År 2020 grundade den afghanska journalisten Zahra Joya Rukhshana Media som ett uttalat feministiskt utlopp med uppdraget att föra fram de autentiska rösterna från Afghanistans kvinnor i förgrunden. Medan Afghanistan vid den tidpunkten hade kommit långt från sin ungdom – under talibanernas första snålhet vid makten från 1996 till 2001, Joya gick i skolan förklädd som en pojke med namnet Mohammad – Medielandskapet var mansdominerat, liksom de flesta av Afghanistans maktstrukturer, och hon fann att kvinnors berättelser och perspektiv i stort sett förbises.
Året därpå fullbordade talibanerna sin marsch tillbaka till makten och Joyas arbete blev viktigare än någonsin. Trots att hon tvingades fly är Joyas kollegor kvar i Afghanistan och Rukhshana Medias arbete fortsätter.
”Talibanernas reaktion på vår rapportering har varit förutsägbart fientlig”, sa Joya.
I intervjun nedan pratar Joya med The Diplomat’s Managing Editor Catherine Putz om talibanerna, vikten av kvinnors perspektiv, vilka berättelser internationella medier saknar i Afghanistan och hennes förhoppningar om Afghanistans framtid.
Du var ett barn när talibanerna tog makten första gången, 1996, och vuxen när de återvände till makten 2021. Ett hett debattämne är huruvida talibanerna ”förändrade sig” mellan dessa två tidpunkter och om ”moderater” i talibanerna skulle kunna styra gruppen till ett mer inkluderande styre. Vad tyckte du om de diskussionerna 2021, och vad tycker du nu? Enligt din erfarenhet, har talibanerna ”förändrats”?
Vi, som afghanska medborgare, var medvetna om talibanernas brutala beteende även när hundratusentals internationella styrkor befann sig i Afghanistan. Och vi trodde att den här gruppen är väldigt extrem och aldrig kommer att förändras, och det är sant.
Under (förhandlingen av) Doha-avtalet mellan USA och gruppen var debatten om huruvida talibanerna hade förändrats sedan deras första styre 1996 intensiv. Vissa observatörer hoppades att talibanerna kan ha utvecklats för att anta en mer moderat och inkluderande strategi för styrelseformer. Personligen var jag skeptisk till dessa påståenden, för 2019 hade jag i ett fredssamtal mellan afghaner i Moskva chansen att få en intervju med en av de högre medlemmarna i talibanerna, Abdul Salam Hanafi – den första kvinnliga journalisten att göra det. . Jag frågade honom om flickors utbildning, hans svar var detsamma som nu: att kvinnor och flickor kan få utbildning enligt sharialagen. Vilket är en lögn.
Medan talibanerna gjorde vissa ansträngningar för att presentera en mer moderat bild internationellt, antydde deras agerande på plats, särskilt när det gäller kvinnors rättigheter och friheter, något annat. Nu, efter att ha observerat deras styre sedan 2021, är det klart att talibanernas kärnideologier förblir oförändrade. Deras styrning fortsätter att präglas av förtryckande åtgärder, särskilt mot kvinnor och minoriteter. Trots vissa kosmetiska förändringar eller taktiska förändringar i retoriken, består den fundamentalistiska och auktoritära karaktären av deras styre.
Kan du förklara vad som ledde till att du grundade Rukhshana Media 2020?
Idén att grunda Rukhshana Media 2020 härrörde från ett trängande behov av att förstärka de afghanska kvinnornas röster och ta itu med de stora klyftorna i mediabevakningen angående deras frågor. Afghanistans medielandskap var till stor del mansdominerat, och kvinnors berättelser var antingen underrapporterade eller felaktigt framställda.
Genom att etablera Rukhshana Media ville jag skapa en plattform där kvinnliga journalister kunde rapportera autentiskt och djärvt om verkligheten som kvinnor och flickor står inför i Afghanistan. Det var ett svar på tystnaden av kvinnors röster och ett åtagande att se till att deras berättelser och perspektiv hörs och erkänns. I mitt land har kvinnor alltid blivit tillsagda att vara tysta, så jag tror på kraften i ord och videor. Jag ville skapa en dialog mellan afghanska kvinnor.
Rukhshana Media är ett uttalat feministiskt magasin där kvinnliga journalister rapporterar om verkligheten för kvinnor och flickor i Afghanistan. Varför är dessa perspektiv viktiga? Varför är det viktigt att höra kvinnors röster i varje fråga, inte bara ”kvinnofrågor”?
Enligt min åsikt, när man bor i ett patriarkalt land, är friheten inte gratis för kvinnor och flickor. På Rukhshana Media ger vi kvinnor möjlighet att utöva sin rätt till yttrandefrihet. De ska inte vara tysta.
Perspektiven som erbjuds av Rukhshana Media är avgörande eftersom de ger en autentisk representation av afghanska kvinnors och flickors upplevelser. Rapportering ur feministisk synvinkel kastar ljus över de systemiska orättvisor och könsbaserat våld som ofta förbises av mainstreammedia. Det är viktigt att höra kvinnors röster i alla frågor, inte bara de som traditionellt betecknas som ”kvinnofrågor”, eftersom kvinnors perspektiv berikar vår förståelse för samhällsdynamiken. De lyfter fram intersektionaliteten mellan olika frågor och utmanar de dominerande berättelserna som ofta utesluter eller marginaliserar kvinnors erfarenheter och bidrag.
Du tvingades fly från Afghanistan men har reportrar som fortfarande arbetar i landet. Vilka hot möter dina kollegor? Vad motiverar dem att fortsätta rapportera? Vad har talibanernas reaktion varit på din rapportering?
Våra reportrar i Afghanistan står inför betydande hot, inklusive trakasserier, våld och arrestering av talibanerna. Trots dessa faror fortsätter de att rapportera eftersom de drivs av en djup känsla av plikt mot sina medborgare och ett engagemang för sanning och rättvisa. De förstår journalistikens avgörande roll för att hålla makten till svars och för att ge röstlösa röster.
Talibanernas reaktion på vår rapportering har varit förutsägbart fientlig, eftersom de försöker undertrycka alla avvikande röster. Trots det förblir våra reportrar inte avskräckta, motiverade av tron att deras arbete är avgörande för en bättre framtid för Afghanistan. Dessutom förespråkar vi återställandet av våra förlorade rättigheter och friheter.
När det kommer till internationella medier har det varit bevakning av försämringen av kvinnors och flickors rättigheter i Afghanistan sedan 2021, men lite annat. Vilka berättelser tror du att internationella medier saknar när det gäller Afghanistan?
Internationella medier har verkligen täckt den försämrade situationen för kvinnor och flickor sedan talibanernas återkomst till makten, men många andra viktiga berättelser saknas. Dessa inkluderar de bredare kränkningarna av mänskliga rättigheter, de ekonomiska svårigheter som vanliga afghaner möter, den svåra situationen för etniska och religiösa minoriteter och motståndsrörelserna i landet. Dessutom förtjänar motståndskraften och tapperheten hos afghanska medborgare, som fortsätter att sträva efter en bättre framtid trots enorma utmaningar, mer uppmärksamhet.
Dessa berättelser är avgörande för en heltäckande förståelse av situationen i Afghanistan. Afghanistan har blivit en fristad för terroristgrupper. Vi bör vara oroliga för att ett land som ger tillflykt till terrorister kommer att utgöra ett globalt hot. För denna typ av bevakning behöver vi internationell mediauppmärksamhet.
Och en sista fråga: Vad hoppas du för Afghanistans framtid?
Jag hoppas på en framtid där Afghanistan är ett fredligt och inkluderande land, där alla medborgare, oavsett kön, etnicitet eller religion, har möjlighet att leva med värdighet och frihet. Jag föreställer mig ett Afghanistan där mänskliga rättigheter respekteras och kvinnor och flickor kan fullfölja sina drömmar utan rädsla för förtryck.
Min förhoppning är att Afghanistan genom motståndskraft och internationell solidaritet kan övervinna sina nuvarande utmaningar och gå mot ett mer rättvist och välmående samhälle. Jag ser fortfarande fräscha, unga krafter i Afghanistan som har modet att stå upp mot talibanerna. Dessa krafter inkluderar kvinnor, flickor och män. Jag tror att de behöver stöd för att övervinna talibanernas förtryckande berättelser.