Myanmars militärregim förlorade ingen tid på att slå ner mediehus och journalister efter att den tog makten genom en kupp för nästan fyra år sedan. Den såg all dokumentation av dess grova övergrepp mot mänskliga rättigheter och det omfattande motståndet mot dess styre, inklusive det väpnade motståndet, som en fara som måste stoppas med alla medel.
Sedan kuppen i februari 2021 har militären dödat minst fem journalister och så många som 64 mediepersoner har fängslats. Tusentals har flytt juntakontrollerade områden till regioner som antingen är ockuperade av motståndsstyrkorna eller utomlands, där de förblir ständigt engagerade i att publicera nyheter om landet. Och det finns också modiga journalister som envist har fortsatt att rapportera från konfliktområdena trots riskerna med arrestering, tortyr och avrättning.
Diplomaten intervjuade två journalister i Myanmars delstat Rakhine som berättade vad de hade samlat in om en incident där en journalists kvarlevor återfanns av Arakanarmén från en grav inne i en militäranläggning.
Narrow Escape för 20 journalister
Aung Marm Oo, redaktör för Development Media Group, på Kyauktaw i Myanmars delstat Rakhine. Foto av Rajeev Bhattacharyya.
Aung Marm Oo undkom att bli gripen av militären vid flera tillfällen. Han kom under regeringens skanner år före kuppen när han var generalsekreterare för All Arakan Youth Congress och senare ledde utrikescellen för Student Youth Congress i Burma. Senare blev han en ivrig miljöaktivist efter att ha varit knuten till Arakan Rivers Network.
Aung Marm Oo tog steget in i journalistiken 2013 när han antog rollen som redaktör för Development Media Group (DMG) i Yangon, och täckte Chin State och Rakhine State med en nyhetstidning online varannan månad. Samma år flyttades kontoret till Sittwe, huvudstaden i delstaten Rakhine, varifrån media fortsatte att arbeta med ett nätverk av reportrar över hela regionen.
Det började bli problem för alla medier i landet efter kuppen. ”Kriget pågick mellan militären och Arakan-armén. Vi rapporterade mycket om kränkningar av mänskliga rättigheter av militären och täckte ett brett spektrum av frågor som muslimer, hbtq, etc. Det här är något som militären inte gillade”, sa Aung Marm Oo i en intervju den 2 juli.
Förra året, den 29 oktober, blev DMG:s kontor i Sittwe en razzia av en kombinerad trupp av militär och polis. Då var kontoret stängt för den årliga festivalen som firades på fullmånedagen. Två personer, reportern Ko Htet Aung och säkerhetsvakten Ko Soe Win Aung, som var närvarande på kontoret vid tidpunkten för tillslaget greps och dömdes senare till fem års fängelse med hårt arbete. All utrustning och material, inklusive kameror och datorer, beslagtogs.
”Jag var i Yangon och mina kollegor var utspridda i Buthidaung, Mrauk U och Kyauktaw när vårt kontor gjordes en razzia. I Yangon var jag inte i min bostad när polisen kom och letade efter mig. Utan att slösa någon tid flydde jag från staden i min kusins fordon”, berättade Aung Marm Oo.
”Tjugo journalister från vår organisation hade också en trång flykt. De smet ut precis i tid för att undvika att bli arresterade.”
Militären anklagade redaktören och de andra journalisterna för olika brott.
Från Yangon lyckades Aung Marm Oo nå Pauktaw i Rakhine State där han bara kunde gömma sig i en vecka. Därefter flyttade han kontinuerligt till olika platser, inklusive några avlägsna byar, tills han nådde Kyauktaw någon gång i slutet av april i år. Kyauktaw hade redan tillfångatagits av Arakan-armén från militären och ansågs säker, även om staden hade drabbats av flyganfall vid minst 10 tillfällen tidigare, dödat några människor och förstört många hus.
Teamet har lyckats upprätthålla mediesatsningen genom bidrag från arakanesiska utlandsstationerade och globala byråer.
DMG är för övrigt den enda media i Arakan vars hela personal har fortsatt att verka inifrån Myanmar. De anställda vid de flesta andra mediehus i landet tvingades flytta till Thailand och Bangladesh av rädsla för att bli arresterade och dödade.
Sammanställa nyheter i Bunkers
Frilansjournalist Min Htee på Ponnagyun i Myanmars delstat Rakhine. Foto av Rajeev Bhattacharyya.
Förutom DMG-journalisterna finns det ett 40-tal reportrar i Arakan knutna till mediehus som Democratic Voice of Burma (DVB), Narinjara News Agency, Western News, Arakan Princess, Mizzima, The Irrawaddy och Arakan Bay News som har fortsatt att skicka rapporterar regelbundet från marken. Många av dem har enligt uppgift fått en nära rakning efter att ha gripits av militären.
Min Htee, som jag intervjuade i Ponnagyun den 18 juni, är knuten till DVB och andra mediehus. Han undvek kulor vid många tillfällen innan townshipen tillfångatogs av Arakanarmén i början av mars.
”Kriget började i Arakan den 13 november förra året. Det var en extremt utmanande uppgift för journalister som oss att fortsätta skicka reportage. Ibland var jag tvungen att sammanställa rapporter när jag satt i Arakanarméns bunkrar även när artilleribeskjutningen pågick”, förklarade Min Htee. ”Och jag flydde två gånger från att bli arresterad av militären förra året.”
Faran från militären har avtagit sedan den trängdes ut ur townshipen. Men att överleva som frilansjournalist är svårt. Betalningar till frilansjournalister baseras på antalet publicerade artiklar. Att skicka ut nyheter är inte lätt och endast möjligt på platser där antingen Arakanarmén eller dess politiska gren, United League of Arakan (ULA), har tillgång till internet via satelliter. Dessutom stängs banker, vilket innebär att de månatliga betalningarna som mediehus skickar måste dirigeras via mäklare som tar ut 6 procent av det totala beloppet.
Min Htee sa att en stor summa av hans månatliga betalning spenderas på att resa för att samla in nyheter. Utan en mobiltelefon är det enda alternativet att besöka platserna och samla nyheter inklusive fotografier och videor av incidenter. ”Priset på råvaror inklusive bensin skjuter i höjden. Men vi måste fortsätta att arbeta hårt och ge balanserade rapporter. Det är svårt att förutse framtiden i Arakan”, sa han.
arresterad, torterad och dödad
Phoe Thiha aka Myat Thu Tun, en välkänd journalist i Mrauk U i centrala Rakhine State, har varit engagerad med olika mediehus som 7Day News Journal, Democratic Voice of Burma, The Voice, Development Media Group och andra inhemska och internationella nyhetsbyråer under det senaste decenniet. Till skillnad från Aung Marm Oo och Min Htee hade Phoe Thiha inte turen att slippa bli tillfångatagen av militären.
Innan den tvingades ut ur Mrauk U fängslade och dödade militären många människor på svaga anklagelser. Bland de dödade var Phoe Thiha, som orädd hade rapporterat om det brutala tillslaget i townshipen efter kuppen.
En högt uppsatt funktionär vid ULA sa att Phoe Thiha arresterades i september förra året och fängslades i ett fängelse i staden innan han flyttades till högkvarteret för militärens lätta infanteribataljon 378, cirka sju mil bort.
Phoe Thiha åtalades för brott mot paragrafer i strafflagen för att ha skrivit och spridit falska nyheter i sociala medier och hets, vilket ger ett straff på upp till tre års fängelse. Men militären hade andra planer för journalisten och de sex andra personerna, inklusive en rapsångare, som fängslades i det militära etablissemanget. De ställdes upp inför en skjutningsgrupp den 31 januari, ungefär en vecka innan Arakan-armén ockuperade Mrauk U.
Den 1 juli besökte jag etableringen av den lätta infanteribataljonen 378, som har ockuperats av Arakanarmén. Anläggningen var spridd över cirka 5 hektar mark med träd, dammar och sumpiga djungler på baksidan av föreningen. Intill en av de långa barackerna där soldater bodde fanns ett rum som användes för att tortera fångar, berättade en funktionär vid ULA för mig. Han visade mig också gravar i djungeln bakom. Fyra gropar kunde urskiljas på en upphöjd jordhög där de döda kropparna dumpades. Arakanarmén hittade de nedbrutna kropparna och benen utspridda i och utanför groparna.
Efter att Arakan-armén informerat dem samlade familjemedlemmarna till den avlidne kvarlevorna för begravningsriter.
Journalister har beskrivits som ”syren i den pågående rörelsen” för att återupprätta demokratin i Myanmar. Efter kuppen har militärens beslutsamma ansträngningar att begränsa informationsflödet resulterat i ökad fientlighet mot journalister. Data som sammanställts av Committee to Protect Journalists (CPJ), en global medievakthund, avslöjade att Myanmar har blivit den näst värsta journalistfängelsevakten efter Kina. Regimens grymheter kommer sannolikt att fortsätta, även om dess önskade effekt på att kväva överföringen av nyheter inte har varit helt framgångsrik.