Uranmarknaden har genomgått anmärkningsvärda förändringar under de senaste åren, där uranpriserna har nått nästan rekordhöga nivåer på grund av en kombination av skiftande opinion, ökad efterfrågan på kärnkraft, geopolitiska tvister och protektionistisk politik från nyckelproducenter. Som ett resultat av detta har obalans mellan utbud och efterfrågan drivit uranpriserna uppåt, särskilt som ett växande antal regeringar vill diversifiera sin energimix bortom förnybara energikällor som sol och vind.
Först och främst finns det ekonomiska krafter som driver efterfrågan på uran med tanke på det klyvbara materialets roll i stabil, lågkostnadskraftproduktion. Ett förnyat intresse för kärnenergi visar sig i utvecklingen av nya reaktorer, särskilt små modulära reaktorer (SMR), och renovering av gamla. Minst 60 nya reaktorer är under uppbyggnad runt om i världen, främst i Asien, och ytterligare 110 är planerade. Dessutom genereras ytterligare efterfrågan i ljuset av den strategiska betydelsen av uran för försvaret; till exempel vid tillverkning av kärnvapen och tankning av atomubåtar.
Urans geopolitiska betydelse framhävs av de senaste händelserna som tillsammans understryker dess centrala roll för energisäkerhet och ekonomisk stabilitet. Noterbart är att USA:s förbud mot rysk uranimport, som infördes i maj i år, har intensifierat den globala konkurrensen om uranförsörjning, vilket tvingat nationer att söka alternativa källor samtidigt som de ökar beroendet av Kazakstan, Australien och Kanada.