Efter förre premiärministern Sheikh Hasinas avgång den 5 augusti har en våg av desinformation som hävdar att Bangladeshs religiösa minoriteter, det vill säga främst dess hinduer, är måltavla, propagerat av Hasinas anhängare och delar av Indiens hinduiska höger.
Falska berättelser om det påstådda ”folkmordet” på det hinduiska samfundet i Bangladesh, som ofta åtföljs av manipulerade bilder, har vunnit dragkraft över vanliga och sociala medieplattformar. De har ökat rädslan bland minoritetsgrupper. Faktagranskare har identifierat många fall av gamla bilder och overifierade påståenden som cirkulerar online, med mycket av de falska nyheterna spårade tillbaka till bots och troll med ursprung i Indien.
Desinformationskampanjen syftar inte bara till att förvränga uppfattningarna om Bangladeshs interna angelägenheter utan korsar också bredare geopolitiska och ideologiska strider. Framställningen och karaktäriseringen av den interimistiska regeringen, vid sidan av Dr. Muhammad Yunus uppstigning, som ett förebud om kaos och religiös förföljelse, riskerar att förvärra regionala spänningar och den bräckliga freden mellan Bangladesh och Indien. Relationerna mellan de två länderna har ytterligare försämrats efter att New Delhi tillät Hasina att stanna tillfälligt i Indien tills hon får asyl.
Dessutom har den felaktiga informationen om attackerna på Bangladeshs hinduer potential att väcka spänningar i samhället i Indien, vilket bidrar till en allt mer flyktig regional atmosfär.
Divergerande reaktioner
Hasinas avsättning och det efterföljande upprättandet av en interimsregering under Yunus har framkallat komplexa och varierande svar både inom Bangladesh och internationellt. Inhemskt har övergången utlöst en blandning av lättnad och oro, vilket återspeglar den polariserade politiken i Bangladesh. Medan vissa ser Yunus som en ledstjärna för reformer och en potentiell stabiliserande kraft, är andra skeptiska till hans förmåga att hantera landets djupt rotade politiska splittringar och ekonomiska utmaningar. Det finns ett fåtal som till och med betraktar honom som en amerikansk gubbe.
Internationellt har reaktionerna varit lika delade. Många västerländska nationer har uttryckt försiktig optimism om interimsregeringens förmåga att främja demokratiska reformer och återställa stabilitet. I Indien har reaktionen dock varit märkbart mer laddad, särskilt bland den hinduiska högern, som länge har sett Bangladesh genom ett gemensamt prisma. New Delhi tycks uppfatta Hasinas fall – en ledare som ofta ses i linje med indiska intressen – som en strategisk förlust.
Hinduer utgör cirka 8 procent av Bangladeshs nästan 170 miljoner befolkning. Hasinas parti, Awami League (AL), känt för sin sekulära och pro-indiska hållning, har traditionellt framställt sig själv som en beskyddare av hinduiska intressen i Bangladesh, även om verkligheten ofta skilde sig åt. Denna dynamik resulterade i att Indiens hinduiska högerexpert såg AL:s politiska förmögenheter som en direkt inverkan på hinduernas säkerhet och status i Bangladesh. Denna uppfattning underblåser mycket av de nuvarande desinformationskampanjerna, eftersom den indiska högern försöker skydda vad den uppfattar som sina geopolitiska och ideologiska intressen.
Samordnad och mångsidig propagandakampanj
Desinformationskampanjen har i hög grad förlitat sig på flera falska berättelser, var och en utformad för att väcka rädsla, fördjupa splittringar och undergräva ansträngningar för att stabilisera landet i en tid då situationen på marken förblir instabil. Några av dessa påståenden inkluderar det pågående ”folkmordet” på bangladeshiska hinduer och inblandning av utländska aktörer i studentrörelsen.
Vissa indiska medier har rapporterat sådana historier med sensationella rubriker som ”Hinduer slaktade i Bangladesh, över en miljon flyktingar kan komma in i Västbengalen: Suvendu Adhikari.” Många av dessa påståenden publiceras på sociala medier med hashtaggar som #HindusAreNotSafeinBangladesh, #Hindus, #SaveHindusinBangladesh, #AllEyesOnBangladeshiHindus, #HelpBangladeshiHindus och #HindusUnderAttack.
Även om vissa indiska/hinduiska grupper kan ha berättigade oro över situationen för bangladeshiska hinduer efter ökningen av attacker över hela landet, verkar mycket av denna överdrivna och sensationella bevakning av utvecklingen vara ett försök att underblåsa etno-nationalistiska känslor för att upprepa tro att hinduer är en belägrad gemenskap och rättfärdigar deras kontinuerliga annanisering av vissa grupper, särskilt muslimer, inom Indien.
Tropes av inblandning av en ”tredje styrka” och utländska aktörer cirkulerade också på höjden av studentdemonstrationer. DW:s direktör för Asien, Debarati Guha, sa i en intervju att en ”tredje styrka” var inblandad i protesterna. Awami Leagues ledare, inklusive Hasinas son Sajeeb Wazed Joy, förmedlade berättelsen om att ”något utländskt underrättelseelement” var inblandat i demonstrationerna utan att ge konkreta bevis. För dessa grupper är den politiska förändringen en ”kupp” eller ”anti-Indien konspiration” som kläcktes i samarbete med Pakistan och Kina.
Proteströrelsen i Bangladesh var ett nedifrån och upp, sekulärt, studentledd och studentägt uttryck för makt efter år av politiska, juridiska och ekonomiska klagomål. Däremot hävdar egenintressen felaktigt att politiska motståndare, extremistiska krafter och/eller utländska aktörer kapade protesterna i ett försök att så misstro, förvirring och splittring.
Sådana grundlösa påståenden felkarakteriserar inte bara upproret utan undergräver också dess handlingskraft. Protesterna utvecklades till en massmobilisering som såg ett uppvaknande av allmänheten för att engagera sig i ickevåldsaktivism och ökade tryck på Hasina-administrationen att avgå.
Även om många påståenden om attacker mot hinduer är falska eller överdrivna, är det också sant att minoritetssamhällen, deras hus, kultplatser och företag har vandaliserats under sammanbrottet i lag och ordning.
Det är inte ovanligt att kaos och instabilitet uppstår efter att en regim plötsligt avsatts och när det uppstår ett politiskt vakuum. Många poliser gömde sig av rädsla för repressalier på grund av deras hårdhänta hantering av demonstrationerna. Därför verkar attackerna mot minoriteter motiverade av politiska snarare än kommunala faktorer, med tanke på att de som är anslutna till AL, även i den mest vaga bemärkelsen, har drabbats hårdast.
Enligt Bangladesh Hindu Buddhist Christian Unity Council, Oikya Parishad, har det förekommit ”205 incidenter av förföljelse” i 52 distrikt. De exakta siffrorna och motiven till det dödliga våldet har dock varit svåra att fastställa.
Det har också gjorts samlade ansträngningar för att skydda minoritetssamhällen från ytterligare attacker. Vaktmästarregimen har fördömt våldet och lokalbefolkningen har anmält sig frivilligt för att skydda minoritetskvarter och platser för tillbedjan.
Den sensationella skildringen av våld mot hinduer i Bangladesh förvärrar den kommunala rädslan och bidrar till en flyktig atmosfär. Denna miljö förstärker inte bara ångest utan skapar också förhållanden som gynnar verkligt våld. I slutändan avleder dessa berättelser uppmärksamheten från de faktiska källorna till kommunal oenighet och skyddar förankrade politiska intressen.
Den utbredda propagandan riskerar att skapa ytterligare spänningar och rädsla när Bangladesh försöker återhämta sig från traumat och instabiliteten som utspelade sig under de studentledda protesterna. Det kommer inte bara att misskreditera den nya tillfälliga regeringen utan också landets ansträngningar att återställa lag och ordning efter Hasinas utträde.
Hasina gynnades av Indiens politiska beskydd, där New Delhi prioriterade sina säkerhets- och ekonomiska intressen framför oro för demokratiskt avfall under hennes regering. Indiens orubbliga stöd till Hasina har dock påverkat dess regionala ställning negativt. Hennes avsked från den politiska arenan, tillsammans med desinformationskampanjen från vissa indiska grupper, kommer sannolikt att intensifiera antiindiska känslor i Bangladesh och bekräftar berättelsen om att New Delhi försöker destabilisera sin granne.
Den pågående desinformationskampanjen, särskilt propagandainsatser som leds av vissa hindutvagrupper i Indien, riskerar att förvärra regionala spänningar och undergräva ansträngningarna från Bangladeshs tillfälliga regering att stabilisera landet. Kampanjerna ger inte bara en felaktig bild av situationen på plats utan ger också upphov till rädsla i samhället och politisk instabilitet, vilket utgör betydande risker för regional fred och säkerhet.