Nyheter som beskriver verkligheten – hur det verkligen förhåller sig – får i regel mindre utrymme. De som får minst information om en dramatisk händelse är de som uttrycker mest oro och har störst behov av att kommunicera om händelsen. Många använder pushnotiser men få klickar vidare till själva nyheten. Det visar två forskningsrapporter från Institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Göteborgs universitet, JMG, att .
Enligt studierna från JMG, har omkring 90 procent av den svenska befolkningen över tolv år tillgång till en smartmobil. Potentiellt har alltså större delen av befolkningen möjlighet att ta till sig pushnotiser. Den vanligaste anledningen att använda pushnotiser är att få kännedom om larm och varningar.
En utgångspunkt för studien är att redaktionen för Krisinformation.se ofta ser exempel på alarmerande nyheter, till exempel bombhot, som får stor spridning men som senare tonas ner. Nyheten om hur verkligheten är – hur det verkligen förhåller sig – får i regel mindre utrymme. En stor nyhet når omedelbart många människor via olika digitala medier.
Före digitaliseringen var en händelse ofta avklarad när den rapporterades i tidningar eller i etermedier. Då fick nyheten sin rätta proportion, till exempel: ”Falsklarm stängde avgångshall i två timmar”. En notis på sin höjd, som många kanske inte ens blev varse.
När medierna publicerar löpande, dygnet runt är det lätt att även små händelser upplevs som stora hot. Om miljoner människor får en pushnotis i sin telefon om att en flygplats stängts på grund av bombhot är det den informationen som stannar kvar i medvetandet eftersom uppföljningen (hur verkligheten ser ut) inte ges lika stor uppmärksamhet – om det visar sig vara ett falsklarm.
Hur påverkar en ökande frekvens av alarmerande nyheter den allmänna oron för olyckor och terrorism? Hur många får en överdriven bild av hur många allvarliga händelser som verkligen sker? Eller kan effekten rent av bli den motsatta, att alltför många larm får effekten att vi trubbas av och inte reagerar på ytterligare en alarmerande nyhet?
Som en del av undersökningen om alarmerande nyheter genomförde forskarna vid JMG en så kallad experimentell enkätundersökning.
Tre grupper om 616 till 660 personer fick olika mycket information om en påhittad dramatisk händelse. Detta för att undersöka hur lite och fragmentarisk information framkallar andra känslomässiga reaktioner än information som är mer fullständig och sammanhängande – som närmare beskriver verkligheten.
Experimentgrupp 1 fick endast ta del av en pushnotis om att en högstadieskola i centrala staden utsatts för ett bombhot, och att polisen evakuerat och upprättat avspärrningar. Experimentgrupp 2 fick ta del av samma pushnotis men också av ytterligare en pushnotis där det framgick att den misstänkta bomben var ett ofarligt föremål och att polisen hävde avspärrningarna.
Den tredje experimentgruppen fick ta del av en lite längre nyhetsnotis som sammanfattade vad som hänt tidigare under dagen och dessutom meddelade att skolbarnens föräldrar underrättats och att polisen inlett en förundersökning.
När deltagarna läst nyheterna fick de svara på frågor om hur bombhotet skulle påverkat dem känslomässigt. De svarade också på frågor om hur troligt det var att de skulle ha kommunicerat med andra om bombhotet, via telefon, sociala medier eller chatt till exempel. Analysen visar att experimentgrupp 1 blev mest känslomässigt berörd av de tre grupperna.
Deltagarna svarade också på frågor om de oroade sig för ett antal andra faror. Både för egen del och för samhället i stort.
De påhittade nyheterna som ingick i experimentet hade ingen effekt på deltagarnas mer varaktiga känslor av oro. Sannolikt krävs det upprepad påverkan över längre tid för att innehåll i medier ska bidra till att framkalla denna typ av djupare känslor.
En enstaka händelse behöver alltså inte påverka en individs känsla av oro, för egen eller andras del. Men det kan inte uteslutas att oron på sikt kan öka, om antalet alarmerande nyheter ökar.
Studierna visade fler tydliga skillnader mellan hur de tre experimentgruppernas skulle agera.
Experimentgrupp 1, som fick minst information om händelsen, uppgav i högre utsträckning än de andra grupperna att de skulle tala i telefon, skicka sms och mms samt chatta med andra om händelsen.
Vi är alltså mer benägna att vidarebefordra och diskutera information om pågående händelser än om sådana som vi vet är avslutade, utan att något allvarligt inträffat.
Den ordsökningsanalys som gjordes till studien visar på en tydlig ökning av signalorden varning, larm, risk och hot i nyheterna. Det verkar dessutom finnas ett samband mellan ökande antal alarmerande nyheter och införandet av pushnotiser. Ökningen är som tydligast efter 2012, under de år då en majoritet av Sveriges största nyhetsmedier införde pushnotiser.
Den uppföljande rapporten, Nyheternas pushnotiser – användare och användning i Sverige, bygger på en enkätundersökning som besvarats av 1 772 personer. Av dessa uppgav 40 procent att de använder pushnotiser dagligen. De flesta använder alltså inte pushnotiser varje dag.
I undersökningen fick deltagarna svara på frågor om hur viktigt det var att ta del av olika typer av notiser. Larm och varningar tyckte 90 procent var viktigt och 74 procent tyckte att meddelanden om stora oväntade nyheter var viktigt medan intresset för allmänna nyhetsuppdateringar i pushnotiserna var betydligt mindre (38 procent tyckte det var viktigt).
Deltagarna fick också frågan om hur ofta de gick vidare från pushnotisen för att läsa mer. Det vanligaste svaret (44 %) var att göra det ibland. Knappt en tredjedel uppger att de gör det ofta och endast 2 procent att de alltid gör det. Nästan var sjätte klickar sig vidare någon enstaka gång, och var tionde gör det aldrig. Sammanlagt 26 procent av de som använder nyhetsnotiser nöjer sig med de sparsamma uppgifterna i pushnotisen.
De två forskningsrapporterna är beställda av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB. Ansvarig för studierna är docent Marina Ghersetti, vid Institutionen för journalistik, medier och kommunikation, Göteborgs universitet, JMG. Studierna finns att ladda ner från MSBs webb:
REDAKTIONEN
Relaterat
Endast verkligheten som sanning och framtiden är viktiga
Sveriges folksjukdom: girigheten
BLADET.se startar parti – vill förändra Sverige i grunden
Ny roman på svenska om omfattande korruption i Sverige
Varningstecken på att du utövar andlig materialism
Inflation är inte detsamma som prishöjning
Nazism är en del av svensk historia – svenskarnas förfäder var nazister
Sverige är byggt på nazism – därför hängs svenskar ut i Ryssland
Villa Kassman: Sverige plundrade Ryssland under den ryska revolutionen