EU-länder vill stoppa deras kasserade kläder från att täppa igen deponier utanför blocket – men ett antal länder, inklusive Kenya, varnar för att det kommer att skada den lokala handeln med begagnade tyger.
Frankrike, Sverige och Danmark ber EU att stödja sin uppmaning att ändra globala regler för textilexport enligt Baselkonventionen och därmed ta itu med blockets växande textilföroreningsproblem. Mängden använda tyger som exporteras från blocket har tredubblats under de senaste två decennierna och nådde nästan 1,7 miljoner ton 2019.
Enligt förslaget skulle företag i EU som vill exportera textilavfall – kläder som anses vara för nedbrutna eller fläckiga för att säljas vidare – behöva ge mer information om innehållet i försändelser, medan importerande länder måste bevisa att avfallet bortskaffas på rätt sätt .
Men handlare av begagnade textilier i utvecklingsländer, inklusive Kenya, varnar för att de strängare reglerna är för vida och kommer också att begränsa exporten av högkvalitativa textilier – vilket skadar lokala företag som säljer kläderna vidare på andrahandsmarknader utanför EU.
”Vi talar om 2 miljoner människor sysselsatta i den här handeln och 6,5 miljoner hushåll beroende på denna handel enbart i Kenya”, säger Teresia Wairimu Njenga, ordförande för Mitumba Association – Kenyas främsta begagnathandelsindustrigrupp, som har ägnat sig åt lobbyverksamhet. Bryssel att avfärda förslaget.
Njenga sa att Kenya – vars begagnade handel genererar miljoner i intäkter – har samlat stöd från industrigrupper i länder som Ghana, Tanzania och Moçambique.
Andra länder, inklusive Pakistan och Chile, som är bland de största importörerna av Europas begagnade kläder och fungerar som regionala nav för handeln med begagnad textil, kommer sannolikt också att påverkas av eventuella förändringar i exportreglerna.
Syftet med förslaget är att förbättra hur EU-länderna hanterar sitt avfall genom att öka insamling, sortering och återvinning — och genom att uppmuntra producenter att tillverka kläder som håller längre.
För närvarande hamnar cirka 46 procent av EU:s export av begagnade textilier i afrikanska länder; ju lägre kvalitet på modeprodukter, desto mer sannolikt är det att de hamnar på soptippar.
I Kenya, till exempel, uppskattar Changing Markets Foundation att cirka 300 miljoner oanvändbara klädesplagg hamnar på soptippar varje år, vilket motsvarar allt från 20 procent till 50 procent av landets totala textilimport.
Som en del av förslaget säger Frankrike, Sverige och Danmark att textilavfall bör omfattas av samma regler som plast- eller elektroniskt avfall – vilket innebär att länder som importerar det måste uttryckligen samtycka till det och måste bevisa att de kan göra sig av med avfallet på ett miljövänligt sätt. vänligt sätt.
De föreslår också att export av ”farligt” textilavfall – tyger som är fläckade med kemikalier eller färg, till exempel – borde förbjudas helt och hållet. Flera andra EU-länder stöder förslaget, däribland Finland och Österrike.
– Det som exporteras som begagnade textilier måste vara just det, och inte rent värdelöst, oanvändbart textilavfall, säger Sveriges miljöminister Romina Pourmokhtari till BLADET.SE.
Sverige vill också skapa ett spårbarhetssystem för textilavfall för att stoppa ”missbruket av begagnattextilmarknaden av dem som försöker undvika att betala hela priset för fast fashion”, sa hon.
En talesperson från Frankrikes miljöministerium sa att ”målet inte är att sätta stopp för handeln med begagnade kläder utan att skapa en verkligt cirkulär ekonomi och hjälpa utvecklingsländer.”
Problemet, som Kenya och andra ser det, är att det för närvarande inte finns någon skillnad mellan textilier som inte kan återanvändas och kläder som kan säljas vidare på begagnatmarknaden — åtminstone när det gäller försändelser.
Inom det internationella systemet där varor kategoriseras för import och export, finns det en kategori för slitna kläder och en annan för begagnade trasor och textilskrot, men det finns ingen separat kod för textilavfall som är för skadat för att kunna säljas vidare.
Som ett resultat av detta buntas alla textilier – begagnade, skrot och skadade kläder – ihop när de skickas. Exportrestriktioner skulle förhindra att oanvändbara tyger hamnar på deponier, men skulle också begränsa exporten av begagnade plagg. Det skulle skada den lokala begagnade ekonomin i Kenya, som redan har antagit åtgärder för att garantera att den endast importerar högkvalitativa textilier, sade Njenga från Mitumba Association.
”Anledningen till att vi är så högljudda är för att de här människorna försöker få in nya protokoll när vi redan har gjort detta i 40 år och redan har utvecklat våra egna,” sa hon.
Ola Bakowska, cirkulär textilstrateg vid Circle Economy Foundation, noterade att det verkliga problemet är den stora mängden textilier som produceras. ”Konversationen om importförbud bör inte avskräcka från huvudproblemet – som handlar om produktionsvolymer”, sa hon.
Textilsorterings- och återvinningsindustrin har också hänvisat till brister i förslaget och sagt att det skulle lägga ”administrativa och ekonomiska bördor” till en redan kämpande sektor, eftersom de skulle vara ansvariga för att meddela och få samtycke från importerande länder.
För att planen ska bli verklighet måste Europeiska kommissionen lägga fram ett lagstiftningsförslag och EU:s råd skulle behöva anta det, vilket gör det möjligt för EU att formellt begära att Baselkonventionen ska ändras. Parterna i konventionen måste då komma överens.
Kommissionen ”välkomnar avsikten bakom initiativet från Frankrike, Danmark och Sverige” och ser ”förtjänster med att inleda en sådan diskussion”, sa en talesperson för EU:s verkställande makt och tillade att Baselkonventionen är ”rätt sammanhang för att diskutera frågan om global handel med begagnade textilier.”