Svenskar rättar in sig i ledet – och fortsätter svälja sin stolthet

Svenskar idag klär sig likadant, pratar likadant, tycker likadant och tänker likadant. Svenskar är livrädda för att bryta med narrativet – ty vad ska ens vänner och familj tänka då?
När var du som svensk på ett familjeevenemang senast – där fokus i konversationen inte var vad man sett på tv – och där rakryggade familjemedlemmar högljutt och stolt framförde vad man tycker och tänker – oavsett om övriga i familjen/skäkten håller med eller inte? När hade du senaste ett djupare utbyte med dina kollegor – eller med din partner? Har du funderat på varför ingen svensk vill ta ansvar för sina egna handlingar – och varför ingen resning har skett mot rådande politiska agenda – den agenda liksom geopolitik som samtliga riksdagspartier sympatiserar med? 

Ordet integritet tycks vara ett förlorat ord bland svenskar. Att känna stolthet över sin egen persona – där man värnar om och sätter värde på sig själv och på andra i sin omgivning. Inte främst beroende på vad de kan ge en i form av materiella ting eller status – utan där man kan vara i ett sammanhang och bli respekterad för den man är. Där ens åsikt är intressant – och där man blir bemött utifrån vad man tänker, känner och säger – och inte på grund av hur man ser ut, valet av parter, vilket märke man har på sin skjorta eller vad man jobbar med.

Svenskar framstår allt mer som ett tilltryckt folk – där makten har gjort det mycket tydligt för folket – att ifrågasättande av densamma leder till komplikationer. Tex att man riskerar att förlora sin försörjning och bli utstött från den egna gruppen – så som vänner.

Svensken tuggar, och tuggar, och tuggar, och tuggar – och för varje bett och för varje andetag – tvingas svensken att svälja sin stolthet – och rättar prydligt in sig i ledet liksom i narrativet – väl införstådd med att han tillhör de upplysta – de som minsann har förstått sakens sanna natur – och som inte behöver ifrågasätta någonting – eftersom det inte finns någonting att ifrågasätta?

I andra länder har restriktionerna varit betydligt hårdare än i Sverige – därför att makten i Sverige vet att folket inte kommer resa sig – och att folket kommer rätta in sig i ledet – ta sitt vaccin – och inte ifrågasätta rådande system liksom funktionen med vaccin överhuvudtaget. Svenskar fungerar inte som fransmän eller italienare – där man fortfarande har integritet.

Men en person som inte ens ifrågasätter sig själv – sina känslor – och som inte strävar efter att utvecklas utan som eftersträvar att konsumera och förtära det som andra har sagt åt honom är den rätta vägen att leva. Bröd- och skådespelsunderhållning – så som tv – som håller svensken underhållen – som gör att svensken sitter försjunken i sin soffa – och lever ett liv som inte är hans egna – utan någon annans.

Svenskarnas liv är en enda stor lögn – en svensk utbildar sig för att få ett jobb för att kunna lyfta en lön – för att kunna konsumera. En lön som är härstammar från andras skulder – i och med att pengar är och utgörs av räntebelastade skulder. Svenskarna lever också i en lögn av att svenskens relationer fungerar så länge som de djupaste samtalen som svenskar har sinsemellan är vädret, idrott, TV-underhållning osv osv. Allt för att inte beröra kärnan eller ifrågasätta det som svensken egentligen bör diskutera – den djupa staten och dess manipulation liksom korruption som genomsyrat landet Sverige allt för länge (flera hundra år).

När tröttnar egentligen svenskarna på ett leka demokrati? När tröttnar en svensk på sina ytliga relationer som inte har någon substans – för vem kan utvecklas i relation till andra – när ens vänner är precis som en själv: rädda för sanningen?

Anledningen till att svenskar lider av psykiska åkommor beror på att de lever i en lögn – därav medicineras 20% av svenska folket med psykofarmaka.

Andreas Swedberg

Relaterat: Sverige är en bankdiktatur sminkad som humanitär stormakt