Wallenbergs ägarskap i IG Farben och dess affärer med Nazityskland

I Statens Offentliga Utredning 1999:20 framgår det om Wallenbergs förehavanden i IG Farben. IG Farben var ett tyskt företag med mycket mörk historia med givna svenska affärskopplingar. IG Farben hade en drivande roll inom näringslivet i Nazityskland och var en av hörnstenarna i uppbyggandet av den tyska krigsmakten genom kapital, råvaror och arbetskraft. Företaget begick krigsförbrytelser under andra världskriget och efter kriget genomfördes IG Farben-processen.

I juni och juli 1938 förekom från såväl Warburgs som Stockholms
Enskilda Banks sida viss brevväxling med Oberfinanzpräsident
Hamburg rörande affärens genomförande. Därvid framfördes från
Stockholms Enskilda Bank att det svenska delägarskapet måste
kanaliseras via ett bolag och att Frans Liljenroth vid Investor kunde vara
en lämplig representant för ett sådant. Tanken var nu att man från
Stockholms Enskilda Banks sida skulle avyttra aktier i det tyska bolaget
I.G. Farben för att finansiera delägarskapet. Den 18 juli skrev
Stockholms Enskilda Bank till Warburgbanken och efterlyste besked om
huruvida de tyska myndigheterna principiellt skulle godta en sådan
lösning. Man ville inte riskera ett avslag. Samtidigt upplystes att erforderliga I.G. Farben-aktier
fanns tillgängliga i Berlin. Warburgs tog också kontakt med Reichswirtschaftsministerium i frågan och skrev
sedan den 10 augusti till Stockholms Enskilda Bank att syftet med den
kontakten varit att utröna om de betänkligheter mot finansieringsförslaget som
framkommit kvarstod. Enligt Warburgs måste denna väsentliga punkt klaras ut innan en
motsvarande ansökan gjordes.
Warburgs lovade slutligen att höra av sig när sonderingen gett resultat.
Kort därefter blev Warburgbanken ariserad på annat sätt. Ledningen
övertogs av Rudolf Brinckmann och Paul Wirtz. De ansågs vara ariska,
men var också båda sedan länge närstående till familjen Warburg. Den
22 augusti 1938 skrev Erich Warburg till Jacob Wallenberg för att
introducera bankens nye chef Rudolf Brinckmann, som han kallade sin
mångårige vän och medarbetare, som generalfullmäktig i firman. Erich
Warburg tillade att han knappast behövde tala om för Jacob Wallenberg
hur starkt Warburgs skulle välkomna om de mångåriga vänskapliga
förbindelserna mellan Stockholms Enskilda Bank och Warburgbanken
kunde fortsätta med den nya firman och leda till ökade affärer.
Den 6 september 1938 antecknade Marcus Wallenberg i sin arbetsdagbok ett besök
av Erich Warburg: ”Allt klappat och klart till den 7/9.
Hade ännu ej bestämt, vad han skulle göra i Amerika…Han visste icke,
om hans pappa ville lämna Tyskland, vilket han tyckte var dumt.”
I september återupptogs brevväxlingen mellan de båda bankerna. I ett
personligt brev till Rolf Calissendorff vid Stockholms Enskilda Bank den
26 september frågar Brinckmann om man från den svenska bankens sida
trots de förändrade förhållandena stod fast vid sin önskan att gå in som
kommanditdelägare. Brinckman uttrycker dels att ett sådant bidrag
givetvis skulle vara uppskattat dels att han naturligtvis inte vill föregripa
ett avgörande från Stockholms Enskilda Bank. Calissendorff svarar ett
par dagar senare att man mot bakgrund av de förändrade förhållandena
ansett sig böra avstå från affären.

REDAKTIONEN