Kassman

Lenins kopplingar till bland annat Sverige, Alexandra Kolontay, Villa Kassman och Olof Aschberg har börjat komma upp i ljuset av verkligheten. Finansieringen av den ryska revolutionen, som utifrån Sykes – Picot innebar att Mellanöstern drabbades av 100 års lidande, ständiga krig och att inte bara det ryska folket har rätt givna anledningar till att mycket starkt ogilla Sverige.

Villa Kassman ligger på den finaste platsen i Stockholm och utgör ett slags symboliskt moraliskt monument och är en nyckel av den ryska revolutionen. Högerledaren Arvid Lindman utgör en annan liksom den ”Röde Bankiren” Olof Aschberg är en tredje nyckel. Och det är som estradören Karl Gerhard beskrev; ”regnar det på CITY droppar det uti Norrström”.

Det var aldrig någonsin någonting annat än den vanliga banala och uppsminkade guldgrävarspänsten – vansinnets girighet eller girighetens vansinne – som gjorde det möjligt att korrumpera landet bortom vad som egentligen borde vara rimligt som mänskligt.

Vi drar oss till minnes att det var Lenin som först skrev på för mandatärmakternas godkännande av uppdelningen år 1921 av Mellanöstern.

Gunnar Kassman tillhörde ett exklusivt sällskap, en form av exkluderande indelning av något slag. Under det glada 1920-talet, då var det högsta status i Stockholms jetset att äga en egen ö i skärgården. Den omsusade affärsmannen Ivar Kreuger hade till exempel en, som i ärlighetens namn dock bleknade jämte Kassmans residens. I ett nummer av tidskriften ”Svenska hem i ord och bild” från 1921 jämför Waldemar Swahn Kassmans villa med de italienska palatsen Villa d’Este och d’Aldobrandini.

Under andra världskriget hyrdes fastigheten på Storholmen ut som sommarnöje till den sovjetiska ambassaden. Det kan tyckas låta märkligt – vilket det också var – men här ges förklaringen till varför:

Aleksandra Kollontaj var tillsammans med Rosa Luxemburg den mest tongivande kvinnan inom den framväxande europeiska socialismen. Efter oktoberrevolutionen 1917 blev hon världens första kvinnliga regeringsmedlem (föga förvånande). Under tiden som diplomat i Stockholm blev hon en nyckelfigur i den feministiska Fogelstadsgruppen – och nära vän till revykungen Karl Gerhard. Karl Gerard kunde därmed enkelt räkna ut hur allt detta hängde samman.

Som diplomat spelade hon såklart en avgörande roll under vapenstilleståndsförhandlingarna mellan Sovjet och Finland – vilket i princip innebar att Sverige kunde hålla sig utanför kriget. Kollontajs dagböcker förvarades länge inlåsta i ryska arkiv. Men 2008 gavs de ut på svenska.

Hon uppgav särskilt engagerat att hon var övertygad om att hon skulle mördas i Stalins utrensningar. Men av – tidigare alltså, inte nu – okänd anledning klarade hon sig. Av de 13 personer i den inre cirkel av bolsjeviker som förberedde revolutionen var det nämligen bara Stalin, Lenin och Aleksandra Kollontaj som dog en naturlig död. Slumpen är som sagt vad den är…

Alltså, samma år som Kassman förvärvade Storholmen rasade kravaller på Gustaf Adolfs torg, några kilometer därifrån, när arbetarrörelsen – ledd av Branting – krävde allmän rösträtt. Bara veckor tidigare hade ju Lenin lämnat Stockholm, stadd vid kassa efter att ha fått pengar av av just den svenske högerledaren Salomon Arvid Achates Lindman (i riksdagen av uppenbart taktiska skäl kallad Lindman i Stockholm), med en ny kostym från PUB för att ansluta sig till revolutionen i Sankt Petersburg. Lindman förresten, år 1920 undertecknade han tillsammans med andra ledande politiker, däribland Hjalmar Branting, en motion om att man skulle inrätta det Rasbiologiska institutet.

När tsaren abdikerat i ryska februarirevolutionen 1917 kulminerade samtidigt hungerkravaller i Sverige. Hjalmar Branting och LO-ledningen agerade utåt för att skapa lugn och avvärja upptrappning av oroligheterna. I samtal med statsminister Carl Swartz som lustigt nog också fanns med i sällskapet kring Kassman, tog Branting som var vän med Gustav V på sig ansvaret för lag och ordning under första maj 1917, vilket innebar att Swartz kunde förbjuda borgerliga initiativ till privatmiliser. Därmed undveks risken för gatustrider som kunde ha kastat landet in i en mycket allvarlig kris. Allt var uppenbarligen bara ett regisserat spel för gallerierna, med några få invigda med en bild av helheten.

I Sankt Petersburg strålade Lenin samman med ledande bolsjeviker, bland andra då alltså Aleksandra Kollontaj. Av ”rädsla” för att revolutionen skulle sprida sig till Sverige tvingades högerregeringen – som alltså egentligen var med och anstiftade revolutionen, men vi gissar nog lugnt att inte riktigt alla begrep riktigt vad det var som hände – alltså gå arbetarrörelsen tillmötes. I Ryssland rådde kaos. Kommunistpartiet förstatligade banker och industrier.

Men vem hyr då över huvud taget ut sitt hus åt Josef Stalin? Av dem som såg revolutionen som ett unikt tillfälle att göra goda affärer fanns det uppenbarligen en hel skock med sådana guldgrävarspänstiga individer. Andra hade mer direkt uttalade sympatier med Lenin. Som Olof Aschberg, ”den röde bankiren”. I Stockholm lät han smälta ner stora mängder guld som konfiskerats från den tsarryska centralbanken. Är vi förvånade? Nej knappast eftersom även det beteendet sedermera gick igen med guld från annat håll, när judarnas tillgångar också av en slump hamnade i Sverige.

Sverige var bland de första att bedriva handel med bolsjevikerna.

Den okände bankiren Kassman köper Storholmen revolutionsåret 1917. Han bygger Stockholms mest påkostade sommarresidens och fyller det med ovärderliga ryska konstföremål och antikviteter. Kan det vara en slump, eller visste han möjligen om vad som skulle komma att ske med avseende på informationsflödet i den socioekonomiska ligabildningen liksom i det exklusiva sällskapet.

 

Andreas Swedberg

Relaterat
Tidernas största penningtvättsaffär – Aschberg tvättade pengar åt Stalin

Print Friendly, PDF & Email

Jobb i Sverige