Information är mänsklighetens dyrbaraste tillgång

Information bestämmer värdet på guld och andra naturresurser. Information påverkar hur vi ser på oss själva och på andra. Information påverkar hur vi uttrycker oss, hur vi kommunicerar. Med information genom böcker, tidskrifter, musik och film kan man påverka hur människor tänker eftersom olika medier frambringar olika känslor, olika känslor som vi kan identifiera hos oss själva och som därmed påverkar oss i en given riktning. Med information kan man vinna krig och affärer, eftersom information ger ett visst strategiskt försprång.

Så om information ligger till grund för mänskliga beteenden – och information utgör grunden i våra civilisationer genom historian – hur kan det då komma sig att vi har skapat ett samhälle som bygger på att maximera den egna nyttan – det vill säga – varför har vi skapat en mentalitet som säger att den som mest maximerar den egna nyttan är att anses som smart/begåvad när det i själva verket är som så att girighet bottnar i självförakt – drömmen/visionen om att vara något mer.

Kan det vara som så att kunskap faktiskt är makt – och att den som är kunnig och utmanar sig själv att bli bra (läs bäst) på ett område – också ges vissa konkurrensfördelar mot andra – att det skapar tur som bidrar till den egna framgången? Ingemar Stenmark ska ha uttryckt att ”jag vet ingenting om tur. Bara att ju mer jag tränar, desto mer tur har jag, som svar till en reporter efter ännu en framgångsrik tävling.

Framgång varar aldrig för evigt – eftersom rikedomar aldrig kan vara för evigt – på grund av att vi inte lever på en oändlig planet – och på grund av att våra liv inte är eviga. Om man skrotar hela det bankfinansiella systemet, som ligger till grund för vårt samhälle och vår civilisation – hur vi agerar gentemot varandra och hur vi hanterar information – som bygger på att maximera den egna nyttan – vilka är vi då – om drivkraften inte längre är pengar?

Min övertygelse är att man kan förändra samhällen med information – eftersom man kan påverka hur människor tänker med hjälp av information. Därför är ord viktiga, eftersom dom har betydelse – och ord liksom information kommer alltid finnas så länge det finns människor eller individer som vet att uttrycka dom och som förstår betydelsen av dom.

Jag tror att vi människor har nåt fram till vägens ände vad gäller synen på pengar – eftersom tillräckligt många av oss börjar ifrågasätta oss själva – och våra egna livsval. En välfylld plånbok skriker ändå efter mer – den kan liksom aldrig bli mättad. Och när är vi som människor fulländade? Är det när vi har 15 sportbilar, 5000 telefoner och 10 hus – när precis alla organisationer inom idrott, politik, banksystem, underrättelsetjänster och polis genomsyras av korruption, som bygger just på att fylla den egna plånboken? Det är ett fattigt leverne att söka att mätta den egna munnen – innan man har begrundat betydelsen av rikedom, och synen på pengar.

Det är bara en illusion av någonting – som rent av inte verkar vara någonting. För vad är pengar, egentligen, och vad är pengar värt – när pengar utgörs av räntebelastade skulder utan reellt värde? Det tycks mig som att hela vårt samhälle är byggt på illusionen av att vara någonting som inte är värt någonting. Och den som lever i en illusion – som väljer att anpassa sina tankar och språkbruk i ett förljuget ekonomiskt och politiskt system – endast för att fylla den egna plånboken – kan aldrig betraktas som rik. Därav menar jag att vi har gått fel – och att mänskligheten genom utvecklandet av det mänskliga tänkandet – måste gå vidare. Pengar är ändå bara en illusion – i tron om att pengar är något som det egentligen inte är.

Det är ett mänskligt lurendrejeri – och det kommer upphöra, rätt snart, eftersom allt fler upplever och inser det egna självbedrägeriet att fortsätta upprätthålla detta system.