Den senaste vågen av studentprotester i Bangladesh markerar en av de allvarligaste utmaningarna för premiärminister Sheikh Hasinas administration på flera år. Det som började som en studentledd rörelse mot ett kontroversiellt jobbkvoteringssystem eskalerade till omfattande oroligheter, präglade av våldsamma sammandrabbningar mellan demonstranter och säkerhetsstyrkor. Våldet har resulterat i betydande offer, med officiella rapporter som säger att över 150 människor har dödats, och flera tusen andra har arresterats. Regeringens hårdhänta svar, som inkluderar arresteringen av protestledare, införandet av utegångsförbud, utplacering av militären och ett rikstäckande internetavbrott, syftar till att begränsa kommunikationen och kontrollera informationsflödet mellan demonstranter.
Internationella reaktioner på protesterna har varit varierande, med vissa regeringar som har utfärdat resevarningar för Bangladesh de senaste dagarna, och andra hållit tillbaka. Protesterna har också utlöst solidaritetsdemonstrationer bland den bangladeshiska diasporan i Australien, Storbritannien och USA, vilket återspeglar den globala oron över Hasina-regeringens hantering av krisen.
Krisens ursprung och evolution
Den nuvarande oroligheten har sina rötter i ett kontroversiellt jobbkvoteringssystem, som reserverade en betydande andel av statliga jobb för ättlingarna till Mukti Bahini frihetskämpar som deltog i landets frihetskrig 1971. Detta kvotsystem, som ursprungligen upprättades för att hedra dem som kämpade för nationens befrielse, hade länge varit en källa till stridigheter, särskilt eftersom det ansågs oproportionerligt gynna landets nuvarande politiska, affärsmässiga och militära eliter och deras anhöriga. Det senaste återinförandet av dessa kvoter, efter att de kortvarigt avskaffats, återuppväckte ett utbrett missnöje bland studenter och unga arbetssökande, som ser systemet som föråldrat och orättvist. En dom av högsta domstolen den 23 juli verkar ha lugnat en del demonstranter, eftersom kvoterna rullades tillbaka från 30 % för ättlingar till frihetskämpar till bara 5 %, men efterföljande utveckling tyder på en bredare rörelse som nu försöker ta itu med andra långvariga motsättningar i Bangladeshiskt samhälle.