Den första veckan i augusti bevittnade Sheikh Hasinas falls 15 år lång brutal och diktatorisk regimen i Bangladesh. Så många som 542 människor dödades på 20 dagar våldsamt uppror som tvingade henne till fly till Indien i ett militärt lastplan.
Men långt innan dess ledde Sheikh Hasina och hennes parti en kleptokratisk regering som, enligt tidningsrapporter, hjälpte dess kumpaner häver omkring 150 miljarder dollar ut ur landet. Det är dubbelt så mycket som landets nationalbudget.
Hasinas Awami League riggat ett riksdagsval efter en annan. Alla demokratiska institutioner har förstörts och generationer av unga växte upp utan att utöva sin rösträtt. Surendra Kumar Sinha, Bangladeshs första hinduiska domare, anklagade landets militära underrättelsetjänstGeneraldirektoratet för Forces Intelligence (DGFI), för att tvinga honom att avgå för att ha gett en dom som ogiltigförklarade en grundlagsändring.
Awami League förstörde inte bara landets rättsväsende och andra demokratiska institutioner – vid ett flertal tillfällen har Bangladesh Chhatra League (BCL), Awami Leagues studentflygel, anklagats för att mord, våldtäkt, tortyr, utpressning och tvångsprostitution. Det är ett litet under att monsunrevolutionen, som Bangladeshs ensamma Nobelpristagare Muhammad Yunus har kallat landets ”andra befrielsen” har stått i spetsen av ungdomen som var mottagarna av BCL:s övergrepp. Ett av kraven som studenterna ställde i början av sin rörelse var förbudet mot BCL från alla utbildningsinstitutioner.
Hasinas grepp om landet var absolut. Så var hennes grepp om Awami League – hon har varit partiets president i cirka 44 år. Bangladeshs medianåldern är 26; för den stora majoriteten av allmänheten är Hasina alltså synonymt med Awami League.
Det har bara gått några veckor sedan Hasinas fall, och känslorna är fortfarande höga när det kommer till hennes arv. Den 15 augusti, 49-årsdagen av hennes far Sheikh Mujibs mord i en blodig kupp, Sheikh Hasina uppmanade sina anhängare att ”bjuda på blommiga hyllningar och böner på Bangabandhu Memorial Museum” i centrala Dhaka. Detta fick många att tro att Awami League iförsöker göra comeback.
Sarjis Alam, en ledare för studentrörelsen, har påstått att Awami League är det försöker hetsa till ett motuppror. Den 15 augusti, dagen då Hasina sa till Awami League att sörja sin fars död, sa Alam till en sammankomst: ”Om folket tror att Awami League inte borde ha rätt att engagera sig i politik här, kommer vi att lyfta det kravet å deras vägnar. .”
Inom några dagar ingavs en stämningsansökan till Högsta domstolen som begärde förbud mot Awami League och annullering av dess registrering som ett politiskt parti.
Det är ironiskt att Awami League, som står inför ett eventuellt förbud nu, hade själv förbjudit Jamaat-e-Islamilandets största religiösa parti, bara fyra dagar före Hasinas fall. Det förbudet mot Jamaat är ineffektivt i Bangladesh efter Hasina. Några timmar efter att Hasina lämnade landet höll Bangladeshs president ett möte med cheferna för Bangladeshs väpnade styrkor och alla större politiska partier för att avgöra landets öde, och Jamaats ledare var inbjuden.
Under Hasinas styre var fem Jamaat-ledare hängd för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten under Bangladeshs självständighetskrig, och Hasinas regering inledde ett tillslag på festen. Trots detta kunde Jamaat inte förstöras. En av huvudskälen till dess uthållighet är att Jamaat åtnjuter vissa fickor av stöd i landet – det har aldrig fått mindre säckar än 4,6 procent av rösterna i ett val den har bestridit.
Samma sak gäller för Awami-ligan – fyra år efter att dess ledare Sheikh Mujib brutalt mördades fick partiet omkring 25 procents röster. Det stödet kan vara lägre nu, eftersom partiet är föraktat och är allmänt sett som fascistisk. Men att förbjuda festen är inte svaret. Awami League kan fortfarande åtnjuta stöd från 15-20 procent av Bangladeshis, vilket är runt 24 miljoner människor, lika stora som Australiens totala befolkning. Att ta bort rösträtt för ett stort antal människor kanske inte bådar gott för Bangladeshs demokratiska övergång. Partiet kan återuppstå under ett annat namn ändå.
Awami-ligan måste dock genomgå en reform. Den kultur som har fött upp fascismen i sin krets måste utrotas. Framtiden för partiet, som hade varit i spetsen för Bangladeshs första självständighetsrörelse, hänger i en tråd. Dess gamla garde måste bana väg för ett nytt, ungt ledarskap att komma ur denna katastrof som partiet, genom korruption, vanstyre och maktmissbruk, har kommit över sig själv.
Bangladesh måste genomföra rättsliga reformer så att nästa valda premiärminister inte kan samla autokratisk makt. Det måste se till att inget parti kan tillskansa sig makten genom riggade val på det sätt som Awamiligan har gjort. Alla korrupta Awami League-ledare måste ställas inför rätta, och det finns också den mycket större frågan om rättegången mot de som har nekat människor deras rösträtt och har begått brott mot mänskligheten. Bangladeshs nya regering kan inrätta en separat domstol för detta. Det kommer att uppmuntra partiets rena ledare – om och när de hittas – att tävla om partiledningen.
Awami League måste reformera sig själv, och om den inte kan göra det snabbt, i Gen Z-termer, kommer det att bli inställd.