Hur kan ett samhälle bedömas vara sjukt – när samhället utgörs av system (ekonomiskt/politiskt) skapta av människor som utgör samhället – och som människor förhåller sig till? Innebär det då inte istället att – det är människorna som bor och verkar i det sjuka samhället – som ger oss ett sjukt samhälle? Det måste betyda – att om samhället är sjukt – så är det människorna som verkar och förhåller sig till samhället som är sjuka. Ingen rök utan eld, alltså – och om man bedömer samhället vara sjukt – hur kan man påverka samhället för att göra det mer sunt? Har du någon gång ställt dig frågan, vad ditt ansvar är i ett sjukt samhälle?
”Det är inget mått på god hälsa att vara väl anpassad till ett djupt sjukt samhälle.” ~Jiddu Krishnamurti
Aktivister, särskilt de som ger upphov till en allmän motvilja mot mänskligheten i stort, uppskattar detta snåriga citat eftersom det verkar bekräfta uppfattningen att bara andra behöver förändras.
Om vårt samhälle är djupt sjukt och vi borde vägra anpassa oss till det, vad är det då vi ska anpassa oss till? Eller kanske är den lömska insinuationen att vissa av oss redan är perfekta, och inga justeringar som leder till förbättring är nödvändiga. I själva verket tycks innebörden av aktivism vara att det är andra som behöver korrigera sin kurs – vd:ar för petroleumbolag, tanklösa konsumenter, islamister, anhängare av president Biden eller Donald Trump, människor som pratar under filmer eller inte använder sina blinkers. Dessa döms ut att vara samhällets sjukdom – och om bara man kan upplysa dem att de behöver ändra på sig (tänka om), kommer vi äntligen få ett sundare samhälle.
Samhället har definitivt sina problem/utmaningar med brottslighet, fattigdom, krig, föroreningar, polarisering och politisk korruption. Detta är helt klart ingen utopi – för detta är vad vi behöver/tvingas förhålla oss till – men vad är då det bästa sättet att närma sig dessa problem på?
Misantroper och andra typer av ”världen-har-blivit-skit” får oss ofta att tro att lösningen är att identifiera de grupper och individer som är ansvariga för samhällets ”sjuka”, och hitta ett sätt att avslöja dem, eller förstöra dem. Med lite gräsrotsstöd i förvaltningar kan man få några nya förordningar på plats och installera en ny sort av politiska ledare och inleda en mer progressiv filosofi om hur man styr, gör affärer och behandlar sina medmänniskor. Men inom kort, skulle vi falla tillbaka till ursprungsdelen av var vi befinner oss nu, för ingenting har egentligen inte förändrats. Det kommer helt enkelt inte att fungera.
”Sjukan” är inte att några otäcka människor har kommit till makten, utan att människor över hela linjen fortfarande arbetar främst utifrån sina stenåldersinstinkter. Etablissemangets belackare är lika upptagna av sina egna behov av personlig makt, rättfärdighet, säkerhet och social dominans som de människor de så stolt säger sig hata. ”Genom sig själv känner man andra” (och så vidare).
Människans försök att bygga stora civilisationer – i ett gigantiskt steg från att vi nyss avlägsnades från vår ursprungliga stampmark att vi kan anses vara helt oerfarna (läsa odugliga) med att driva stora civilisationer smidigt. Vi är mycket mer effektivt lämpade till att orkestrera en framgångsrik mammutjakt än att styra en nation intelligent. Detta också i en tid då människor fortfarande tillåts styras av sina känslor – och fattar 95% av sina beslut undermedvetet.
Underskatta inte de svepande konsekvenserna av människans inkompetens av att bygga civilisationer. Vi är faktiskt byggda för något helt annat än vad vi försöker åstadkomma. Därför måste vi omfamna anpassningen till det samhälle vi har skapat – för alla dess sjukdomar – eller fortsätta att kämpa. Evolution har aldrig drivits av annat än anpassning till den nuvarande miljön. Vi kan inte korsa armarna och vänta på att vattnet ska bli den perfekta temperaturen innan vi lär oss simma.
Globala frågor karakteriseras vanligtvis som en akut misskötsel av resurser och makt. Detta är bedrövligt naivt. Vi har inte glidit in i någon olycklig, kortsiktig obalans av politisk makt. Vi är mitt uppe i en långsiktig, artomfattande omställning för att överbrygga den enorma klyftan mellan den typ av kontroversiella samhälle som våra stenåldershjärnor har byggt oss, och det snällare, säkrare samhälle vi kommer att få när vi har vuxit ur dem.
Aktivism har definitivt en plats att fylla för att åstadkomma värdefulla förändringar i mindre skala. Men alltför ofta handlar aktivism om att en grupp människor försöker göra en annan maktlös. Det innebär att samma gamla historia om mänsklig konflikt – återupprepas. Detta tillvägagångssätt kommer alltid att misslyckas med att lösa de stora globala frågorna, eftersom man inte tar hänsyn till att de bredaste frågorna är oundvikliga funktioner av normal mänsklig natur, och alltså inte främst beror på att enskilda individer missköter sig. De kommer inte att övervinnas förrän den mänskliga naturen förändras/utvecklas – och det innebär anpassning (evolution).
Just nu är medveten anpassning till detta ”sjuka samhälle” det bästa sättet vi har. Anpassning är inte resignation, det är en omvärdering av förhållandet mellan vårt beteende och vår miljö. Alltså ärlig förlåtande granskning av oss själva och våra egna vanor, snarare än att lägga ansvaret på oljebolag, sittande politiska partier eller på mannen själv att sluta förstöra världen. Att kasta skuld kommer inte att rädda oss. Vi måste utveckla oss ur det här. Mentaliteten som skapade denna röra är inte den som kommer att kunna städa upp den.
Och mentaliteten som skapade dagens katastrofer är väldigt, väldigt mänsklig. Osäkerhet, begär, rädsla, fasthållande, undvikande av ansvar – alla tvivelaktiga egenskaper som orsakar dagens offentliga röra är helt normala mänskliga egenskaper. De är inte isolerade förbiseenden, som cynikerna kanske får dig att tro, begångna endast av ett fåtal skrupelfria som vi måste samla ihop och hålla ansvariga. Det är helt normala, förståeliga egenskaper som genomsyrar hela mänskligheten, och som du och jag båda kommer att förkroppsliga i någon grad så länge vi lever.
Civilisationer har funnits i 10 000 – 15 000 år, men mänsklig instinkt har utvecklats under nästan 5 miljoner år. Det betyder praktiskt taget att alla våra instinktiva beteenden är inriktade på framgång i livet på savannen, inte i nationer och demokratier.
Därför – om man upplever att samhället är sjukt – bör man ta en ordentlig titt på sig själv och ställa sig frågan: varför har jag tillåtit oss att hamna här, och om jag upplever att samhället är sjukt – vad kan jag göra för att göra det mer sunt?
Denna text är skriven i syfte att skapa en större medvetenhet om varför Upplysningspartiet finns och vad vårt syfte är. Upplysningspartiet verkar nämligen för att få till en djupare förändring i samhället – en förändring som leds/företräds av att människor i djupet av sig själva utvecklar sig och blir mer trygga/stabila att lyssna till sina känslor – så vi på sikt kan leva i en sundare och friskare värld – om vi nu vill leva i ett sundare och friskare samhälle. Vi bedömer samhället vara sjukt på grund av att vi vill uppnå någonting annat med samhället och mänskligheten. Det är dags att komma vidare som människoart – och fortsätta vår evolutionära utveckling. Upplysningspartiet strävar efter att få en mer upplyst och medvetet medveten befolkning. Vi vill upplysa om det sjuka i vårt samhälle – så tillräckligt många förstår varför vi måste låta oss utvecklas i form av människor så vi inte stannar på den sjuka plats vi har hamnat på. Ty, vi har en lång väg att vandra..
REDAKTIONEN
Relaterat
Vad innebär det att vara “vaken”? Kännetecken för vakenhet
Så kontrollerar du att dina känslor inte kontrollerar dig
Ingen levande människa företräder sanningen – ingen lever för evigt
Upplysningspartiet – nytt politiskt parti
Personlig utveckling: steg närmare det samhälle som vi alla vill ha
Ett sargat samhälle ur ett sargat samhällssystem
Bladets framtidsvision för Sverige – ett land i förändring för alltid
Ett samhälle byggt på pengar – när hälsa är det mest värdefullaste?
Hur man har sex som vuxen – anknytning och kärlek
Anledningar till varför människor inte investerar i sin självutveckling
Vår korta resa på planeten – ingenting varar för evigt
Vi befinner oss i en brytningstid – alla samhällssystem faller till slut
Vi tillåter oss att bli lurade: att stå för ingenting är att falla för allting