Kuppen 2021 i Myanmar (Burma) som störtade den populära, demokratiskt valda regeringen Aung San Suu Kyi skapade internationella rubriker. Tyvärr, när nyhetscyklerna skiftade, avtog den globala uppmärksamheten, vilket gjorde att många inte var medvetna om att striderna faktiskt föregick denna kupp, fortsätter idag och är bland världens äldsta pågående konflikter, som pågår i över 75 år. I den här senaste fasen av inbördeskriget i Myanmar har den nationella ekonomin och valutan nästan kollapsat, med de flesta striderna i etniska minoritetsregioner utanför storstäderna. Ändå finns det bevis som tyder på att denna senaste fas av konflikten efter 2021 representerar ett helt annat odjur än de som föregick den, och ett mycket mer existentiellt hot mot Tatmadaw än vad den tidigare har mött.
En ny fas i inbördeskriget i Myanmar
År av krig har gett upphov till en omfattande humanitär kris, med 2,6 miljoner internflyktingar, cirka en miljon rohingya-flyktingar i Bangladesh och upp till två miljoner människor från Shan, Karen och andra etniska grupper som bor i Thailand, ofta utan visum eller FN-skydd. Förflyttningen av landsbygdsbefolkningen och regeringens bombningar av civila mål har lämnat stora jordbruksmarker ouppodlade. Som ett resultat är maten knapp och dyr, även i städerna.
Internationella sanktioner och nedfallet från striderna har fått utländska direktinvesteringar att rasa. De flesta företag har stängt, jobb är få och de som finns betalar löner i lokal valuta värda ören på dollarn. En nyligen drakonisk värnpliktslag har tvingat utbildade stadsbor att fly landet, men juntan gör det allt svårare. Män i militäråldern (18-35) och kvinnor (18-27) hindras från att gå ombord på flyg och har till och med tvångsvärnats när de ansöker om pass.
Vägen till detta skede av inbördeskriget i Myanmar har varit lång och brutal. I en Zoom-intervju från en militärbas i djungeln i Karen State (Kayin State), Saw Taw Nee, chef för utrikesfrågor för Karen National Union (KNU), en av de största etniska väpnade organisationerna (EAO) som kämpar för demokrati, förklarade, ”militärdiktaturen startade 1962. Jag föddes 1964.” Liksom 90 % av burmeserna föddes han in i ett krig som har varat längre än hans livstid.