Betydande ekonomiska förändringar är nödvändiga för att motverka klimatförändringar, men de riskerar att få betydande ekonomiska störningar. En ny tvåfaktorsmetod från Complexity Science Hub syftar till att balansera utsläppsminskningar med ekonomisk stabilitet genom att bedöma både CO2-utsläpp och systemiska ekonomiska effekter, vilket visas i en detaljerad ungersk fallstudie.
En färsk studie från Complexity Science Hub utforskar strategier för att implementera klimatpolitik med minimal inverkan på ekonomin.
Enligt Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) krävs en ”snabb och långtgående förändring” för att förhindra katastrofala klimatförändringar.
”Men omvandlingen av ekonomin mot klimatneutralitet innebär alltid en viss ekonomisk stress – vissa industrier och jobb försvinner medan andra skapas”, förklarar Johannes Stangl från Complexity Science Hub (CSH). När det gäller klimatpolitiska åtgärder, hur kan ekonomiska skador minimeras?
Ett CSH-team har utvecklat en ny metod för att lösa detta problem. – För att förstå hur klimatpolitiska åtgärder kommer att påverka ett lands ekonomi räcker det inte med data om koldioxidutsläpp. Vi måste också förstå vilken roll företag spelar i ekonomin”, säger Stangl, en av medförfattarna till studien som nyligen publicerades i Naturens hållbarhet.
CO2-utsläpp minskade med 20 %
Forskarna använde en datauppsättning från Ungern som omfattar nästan 250 000 företag och över en miljon leverantörsrelationer, som praktiskt taget representerar hela den ungerska ekonomin. De undersökte hur ett lands hela ekonomi skulle se ut om vissa företag tvingades upphöra med produktionen i olika scenarier – alla med syfte att minska utsläppen av växthusgaser med 20 %.
(A) Ungerns produktionsnätverk. (B) Diagram på mikronivå över ett produktionsdelnätverk bestående av fem företag. Varje företag anställer människor, producerar ekonomisk produktion och släpper ut koldioxidbiprodukter. De högra staplarna visar de totala utsläppen, antalet jobb och den totala produktionen för undernätverket. (C) Strategin ”Ta bort de största utsläppen först”. För att effektivt minska utsläppen tas företaget d som är den största utsläpparen bort. Firm e förlorar sin enda leverantör vilket får företaget att stoppa sin produktion och säga upp sina anställda. Firm c förlorar en av sina leverantörer och minskar sin produktionsnivå med 50 %. Totalt minskar CO2-utsläppen med 50 % medan jobben minskas med 70 %, i likhet med ekonomisk produktion. (D) ”Smart strategi” baserad på identifiering av hävstångspunkter för utsläpp av koldioxid. Genom att stänga systemiskt irrelevanta företag a och b minskar de totala CO2-utsläppen med 50 % medan jobben minskar med bara 30 %. Den totala produktionen påverkas på liknande sätt. Eftersom i denna schematiska figur antas en linjär produktionsfunktion för alla företag, påverkas endast företag c av a och b:s produktionsstopp. Förhållandet mellan utsläppsbesparingar per förlust av jobb är maximalt för denna andra strategi. Kredit: Complexity Science Hub
”I det första scenariot tittade vi på vad som skulle hända om man bara tar hänsyn till CO2-utsläpp”, förklarar Stefan Thurner från CSH. För att minska utsläppen av växthusgaser med 20 % skulle landets sju största utsläppare behöva upphöra med verksamheten. ”Under tiden skulle dock cirka 29 % av jobben och 32 % av landets ekonomiska produktion gå förlorade. Tanken är helt orealistisk; ingen politiker skulle någonsin försöka något sådant”, säger Thurner.
När utsläppen av växthusgaser och företagens storlek beaktas får dessutom allvarliga ekonomiska konsekvenser.
En tvåfaktorsstrategi
– Två faktorer är avgörande – ett företags CO2-utsläpp, samt vilka systemrisker som är förknippade med det, det vill säga vilken roll företaget spelar i försörjningsnätet, förklarar Stangl. CSH-forskare utvecklade Economic Systemic Risk Index (ESRI) i en tidigare studie. Den uppskattar den ekonomiska förlust som skulle uppstå om ett företag upphörde med produktionen.
Med hänsyn till dessa två faktorer – ett företags utsläpp av växthusgaser och dess riskindex för landets ekonomi – beräknade forskarna en ny rankning av företag med stora utsläpp i förhållande till deras ekonomiska påverkan.
Enligt den nya rankningen skulle en minskning av CO2-utsläppen med 20 % kräva att de 23 främsta företagen på listan upphör med sin verksamhet. Detta skulle dock bara resultera i en förlust på 2 % av jobben och 2 % av den ekonomiska produktionen.
På företagsnivå
”I verkligheten skulle företag naturligtvis försöka hitta nya leverantörer och kunder. Denna aspekt vill vi ta hänsyn till i en vidareutvecklad version av vår modell för att få en ännu mer heltäckande bild av den gröna omvandlingen. Vår studie visar dock tydligt att vi måste ta hänsyn till försörjningsnätet på företagsnivå om vi vill utvärdera vad en viss klimatpolitik kommer att åstadkomma”, säger författarna till studien. Det är det enda sättet att bedöma vilka företag som kommer att påverkas av en viss åtgärd och hur detta kommer att påverka deras handelspartner, enligt dem.
Tillgången till data på företagsnivå har i stort sett saknats i Österrike. Riskbedömningen görs normalt på branschnivå, till exempel hur hårt en åtgärd påverkar hela fordons- eller turistnäringen.
”Detta sätter oss i en underläge jämfört med andra länder som Ungern, Spanien eller Belgien, där detaljerad information finns tillgänglig på företagsnivå. I dessa länder bokförs inte momsen kumulativt utan på ett standardiserat sätt för alla transaktioner mellan företag, vilket gör att omfattande information finns tillgänglig på landets leveransnät”, förklarar Thurner.
Finansiering: Bundesministerium für Klimaschutz, Österrikiska vetenskapsfonden, Österreichische Forschungsförderungsgesellschaft, Oesterreichische Nationalbank