fri

De få privata intressen som sitter på verktyg (funktionen) att skapa pengar – sitter givetvis på makten att kontrollera och påverka politiker – då ekonomi styr/påverkar all form av politiska beslut. Varför är det så svårt för så många att förstå – när pengar skapas genom skuld – att få individers egenintressen styr politiken? Skapar inte också detta ett gigantiskt demokratiunderskott?

En grundläggande ekonomisk princip är att all politik som är bra för samhället som helhet kan göras bra för alla i samhället, även om politiken skapar vinnare och förlorare. Det kräver bara att vinnarna beskattas bara lite för att kompensera förlorarna – och alla får härigenom det bättre. Ekonomer använder kraftfulla verktyg för att klargöra vilken ekonomisk politik som är bäst för samhället. Så varför ska den ekonomiska politiken vara kontroversiell?

En grundläggande politisk ekonomiprincip är att vinnarna inte gillar att beskattas för att kompensera förlorare. Och kampen förenas, inte om vad som är bäst för samhället utan snarare om vem som blir vinnare och förlorare. Det som är bäst för landet är kanske inte det bästa för min region, min grupp, eller bransch eller klass – och därför kommer jag att bekämpa det.

Även i demokratier kan många medborgare hålla med om att politiken följer den gyllene regeln: de som sitter på guldet eller funktionen att skapa pengar bestämmer reglerna. Specialintressegrupper verkar spela en stor roll runt om i världen, demokratier eller inte. Dessa inkluderar rika individer, mäktiga industrier, stora banker och företag och formidabla fackföreningar.

Hur ska man annars förklara varför amerikaner betalar två eller tre gånger världspriset för socker? Det finns en handfull sockerrörsplantager och några tusen sockerbetsbönder i USA – och 330 miljoner sockerkonsumenter. Man skulle kunna tro att de 330 miljonerna skulle räknas för mycket mer i politiken än de flera tusen, men du skulle ha fel. Under decennier har subventioner och handelshinder höjt priset på socker till fördel för sockerplanterare och bönder och till nackdel för alla andra.

Varför är en liten grupp sockerproducenter viktigare än resten av landet? En vardag i politisk ekonomi är att koncentrerade intressen vanligtvis vinner över diffusa intressen. Sockerproducenterna är välorganiserade och jobbar hårt för att påverka politikerna. Om de inte fick gynnsam regeringsbehandling skulle de gå i konkurs, så det är viktigt för dem att organisera sig för att lobba och finansiera politiker. Kostnaden för konsumenterna uppskattas till 2 till 3 miljarder dollar per år. Det är mycket pengar – men det handlar om ett par cent per dag för den genomsnittlige amerikanen. Ingen konsument kommer att prata med en förtroendevald eller hota att rösta på en motståndare över ett par cent om dagen.

Det faktum att producenterna är koncentrerade medan konsumenterna är diffusa bidrar till att förklara handelsskyddet. Ett fåtal biltillverkare kan organisera sig; tiotals miljoner bilköpare kan inte. Det är inte allt. Ledning och arbetskraft inom bilindustrin kanske inte är överens om mycket, men biltillverkare och bilarbetare är överens om att de vill skyddas från utländsk konkurrens. Politiker – särskilt politiker från områden där biltillverkning är viktig – har svårt att förneka en gemensam efterfrågan från arbetare och ägare i en mäktig industri.

Det här är kanske inte så dåligt. Sockerbönder och bilarbetare är för sin försörjning beroende av stödjande politik. Vem säger att deras jobb är mindre viktiga än lägre priser för konsumenterna? Det finns inget enkelt, allmänt accepterat sätt att balansera fördelarna mot kostnaderna – är billigare socker tillräckligt viktigt för att sätta tusentals hårt arbetande bönder i konkurs? Politik är i själva verket hur samhället dömer bland motstridiga intressen, och kanske borde de som har mer på spel ha ett större att säga till om. Eller?

Politiska ekonomer tar vanligtvis inte ställning i komplicerade moraliska och etiska frågor av detta slag. De försöker förstå varför samhällen väljer att göra som de gör och vilka verktyg de därmed tillämpar. Det faktum att socker- eller bilproducenter har mycket mer på spel och är mycket bättre organiserade än socker- eller bilkonsumenter hjälper till att förklara varför regeringens politik gynnar socker- och bilproducenter framför konsumenter.

Vissa konsumenter är dock koncentrerade. Socker är sött, och företagen i Sweetener Users Association vill att det också ska vara billigt. Coca-Cola, Hershey och liknande har drivit hårt för att ändra amerikansk sockerpolitik. Det faktum att det finns kraftfulla koncentrerade intressen på båda sidor av frågan hjälper till att förklara varför priserna inte är högre än de är. Samma sak gäller industriprodukter. Ståltillverkare vill ha skydd; stålanvändare – som biltillverkarna – gör det inte. Handelspolitik är inte bara en kamp mellan stora företag och oeniga hushåll; det är också en kamp bland stora företag (konkurrens). Annars förväntar vi oss att alla branscher skyddas och att handeln är hårt begränsad överallt.

Faktum är att det finns gott om starka intressen till förmån för internationell handel och investeringar. Världens multinationella företag och internationella banker är beroende av ett öppet flöde av varor och kapital. Detta är särskilt fallet idag, när många av världens största företag är beroende av komplexa globala leveranskedjor. Ett typiskt internationellt företag tillverkar idag delar och komponenter i dussintals länder, monterar dem i dussintals fler och säljer slutprodukterna överallt. Handelshinder stör dessa leveranskedjor, varför de flesta av världens största företag också är några av de största anhängarna av friare handel.

Vad är då politisk ekonomi?

Adam Smith, David Ricardo och John Stuart Mill anses allmänt vara upphovsmännen till modern ekonomi. Men de kallade sig politiska ekonomer, och Mills principer för politisk ekonomi var den grundläggande texten i disciplinen från dess publicering 1848 fram till slutet av århundradet. Dessa tidiga teoretiker kunde inte föreställa sig den ekonomiska och politiska världen som separata.

Två trender skilde den politiska från den ekonomiska analysen. Först började regeringar minska sin direkta kontroll över ekonomin. För det andra växte olika politiska former fram: Europa gick från nästan uteslutande monarkiskt till allt mer representativa och mycket varierande regeringsformer. I början av 1900-talet etablerades ekonomi och statsvetenskap som separata discipliner.

Under stora delar av 1900-talet rådde denna uppdelning. Med den stora depressionen och utvecklingsproblemen var de rent ekonomiska frågorna skrämmande nog att ockupera ekonomer. På samma sätt var tidens politiska problem – två världskrig, fascismens och kommunismens framväxt – så allvarliga att de krävde separat uppmärksamhet.

På 1970-talet stod det emellertid klart att åtskillnaden mellan den ekonomiska och politiska sfären var missvisande. Det årtiondet såg kollapsen av Bretton Woods monetära ordning, två oljeprischocker och stagflation – allt som belyser det faktum att ekonomiska och politiska frågor är sammanflätade. Ekonomin var nu högpolitik, och mycket av politiken handlade om ekonomin.

Under de senaste 50 åren har politisk ekonomi blivit alltmer framträdande inom både ekonomi och statsvetenskap, på tre sätt:

  1. Den analyserar hur politiska krafter påverkar ekonomin. Väljare och intresseorganisationer har en kraftfull inverkan på praktiskt taget all möjlig ekonomisk politik. Politiska ekonomer strävar efter att identifiera relevanta grupper och deras intressen, och hur politiska institutioner påverkar deras inverkan på politiken.
  2. Den bedömer hur ekonomin påverkar politiken. Makroekonomiska trender kan öka eller förstöra en dominerande operatörs chanser. På den mer mikroekonomiska nivån kan särdragen i den ekonomiska organisationen eller aktiviteterna hos vissa företag eller branscher ha en inverkan på arten och inriktningen av deras politiska verksamhet.
  3. Den använder ekonomins verktyg för att studera politik. Politiker kan ses som analoga med företag, med väljare som konsumenter, eller regeringar som monopolleverantörer av varor och tjänster till ingående kunder. Forskare modellerar politisk-ekonomiska interaktioner för att utveckla en mer teoretiskt noggrann förståelse av de underliggande dragen som driver politik.

Alla tre metoderna har djupt påverkat både forskare och beslutsfattare. Och politisk ekonomi har mycket att erbjuda både för analytiker av hur samhällen fungerar och för dem som vill förändra samhället.

Att egenintressen i form av funktionen hur pengar skapas och vad pengar i grunden är för något – liksom vinstmaximering – styr alltså direkt politiken. Varje enskild individ bör ställa sig frågan om det är bra eller dåligt.

REDAKTIONEN

Relaterat

Många är missnöjda – men förstår man ekonomi och politik?

I Sverige har vi ingen demokrati – endast en djup stat

Vi befinner oss i en brytningstid – alla samhällssystem faller till slut

Guldmyntfoten: Den västerländska kulturen gick under 1971

Endast verkligheten som sanning och framtiden är viktiga

Endast dumma jävlar mäter framgång efter storlek på ens plånbok

Skuldavskrivning: Kap Verdes behöver inte betala miljardskuld