Ett nytt år, en ny EU-kommission — men samma gamla slagsmål.
Från att återuppliva europeiska marknader för att hålla jämna steg med Kina och USA till att främja digitala och gröna initiativ, Bryssel står inför ett avgörande år av ekonomiska och finansiella utmaningar. Här är POLITICOs sammanfattning av de viktigaste finanspolitiska striderna som formar 2025:
EU:s långvariga kapitalmarknadsunion har döpts om till Savings and Investments Union – men namnbytet har inte gjort det mindre kontroversiellt.
Två stora lagstiftningsinsatser pågår redan: en förnyelse av EU:s regler för privatinvesteringar (RIS) och dess försök att lappa upp hål i reglerna för bankkrishantering (CMDI).
Båda har urvattnats i förhandlingarna, vilket har frustrerat kommissionen.
Med RIS står Bryssel inför ett svårt val: skrota och skriva om förslaget eller nöja sig med en utspädd version som sannolikt kommer att kräva ytterligare revidering snart.
Samtidigt väcker ansträngningarna att återuppliva marknaden för återsålda skulder, känd som värdepapperisering, minnen från finanskrisen 2008. Nationerna i södra EU är fortfarande försiktiga, medan branscher som försäkring – vars massiva investeringspooler kommissionen vill locka till värdepapperiseringsmarknaden – är i stort sett likgiltiga.
Kommissionen överväger också idéer som att konsolidera finansmarknaderna och skapa enkla EU-investeringsprodukter, även om många medlemsländer fortfarande är motståndskraftiga.
I flera år ignorerade västeuropeiska länder till stor del uppmaningar från anti-ryska hökar att öka sina militära utgifter.
Men Rysslands invasion av Ukraina 2022 och utsikterna till ett andra Donald Trump-presidentskap har återuppstått EU:s försvarsdebatter. Medan de flesta länder är överens om behovet av starkare försvarskapacitet, ligger utmaningen i finansieringen.
Skuldtyngda nationer som Italien och Frankrike som inte når Natos mål för försvarsutgifter på 2 procent av bruttonationalprodukten har litet utrymme att öka sina militärbudgetar utan att göra nedskärningar i andra känsliga områden.
De föredrar att ge ut gemensamma EU-skulder för att finansiera försvaret – en idé som bestämt motarbetas av finanspolitiskt konservativa stater som Tyskland och Nederländerna. EU-kommissionen måste navigera en väg som tillfredsställer hökar, södra nationer långt från Ukraina och finanspolitiska hårt hållna.
Förhandlingarna om EU:s nästa sjuårsbudget startar på allvar i sommar när EU-kommissionen formellt lägger fram sitt förslag för 2028-2035.
Även om beloppen under faktiska förhandlingar är försumbara, ses det slutliga resultatet som en källa till ett lands makt i Bryssel.
Som ett resultat av detta dammar EU:s maktmäklare redan av sina kulramar och samlar koalitioner.
Hökiska östeuropeiska och nordiska länder inklusive Polen och Sverige är angelägna om att öka EU:s utgifter för försvar, medan södra länder som Italien och Grekland skulle föredra mer pengar för att stoppa migranter från Afrika.
2025 kommer EU-länderna att sätta sina röda linjer för förhandlingarna. Men om det förflutna är något att gå efter, kommer ledarna att tjafsa om detaljerna fram till elfte timmen.
Gröna finansregler var redan inställda på att dominera 2025-agendan, med justeringar av förordningen om avslöjande av hållbara finanser som allmänt förväntas eliminera veck i en text som har påverkat industrin enormt.
Men nu har kommissionens ordförande Ursula von der Leyen tagit framtida ändringar till en annan nivå genom att tillkännage en ”omnibus”-lag som förväntas slå samman ett antal gröna regler. Paketet utlöser redan politiska strider om vilka lagar som ska inkluderas, med finanssektorn som står för en intensiv lagstiftningsstrid.
Lagstiftare diskuterar viktiga finansiella reformer, inklusive en finansiell tillgång till dataräkning och regler för betalningssektorn, som ställer Big Tech mot traditionell finans.
Datapropositionen skulle tvinga försäkringsbolag och andra finansiella företag att dela kunddata med tredje part, i ett försök att främja innovation.
Medan konsumentförespråkare är försiktiga med Big Techs växande roll, har beslutsfattare lagt till tillsynsbestämmelser för stora digitala plattformar som utsetts som ”gatekeepers”.
Det finns dock inget formellt förbud mot att direkt komma in på finansmarknaden för att erbjuda nya produkter.
När det gäller betalningar handlar den största kampen om bedrägeriansvar. Betalningsleverantörer vill ha digitala plattformar som delvis hålls ansvariga för bedrägerier i sina system med tanke på att kommunikationskanaler online har blivit ett nyckelverktyg för bedragare, ett steg som onlineplattformarna starkt motsätter sig.
Hittills har EU:s verkställande makt hållit sig neutral och hävdat att betalningsreform kanske inte är det bästa sättet att ta itu med problemet. Som ett resultat kommer regeringar och lagstiftare att ha sista ordet.