Vi befinner oss i slutet av kapitalismen – en brytningstid av ett system som började falla då man lämnade guldmyntfoten. Anledningen beror på att kapitalismen inte servar längre utan kapitalismen bärs upp av att människor i vår kultur tillber Guden pengar. Guden pengar högaktar människor som det högsta av väsen, och vars system bygger på förtroende. Det vill säga att så länge människor tillber systemet och sätter sitt förtroende till systemet – så fortsätter det att fungera.
Om man tittar på vad kapitalism egentligen är och vad det bygger på – så bygger kapitalismen på att människor springer omkring och bedrar varandra – ett enormt självbedrägeri alltså. Politiker ljuger för folket, bankerna ljuger för politikerna och medierna bedrar allt och alla med endast syfte att ge förtroende åt ett förljuget och föråldrat system genom att inte återge sanningen (i alla fall inte hela sanningen).
Den brytningstid som vi står inför – handlar om att människor kommer tvingas till utveckling – och denna utveckling kommer företrädas av människor som befinner sig i ett växande – och den skaran växer för var dag som går. Vi är på väg mot ett samhälle där vi värderar verkliga värden högre än pengar; kärlek, frisk luft och riktig mat (mat som gör oss gott). I reklamens värld vill man få oss att konsumera sådant som inte har ett värde. Det är fullt ut naturligt att system kommer till liv, och senare dör. Det är som med livet och som med allting annat: inget varar för evigt. Och det system som vi hoppas på ska vara bättre än det nuvarande – kommer fungera initialt – och sen kommer det nya systemet att spåra ut också. Och det måste bli så – annars fortsätter inte mänskligheten att utvecklas.
Varje levande människa bör ställa sig frågan om man tror på sina tankar. Om svaret är ja – så är nästa fråga som varje människa bör ställa sig: behöver du spela ut dina känslor – när vi har känslor naturligt – oavsett varför vi känner som vi gör? Vi har ett eget ansvar att lära känna oss själva på djupet – och inse att vi drivs av våra känslor. Det är ingen slump till varför medier vill hålla oss oroliga och rädda – för det gör att vi tappar fokus på det som faktiskt är viktigt: att hålla fast vid tryggheten inom oss, eftersom trygga och stabila människor ger ett tryggt och stabilt samhälle. Och ingen av oss har någonsin levt i ett sådant samhälle – det har ingen människa någonsin gjort – eftersom det aldrig har funnits samhällen som är grundade i det som är rätt och sant.
Ens tankar är inte alls ens egna tankar. Det är snarare programmerade tankar som i huvudsak består av orostankar, och när vi inte längre kan oroas för något som är utanför oss själva och utanför vår kontroll, så hittar vi gärna någonting annat att vara oroliga för: Kinas världsherravälde, fågelinfluensa eller ekonomisk kris/kollaps. Detta är grundat i vår kultur. Om vi har förmågan att ta kontroll över våra känslor – tex när vi är arga – och kunna vara i känslan utan att spela ut den – så tappar argsintheten sin betydelse. Helt enkelt för att vi inte längre tror på våra känslor, och tar kontrollen över dom. Detta är och kommer bli revolutionerande för mänskligheten och för vårt nya samhällsbygge.
Kärlek, beröring, stillhet och sällhet. Detta är sådant som människor värderar lägre i vårt moderna samhälle – än materiella saker. Vi ser på kärlek och närhet som något töntigt, och värderar en ny telefon högre, fast vi blir närda av närhet och kärlek, och är beroende av det för att vi ens ska kunna växa som människor och individer. Det är en gigantisk tankevurpa och som sagt, ett enda stort lurendrejeri (självbedrägeri).
De flesta människor klarar av att vara närvarande och inte ha omotiverade tankar i ungefär 7 sekunder. De flesta människor inser inte ens att dom har ständiga röster i sina huvuden, och då behöver man vakna upp lite mer och inse det faktum att det är inte våra tankar och känslor som vi ska spela ut mot varandra, utan vi behöver tygla våra känslor och bli bekväma med dom och välkomna dom. För dom finns där – alltid. Känslorna består av olika färg och har olika former. De är fullständigt ofarliga – och det är fullständigt ofarligt att byta samhällssystem – att gå från något dåligt, till något som fungerar något bättre – i väntan på att vi kommer till nästa brytningstid – då vi kommer vara tvingade att byta samhällssystem igen.
Framtiden tillhör det individuella ledarskapet – att människor behöver bli mer vuxna – och ta ett större ansvarar för sig själva – som kommer innebära att vi kommer ta ett större ansvar för varandra.
REDAKTIONEN
Relaterat
Den inre resan: vägen till samhällsförändring
Guldmyntfoten: Den västerländska kulturen gick under 1971