The Road to the Golden Age-teorin av Bertil Näslund

The Road to the Golden Age-teorin av Bertil Näslund i samband med Reagans ’81/82 Gold Commission (som visas av Bix Weir) har spelats ut precis som det var tänkt. Sunda pengar kommer att göra en avkastning i en bristning när det är dags för den ultimata kollapsen. Klockan tickar..

Den 15 februari 2016 avled Berti Näslund som var den förste professorn i företagsekonomi vid Stockholms universitet. Han var född den 4 april 1933 i Örnsköldsvik, som den äldste av fyra barn till Mary och Hans Fred Näslund. När han var nio år gammal blev fadern aktuarie vid Statens livsmedelskommission, och familjen flyttade till Hammarbyhöjden i
Stockholm. Efter studentexamen 1952 vid Enskede läroverk genomförde Bertil
Näslund framgångsrikt studier vid såväl Handelshögskolan som KTH:s avdelning för teknisk fysik.
På Handelshögskolan ansåg hans handledare, Tryggve Paulsson Frenckner, att det var bäst att hans begåvade elev fick vidare utbildning i USA. Genom ett resestipendium 1959 från European Productivity Agency kunde Bertil Näslund påbörja studier vid Carnegie Institute of Technology i Pittsburgh.
Det var en mycket spännande miljö för den som då ville möta det senaste inom
de ekonomiska vetenskaperna. Dess dynamiske dekan, nationalekonomen Lee
Bach, hade där samlat en grupp professorer som sedermera skulle nå stor berömmelse, bland dem de senare ekonomipristagarna Merton Miller, Franco
Modigliani och Herbert Simon. För Bertil Näslund var det dock operationsanalytikern William Cooper som skulle få särskilt stor betydelse. Tillsammans med Abraham Charnes hade Cooper utvecklat linjärprogrammeringen, och det var inom detta område som Bertil Näslund genomförde sitt doktorandarbete. Avhandlingen Decisions under Risk (Näslund 1967), som han lade han fram 1964,
ledde senare till ett antal publikationer i framstående tidskrifter, såsom Management Science och Journal of Business.

The Road to the Golden Age-teorin bygger på att hitta ett mönster som leder till guldåldern, är det nödvändigt att införa en princip för uppdelningen av konsumtion mellan generationer.

Resultatet av den gyllene regeln ger den bråkdel av BNP som varje generation sparar för framtida generationers räkning, men eftersom denna bråkdel är konstant, har tidigare generationer gjort ett ”identiskt” offer för den innevarandes räkning.

På ett liknande sätt postuleras här att varje generation väljer den andel av BNP som den vill spara samtidigt som de kräver att tidigare generationer sparar på exakt samma sätt. Detta betyder att även om många generationer skulle vilja öka sin konsumtion, så önskar den inte att tidigare generationer gör det eftersom det skulle lämna mindre total BNP i nuet.

Den del av BNP som ska investeras antas vara en viss, närmare bestämt, funktion av tiden. Produktionsfunktionen anses vara Cobb-Douglas med konstant skalåtgång. Den optimala tillväxtvägen bestäms under olika antaganden om arbetsutbud. Det visas att guldålderns resultat erhålls när tiden närmar sig oändligheten.

REDAKTIONEN

Relaterat