När han kämpar mot extremhögern på hemmaplan, Europeiska unionens Chefen för protektionist, Emmanuel Macron, är på väg att förlora inflytande över blockets handelspolitik – efter år av att ha drivit agendan.
Och det ger ett leende på ansiktena på blockets frihandlare.
Länder som Tyskland, Sverige och Finland har i flera år varit frustrerade över EU:s långsamma framsteg när det gäller att komma överens om handelsavtal med partners runt om i världen – vilket de säger att blocket måste göra för att diversifiera sina ekonomiska förbindelser bort från ett självsäkert Kina och ett fientligt Ryssland, och lyfta sin sjunkande ekonomiska prestation.
Med Macrons centrister som står inför nederlag i händerna på det högerextrema, anti-invandring National Rally (RN) i söndagens allmänna valomgång, kommer han att kämpa för att bilda en livskraftig regering och i sin tur påverka hur Europa styrs.
Och för Europas frihandelsfraktion skapar en försvagad och distraherad Macron en möjlighet.
”I områden där vi inte ser öga mot öga tror jag att det finns ett fönster för att försöka driva saker framåt”, sa en europeisk diplomat, som beviljades anonymitet för att diskutera politik i ett annat land.
I Bryssel anklagas Macron för att ha blockerat handelsavtal – framför allt en stor pakt med det latinamerikanska blocket av Mercosur-länder. Hans varumärke av fransk exceptionalism definieras också av hans fokus på strategisk autonomi – ett samlat koncept som spänner över allt från försvar till industripolitik.
Som en del av sin bredare insats för att stärka blockets handelsförsvar, var Paris avgörande för att lansera en högprofilerad utredning om kinesiska elfordon som nådde sin klimax förra månaden. Och den lobbade för att skapa den kraftfulla rollen som chef för handelstillsynsmyndighet i Europeiska kommissionens handelsavdelning – den första ockupanten var fransmannen Denis Redonnet.
Macrons korståg har omformat EU:s handelsagenda, satt käppar i hjulet för EU:s frihandelsmotor samtidigt som de ställer högre miljövillkor på affärer som förutser straff när länder inte upprätthåller dem.
Paris kommer att förlora sitt slag på EU-scenen om National Rally får absolut majoritet i söndagens valomgång. Det skulle tvinga Macron till en sk samboende med Jordan Bardella, den 28-åriga stigande stjärnan från extremhögern, som premiärminister.
Även om den utsikten nu ser mindre säker ut efter att kandidater dragit sig ur loppet för att konsolidera röster mot extremhögern, kan Macron fortfarande få svårt att bilda en stabil regering. Med sina egna moderater dömda till en avlägsen tredjeplats kommer han att få svårt att återutse juniorhandelsminister Franck Riester i sin nästa regering.
Frankrikes nästa regering kommer att representera Paris vid EU:s råd, ett forum för regeringsledare från unionen med 27 länder. Och oavsett vem som flyttar in i premiärministerns Matignon-residens betyder det att Frankrike inte kommer att kunna tala med en röst.
”Om vi skulle gå mot en samboendedet är uppenbart att på nivån för de olika råden av EU-formaten, kan deltagandet av RN-ministrarna uppenbarligen störa förhandlingarna mellan de 27, säger Elvire Fabry, senior forskare vid Jacques Delors Institute i Paris.
Tyskland, som ofta är oenigt med Frankrike i EU:s handelspolitik, försöker redan fylla tomrummet.
I en utgrävning i Paris och Bryssel dagar innan de franska väljarna gick till valurnorna sprängde förbundskansler Olaf Scholz EU:s handelspolitik. Han uppmanade blocket att träffa handelsavtal ”endast EU” som inte skulle bli föremål för ratificering av nationella och regionala parlament – en process som kan ta år.
Den franske presidenten, som är medveten om att hans egen ställning är osäker, vidtar redan åtgärder för att lämna sitt avtryck – och omgivning – på viktiga EU-poster.
Bara förra veckan, i ett försök i sista minuten för att konsolidera Paris inflytande, godkände han EU:s industrichef Thierry Breton som Frankrikes nästa EU-kommissionär under ett möte med EU-ledare.
”Macron är väl medveten om detta. Det var därför han bad Breton att stanna kvar – för att upprätthålla den nuvarande status quo”, sa diplomaten.
Men optimismen från de mer ekonomiskt liberala länderna betyder inte att ett kontroversiellt avtal som Mercosur – som har varit på gång i mer än två decennier – kommer att nå mållinjen ännu.
Glansdagarna med att slå den ena frihandelspakten efter den andra har förflutit för länge sedan, där EU letar efter mer riktade, ad-hoc-partnerskap med länder – och dess partner spelar hårdare för att komma till EU:s stigande gröna standarder.
Tillbaka i Frankrike kommer nationalförsamlingen sannolikt att vara ännu mer skeptisk till handelsavtal efter söndagens val – förmodligen hårdna Paris ståndpunkt i en redan svår politisk fråga för landet.
Trots att han uppfattats som protektionistisk i EU-miljön har Macron blivit demoniserad av sina vänster- och högermotståndare som en kortbärande medlem av den globala nyliberala eliten.
De har tagit tag i hans tidigare liv som investeringsbankman i Rothschild för att smutskasta honom som en frimarknadsfanatiker som är redo att offra franska bönder och småföretag genom att släppa in en flod av billig import.
”När det gäller frågan om handelsavtal, här kommer vi att ha en mer uppenbar konsolidering av en mycket handelsfientlig fransk position, som förlitar oss på en starkare vetostrategi,” sa Fabry.
”Det kan i vilket fall som helst styra EU-kommissionens strategi mot mer riktade ad hoc-avtal och att stödja projekt med tredjeländer baserade på gemensamma investeringar. Vi är långt ifrån att bara öppna marknaden.”
Och om franska lagstiftare bara blir ännu mer bestämt emot handelsavtal överlag, kan en strävan efter mer strömlinjeformade handelsavtal endast för EU erbjuda en flyktväg för blockets frihandlare.
Sådana handelsavtal skulle bara kräva godkännande från EU:s råd och av Europaparlamentet. De skulle inte behöva ratificeras av medlemsländernas parlament – en process som kan dra ut på tiden i flera år.
”Valresultatet kommer inte att försvaga den ekonomiska säkerheten och handelsförsvarsagendan, som blir allt mer samförståndsfull”, säger Marie-Pierre Vedrenne, en central ledamot av Europaparlamentet som är en del av Macrons liberala allians.
”Men vi kan förvänta oss att det kommer att ha en större inverkan på frihandelsavtal.”