Bangladesh har skakat av studentprotester i nästan tre veckor.
Sedan den 1 juli har universitetsstudenter protesterat över hela landet för att kräva att kvoterna för statliga jobb tas bort efter att High Court återinförde en regel som reserverar nästan en tredjedel av tjänsterna för ättlingarna till dem som deltog i landets befrielserörelse 1971.
Efter High Courts dom i juni är 56 procent av statliga jobb nu reserverade för specifika grupper, inklusive barn och barnbarn till frihetskämpar, kvinnor och människor från ”efterblivna distrikt”.
Studentdemonstranter har drabbat samman med polisen och medlemmar av Bangladesh Chhatra League, en studentflygel i premiärminister Sheikh Hasinas styrande parti Awami League.
Sex personer har dödats och hundratals andra skadats.
Vilka leder protesterna?
Demonstrationerna är anmärkningsvärda inte bara för sin storlek och intensitet, utan också för sin demografi.
”Titta på vem som protesterar,” sa Michael Kugelman, chef för South Asia Institute vid Wilson Center, till Bladet.
”Det är inte bara ett fall av demonstrationer på gräsrotsnivå som leds av de fattiga. Det här är universitetsstudenter av vilka de flesta är över arbetarklassen … Det faktum att du har så många studenter som är så arga talar om desperationen att hitta jobb. De kanske inte är desperat fattiga, men de behöver fortfarande hitta bra, stabila jobb.”
Ungefär 67 procent av Bangladeshs 170 miljoner människor är i åldrarna 15-64 och mer än en fjärdedel är i åldern 15 och 29, enligt Internationella arbetsorganisationen.
”Så du tittar på en situation där det finns en betydande befolkning i arbetsför ålder,” sade Kugelman.
Vina Nadjibulla, vice ordförande för forskning och strategi vid Asia Pacific Foundation of Canada, sa att det sydasiatiska landet står inför en ”akut jobbkris för universitetsutexaminerade”.
”Kvoten på 30 procent kommer att drabba den gruppen,” sa Nadjibulla till Bladet.
Protesterna sticker ut desto mer på grund av de betydande ekonomiska vinster som Bangladesh har gjort de senaste åren.
Ekonomin har vuxit med i genomsnitt 6,25 procent årligen under de senaste två decennierna.
Fattigdomen minskade från 11,8 procent 2010 till 5 procent 2022 baserat på den internationella fattigdomsgränsen på 2,15 USD per dag.
I processen överträffade den också sitt mycket större grannland Indien när det gäller bruttonationalprodukten per capita (BNP).
Bangladesh har också sett en markant förbättring i sina mänskliga utvecklingsresultat och är som ett resultat på väg att ta examen 2026 från FN:s lista över minst utvecklade länder.
Var kommer Bangladeshs ekonomi till korta?
Trots dessa framgångar ”finns det fortfarande mycket ojämlikhet och fattigdom”, med minst 37,7 miljoner människor som enligt uppgift upplevde matbrist förra året, sa Nadjibulla. ”Tillväxten sipprar inte ner till de utbildade universitetsstudenterna som går ut på gatorna,” sa hon.
Kugelman sa att landet riskerar att gå miste om möjligheten att dra nytta av sin demografiska utdelning.
”Det är den stora frågan. Insatserna är särskilt höga, säger han till Bladet.
Bangladeshs ekonomiska uppgång härrör till stor del från export av färdiga plagg (RMG) – främst till väst – och penningöverföringar från arbetare utomlands.
”Det kämpar för att hitta en sektor som är jämförbar med RMG”, sa Kugelman.
”Det behövs sätt att attrahera fler utländska direktinvesteringar [foreign direct investments] för att tända och upprätthålla nyare sektorer. Om du skapar fler sektorer och mer mångsidig export kommer jobb att följa.”
Nadjibulla sa att regeringen måste se till att det finns lämplig utbildning och träning för att matcha arbetskraftens behov.
Förra året arbetade, studerade eller utbildade cirka 40 procent av bangladesherna i åldern 15-24 år.
Nadjibulla sa att globala företags ansträngningar att utöka sina leveranskedjor utanför Kina kan vara en möjlighet för Bangladesh.
”Det är där utbildningsreformer blir kritiska”, sa hon.
”Vad vi ser just nu är ett komplext samspel mellan regeringsbrister, ojämlikhet och ungdomsförlust och besvikelse med Sheikh Hasinas regering.”