Färska siffror tyder på att Australien för närvarande är bostäder ett rekordnummer av personer på Working Holiday Maker visum: 213 400 i slutet av november. Dessa siffror är en indikation på Australiens status som en livsstilssuperkraft kapabla att attrahera unga människor, men också ge Australien en möjlighet att utnyttja dessa människors talanger för att injicera lite dynamik i dess underpresterande kreativa ekonomi.
De Working Holiday Maker visum är tillgängligt för ungdomar från västra och norra Europa, östra Asien och Kanada. Dessa nya siffror inkluderar 47 000 britter, 23 700 fransmän, 21 800 irländare, 14 800 japaner, 13 400 taiwaneser, 13 200 italienare och 12 700 sydkoreaner.
Visumets initiala syfte är att ge unga människor möjlighet att arbeta i Australien i ett år, uppleva det australiensiska livet och återvända hem med en positiv vision av landet. Det kallas ofta för ”ryggsäcksvisum”. Förväntningen är att folk skulle använda den för att resa runt i landet och arbeta med jämna mellanrum för att finansiera sina resor.
Men under de senaste åren har visumets avsikt förändrats. På grund av Australiens arbetskraftsbrist Inom sina jordbruksindustrier har den australiensiska regeringen erbjudit andra och tredje ettårsvisum om människor utför 88 dagars arbete på landsbygden. Den förlängda tiden i landet innebar också möjligheter för dessa människor att hitta vägar till permanent migration.
Det är därför beteckningen ”ryggsäcksvisum” – är missvisande. Många människor som säkrar visum är inte bara ute efter att resa runt i landet och ta en öl på varje strand. De ser det som en möjlighet att hitta en plats för sig själva i Melbourne eller Sydney, avancera sina karriärer och bygga ett nytt liv.
Detta är uppenbart i de åldersklasser som visumet tillåter. För de flesta länder är detta mellan 18-30 år. Men för britterna, irländarna, fransmännen och kanadensarna sträcker sig parentesen till 35. Och från och med juli i år, britterna lät ta bort tillhandahållandet av arbete på landsbygden som ett villkor för att få ett andra och tredje ettårsvisum.
Många av dem som skaffar Working Holiday Maker-visum i mitten av 20-årsåldern och upp i 30-årsåldern har studerat färdigt, har betydande kompetens och en stark vision för vad de vill göra med sina liv. För Australien är detta ett överväldigande positivt fenomen. Med låga födelsetal och ett vanligt visumprogram för skicklig migration vars medianålder är 37 vid erhållande är möjligheten att tillföra större ungdom och vitalitet i landet, kulturen och ekonomin avgörande.
Australiens problem med sitt brist på ekonomisk komplexitet är i grunden en kulturell sådan. 2012 skapade den australiensiska regeringen Business Innovation and Investment Program med hopp om att locka enastående genier som kan ge den innovation landet kräver. I juli, visum avbröts som ett misslyckat schema. Det finns ingen top-down lösning för detta problem. Det måste åtgärdas från grunden.
Working Holiday Maker-programmet är en viktig komponent för att bygga upp denna kultur som krävs. Personer som får visum är de med självförtroende att flytta utanför bekvämligheten i sina hemländer och söka äventyr och möjligheter utomlands. De visar initiativ och förmåga att anpassa sig. De tänker strategiskt på sina liv och hur de kan utnyttja möjligheter. Det är den typ av tänkande som Australien behöver för att förkroppsliga grossisthandeln.
Det är därför Australien bör se programmet som ett viktigt verktyg för nationell strategi, och i ett realpolitiskt tillvägagångssätt dra nytta av de nuvarande ogynnsamma förhållandena i länder som Australien har avtal om Working Holiday Maker med. Den allmänna sjukdomskänslan och sjunkande skepp i Storbritannien, politisk instabilitet i Frankrike och TysklandTaiwans osäkra framtid, och den intensiva social konkurrens och arbetskraftskrav i Sydkorea, alla ger Australien en möjlighet att dammsuga ut högutbildade ungdomar. Australien erbjuder en fristad, en plats där framtiden är mycket ljusare – trots det sura huffandet från högljudda lokala kommentatorer.
Australien bör inte se sin status som en livsstilssupermakt som ett mål i sig. Den måste utnyttja detta verktyg för att förbättra sin övergripande nationella makt. Men för att detta ska ske måste den australiensiska regeringen ändra sitt tänkande och sluta se Working Holiday Maker-visumet som helt enkelt ett ”backpackersvisum” eller ett verktyg för att minska bristen på arbetskraft inom jordbruket, och börja se det som en del av en innovation strategi.