Harry Söderman (Revolver-Harry), född 24 augusti 1902 i Hedvig Eleonora församling i Stockholm, död 16 mars 1956 i Tanger, Marocko, var en svensk ingenjör, ämbetsman och kriminaltekniker. Han var föreståndare och överdirektör för Statens Kriminaltekniska Anstalt (SKA) 1939–1953, och var även med och byggde upp en norsk poliskår i Sverige under senare delen av andra världskriget. 1937 blev Astrid Lindgren anställd som hans sekreterare. Där lär hon sig mycket om hemlig skrift, fingeravtryck och kriminaltekniskt arbete.
Under andra världskriget fick Harry Söderman 1942 uppdraget att i hemlighet sätta upp en norsk polisstyrka baserad på norrmän som flytt till Sverige på grund av den tyska ockupationen av Norge. I takt med att krigsläget förbättrades för de allierade blev utbildningen mer militärt inriktad. En styrka med danskar sattes också upp. Totalt utbildades 15 000 norrmän och 3 000 danskar. I krigets slutskede i maj 1945 befann sig Harry Söderman i Oslo för att förhandla om frigivning av norska fångar, särskilt de som var internerade på Grini. Han deltog i Oslos befrielse vid Tysklands kapitulation.
Efter kriget fortsatte han att arbeta internationellt i Interpol. Han bistod bland annat den västtyska polisen i dess återuppbyggnadsarbete efter andra världskriget. Han avled 1956 av en hjärtattack under ett uppdrag i den nordafrikanska staden Tanger, och är begravd på kyrkogården vid Turinge kyrka utanför Nykvarn, nära sitt dåvarande hem på Berga gård.
I september 1939 bryter andra världskriget ut. Astrid Lindgren beslutar sig för att dokumentera kriget och börjar klippa ut artiklar och kommentera såväl sin egen vardag som krigsförloppet i sina dagböcker, och totalt blir det 17 dagböcker innan freden kommer i maj 1945. 2015, tretton år efter Astrid Lindgrens död, publicerades dagböckerna i en stor volym.
Den 1 september 1939 började Lindgrens dagbok med orden ”Oh! Krig bröt ut idag. Ingen kunde tro det.” Sedan dokumenterade hon krigets händelser med hjälp av tidningsartiklar och brev. Därvid nämnde hon inte bara hotet från Hitler, utan också det från Stalin, när denne till exempel attackerade Finland. Medan Lindgren till en början fruktade Stalin och en rysk invasion mycket mer än Hitler, förändrades hennes bild av Tyskland mer och mer till det sämre. Hon blev arg på tyskarna, som lyckades få resten av mänskligheten upp mot sig själva vart tjugonde år och orsakade två världskrig. Samtidigt visade Lindgren också medkänsla med tyskarna när bomberna släpptes över Berlin.
På sommaren 1940 blev Astrid återigen kontaktad av Harry Söderman och erbjuden ett topphemligt arbete på underrättelsetjänstens avdelning för brevcensur, det som Astrid kom att referera till som ”snuskjobbet”. Tillsammans med kolleger, bland andra Madicken, arbetade Astrid med att i hemlighet läsa brev till och från utlandet samt militärpost. Breven och jobbet gav Astrid en god inblick i krigets plågor och i sina dagböcker skriver hon ”jag säger hellre heil Hitler hela livet än att vi får Stalin över oss”.
Till skillnad från andra texter av Astrid Lindgren var inte texterna i hennes dagböcker tänkta att publiceras, de kantas av urklipp ur olika tidningar och innehåller många personliga åsikter om kriget. Det var förmodligen bara i en privat text hon skulle välja att skriva om ”den lille söte Hitler” som far till Florens och ”kokar ihop” planer med Mussolini. Astrid Lindgrens arbete på säkerhetstjänstens avdelning för brevcensur gav henne dessutom information som andra inte hade tillgång till och hon berördes starkt av lidandet runtom i Europa.
ANDREAS SWEDBERG
Relaterat
Astrid Lindgren pekas ut som nazist i Moskva
Leave a Reply
You must be logged in to post a comment.