Den 28 januari förklarade Awami League (AL) a serie politiska programinklusive strejker och blockader, i ett försök att återuppbygga sitt stöd i Bangladesh. I efterdyningarna av Mass Killing och Sheikh Hasinas avgång från landet den 5 augusti står AL, AL inför en enastående kris av politisk legitimitet. Den studentledda revolutionen fängslade nationen, tvingade långvarig Al-ledare Hasina från kontoret och ledde till bildandet av en övergångsregering under Muhammad Yunus. Den nya regeringen förbjöd AL: s studentvinge, Chhatra League, och initierad utredning mot Al -ledare, inklusive Hasina.
Denna politiska oro har lagt partiets framtid i fara och väckt tvivel om dess livskraft som en politisk kraft. Awami -ligans kris kan analyseras genom tre sammankopplade dimensioner av politiskt förtroende: relativt förtroende, normativt förtroende och prestationsförtroende.
Relativt förtroende hänvisar till uppfattningen av legitimitet som en politisk enhet har i jämförelse med dess rivaler. Historiskt sett har Awami League förlitat sig på sin associering med Bangladeshs självständighetsrörelse och sina påståenden om moralisk överlägsenhet som en förträdare för demokrati och social framsteg. Massdöden i juli 2024 har emellertid krossat denna berättelse. Partiets undertryckande av dissens genom våldsamma medel – särskilt inriktning på studenter, som traditionellt betraktas som nationens samvete – har främjat stora delar av samhället. I miljön efter revolutionen har AL: s relativa förtroende minskat avsevärt jämfört med den framväxande övergångsregeringen under Yunus, vilket uppfattas som reformist och otydt av tidigare missförstånd.
De förbud mot Chhatra Leaguelänge betraktade muskeln i partiets gräsrotsorganisation, understryker ytterligare erosionen av AL: s jämförande ställning. En gång en symbol för ungdomsmobilisering och idealism, delade Chhatra -ligans aktiviteter till anklagelser om våld, korruption och cronyism. Massdöden markerade kulminationen på dessa klagomål och plågade Awami -ligans förmåga att presentera sig som försvarare för demokratiska principer eller ett moraliskt alternativ till dess rivaler. Kontrasten med Yunus administration, som har fokuserat på reform och ansvarsskyldighet, gör AL: s relativa förtroendeunderskott till och med starkt. När yngre generationer i allt högre grad ser AL som en förtryckande, out-of-touch relic, verkar partiets förmåga att rehabilitera sin bild skrämmande.
Normativt förtroende härstammar från anpassningen av ett politiskt partiets handlingar med allmänhetens värderingar och förväntningar. När det gäller Awami League har dess arv som en mästare för sekularism, social rättvisa och demokrati i grunden underminerats. Under sina år i makten har AL alltmer prioriterat centralisering av myndighet, Anpassning av makt runt Sheikh Hasinaoch en systematisk erosion av demokratiska institutioner. Dessa åtgärder, långt borta från partiets grundande ideal, har lett till utbredd allmän desillusion. Massdöden av demonstranter förra sommaren tjänade som brytpunkten och symboliserade en regim som är villig att utplacera statligt våld för att behålla makten.
Undersökningarna mot Hasina och andra Al -ledare för påstådda maktmissbruk utmanar ytterligare partiets normativa legitimitet. Offentliga avslöjanden av korruption, kränkningar av mänskliga rättigheter och missförvaltning under rättegångarna riskerar att stärka en berättelse om att Awami-ligan övergav sina ideologiska åtaganden till förmån för autoritärism och självberikning.
Att förvärra denna fråga är partiets oförmåga att formulera ett sammanhängande svar på revolutionen. I stället för att engagera sig i självreflektion eller erkänna sina misslyckanden har AL: s retorik efter krisen varit defensiv och kopplats från ambitionerna om en befolkning som krävde ansvarsskyldighet och reform.
Dessutom har förbudet från Chhatra League, som syftar till att begränsa politiskt våld, berövat partiet en väsentlig normativ länk till dess förflutna som en studentledd rörelse under befrielsekampen. Denna koppling lämnar Awami -ligan som kämpar för att återta sina ideologiska rötter eller skapa en ny vision som resonerar med det samtida politiska klimatet.
Prestationsförtroendesom hänger på en regerings förmåga att leverera sina löften och uppfylla medborgarnas förväntningar, har varit ett annat kritiskt område med nedgång för Awami League. Hasinas regering mötte ökande kritik över ekonomisk missförvaltning, inklusive inflation, arbetslöshet och anklagelser om korruption. Medan partiet ofta framhöll infrastrukturella prestationer som Padma Bridge och digitaliseringsinsatser, överskuggades dessa prestationer av uppfattningar om cronyism, ökande ojämlikhet och användningen av statliga resurser för partisan. Kopplingen mellan stora projekt och vardagskamp eroderade allmänhetens förtroende för AL: s styrning.
Det enastående våldet som möttes på studentprotestanter i juli framhöll partiets misslyckande inte bara i styrning utan också för att upprätthålla allmän ordning och respektera demokratiska normer. Användningen av tillståndsapparaten för att undertrycka dissens skapade uppfattningen av en regim som enbart fokuserade på dess överlevnad, även till bekostnad av civila liv. Denna händelse, i kombination med den efterföljande revolutionen, visade starkt AL: s oförmåga att svara på kriser på ett sätt som överensstämmer med demokratisk ansvarsskyldighet.
Övergången till den Yunus-ledda regeringen, med sitt fokus på reform och övergångsrätt, har ytterligare underströk Awami-ligans misslyckanden. När övergångsregeringen genomför åtgärder som syftar till att hantera systemisk korruption och kränkningar av mänskliga rättigheter blir prestationsgapet mellan de två regimerna allt tydligare.
Att återuppbygga politisk legitimitet kommer att vara en uppåtgående kamp för Awami League. Dess relativa förtroendeunderskott kräver en ombild av sin identitet och organisationsstruktur för att återfå allmänhetens förtroende. Denna ansträngning kan inkludera ett tydligt avbrott från det senaste förflutna, eventuellt genom en förändring i ledarskap, en ursäkt för massmorden på juli och ett åtagande om intern reform. Utan en trovärdig berättelse om försoning och förnyelse riskerar partiet permanent marginalisering.
På den normativa fronten måste AL konfrontera dissonansen mellan dess grundande ideal och dess senaste åtgärder. Att återupprätta sig själv som en pro-demokrati, inkluderande och framåtblickande parti kommer att kräva en väsentlig ideologisk omkalibrering. Att engagera sig i ungdomsrörelser, ta itu med klagomål från marginaliserade grupper och visa ett engagemang för pluralism kan vara steg mot att återfå normativt förtroende. Partiets förmåga att uppnå dessa mål begränsas emellertid av de nuvarande anklagelserna mot dess ledarskap och frånvaron av dess traditionella gräsrotsstrukturer, till exempel Chhatra League.
Performance Trust utgör den största utmaningen. AL måste inte bara erkänna sina styrelsemisslyckanden utan också presentera en trovärdig plan för att ta itu med de ekonomiska, sociala och politiska frågor som bidrog till dess undergång. Detta skulle kräva en vilja att fungera som ett konstruktivt oppositionsparti, med fokus på politiska lösningar snarare än politisk manövrering. Partiets historia om att centralisera makten och undertrycka dissens tyder på att en sådan omvandling kan vara svår, men det är fortfarande viktigt för dess överlevnad som en politisk enhet.
Med lager har AL: s politiska legitimitet djupt eroderats över relativa, normativa och prestationsdimensioner i kölvattnet av massmorden som ledde till monsunupproret och Sheikh Hasinas utslagning. Partiets historiska påståenden om moralisk myndighet har underminerats av dess våldsamma svar på dissens och dess oförmåga att anpassa sig till kraven från ett förändrat politiskt landskap. Dess ideologiska inkoherens- och styrningssvikt har ytterligare främjat en befolkning som en gång såg till AL som en symbol för hopp och framsteg.
Awami League står inför en osäker framtid. Dess väg till inlösen kommer att kräva en enastående nivå av introspektion, strukturreform och engagemang med ambitionerna om en desillusionerad väljare. Huruvida AL kan navigera i denna existentiella kris och återuppstå som en trovärdig politisk styrka förblir osäker, men dess förmåga att göra det kommer att forma banan i Bangladeshs politiska landskap under många år framöver.