År 2023 dömdes Hoàng Thị Minh Hồng, en välkänd klimatmästare som grundade en numera nedlagd ideell miljöorganisation Change, baserad i Ho Chi Minh City, till tre års fängelse för skatteflykt. Anklagelsen ansågs allmänt av många rättighetsgrupper på hemmaplan och utomlands vara påhittad. Precis som det som hade hänt andra människorättsförsvarare var rättegången mot henne både hastig och avslutad.
Naturligtvis var nyheterna i Vietnams mycket censurerade inhemska medier unisont: partistaten brydde sig om miljöfrågor och straffade med rätta de som bröt mot lagen, och berättelsen om politiskt motiverade arresteringar av miljöpartister var inget annat än falska nyheter. Som svar på internationellt fördömande lät UD defensivoch betonade att arresteringarna av aktivister som Hoàng inte hade mycket att göra med deras miljöarbete.
”Vi avvisar fullständigt falsk information med dåliga avsikter om Vietnams krigs- och brottsförebyggande arbete såväl som Vietnams utrikesförbindelser”, sa en talesperson för ministeriet till reportrar. ”Vi vet alla att information om den här händelsen har släppts. Polis lämnat (information) till pressen. Dessa är alla fall av brott mot vietnamesisk lag och har undersökts, åtalats och ställts inför rätta i enlighet med bestämmelserna i vietnamesisk lag.”
Ett år senare släpptes Hoàng i tysthet, två år före slutet av sitt straff, förmodligen på grund av den vietnamesiske presidentens resa till USA i september 2024. När den här artikeln skrevs hade Hoàng anlänt till USA med sin man och son för att söka asyl – en sista utväg för många vietnamesiska människorättsaktivister, med tanke på den negativa inverkan på både det normala livet och deras aktivism.
Den senaste frigivningen av flera framstående miljöaktivister som hade arresterats signalerar dock inte öppenhet för civilsamhällets deltagande i Vietnams Just Energy Transition Partnership (JETP), ett avtal som Vietnam ingått med internationella partner, inklusive EU, USA och Storbritannien för att uppfylla målen för nettonollutsläpp till 2050. Dessutom, trots Vietnams till synes inkluderande och deltagande slogan – ”Människor vet, människor diskuterar, människor gör och människor övervakar” – både Det finns öppna och dolda top-down-metoder för att avskräcka allmänhetens deltagande i energiomställningen i synnerhet och i bredare miljörörelser som potentiellt kan hota enpartiregimen. Med kraftsektorn starkt beroende av kol är Vietnam, redan den näst största kolproducenten i Sydostasien efter Indonesien, också redo att bli en av de fem största globala kolimportörerna för första gången för att möta sitt stigande energibehov och kämpande nätutveckling.
Vietnams civila samhälle håller på att klämmas
Två framstående klimataktivister som hade varit nyckeln till JETP – Đặng Đình Bách, grundare och chef för den ideella organisationen Law and Policy of Sustainable Development (LPSD) och Ngô Thị Tố Nhiên, verkställande direktör för Vietnam Initiative for Energy Transition Social Enterprise ( VIETSE) – liksom många lågprofilerade aktivister som t.ex Nguyễn Đức Hùng sitter fortfarande i fängelse.
I augusti var Ngô Thị Tố Nhiên i en hårt hållen och hastig rättegång dömd till tre och ett halvt år för förskingring av statliga handlingar. Hon har inte släppts trots internationellt fördömande.
Mai Phan Lợi, ordförande för det vetenskapliga rådet vid Center for Media in Educating Community (MEC), frigavs före schemat strax före USA:s president Joe Bidens besök i Hanoi i september 2023, där USA och Vietnam uppgraderade sina bilaterala kopplingar till ett omfattande strategiskt partnerskap. Nguỵ Thị Khanh, grundare av GREENID, vinnare av 2018 års Goldman Environmental Award, beviljades release fem månader tidigare än planerat.
Deras plötsliga och tidiga frigivning möttes av total tystnad från inhemska medier. Det fanns ingen officiell erkännande av att anklagelserna mot dem var framtagna, ingen ursäkt för de anklagade och ingen agenda för att rätta till fel eller underlätta civilsamhällets aktörer. Dessa aktivister frikändes inte officiellt, vilket lämnade deras juridiska status oklart. Följaktligen upphörde deras organisationer antingen sin verksamhet eller ändrade riktning på grund av det krympande medborgerliga utrymmet i Vietnam. Enligt flera källor som arbetade under dessa ledare stannade alla relevanta projekt.
Mönstret att släppa halvoberoende miljöaktivister före högprofilerade diplomatiska händelser, särskilt med västerländska nationer, speglar tidigare handlingar som involverar människorättsaktivister. Samtidigt fortsätter mer frispråkiga eller mindre kända klimataktivister (som har mindre kopplingar till internationella givare) att utsättas för hot eller fängelse.
Miljöjuristen Đặng Đình Bách, som också dömdes för skatteflykt 2021, har upprepade gånger genomfört hungerstrejker bakom fängelser för att protestera mot behandlingen av fångar. Han kräver avskaffande av isoleringsfängelse, tillåta fångar tid utomhus för träning och social kontakt, säkerställa elsäkerhet, tillåta utbyte av böcker och adekvat belysning för läsning, och säkerställa kontakt och kommunikation med familjen.
Vietnam, en nuvarande medlem av rådet för mänskliga rättigheter, rankas under genomsnittet när det gäller medborgarnas säkerhet från staten (vilket inkluderar rätten till frihet från godtycklig arrestering, tortyr och misshandel, påtvingat försvinnande, avrättning eller utomrättsligt dödande), enligt Mänskliga rättigheter Mätindexsom spårar länders prestationer för mänskliga rättigheter över hela världen.
Ironiskt nog gick landets människorättsrekord neråt efter att Vietnam blev medlem i rådet för mänskliga rättigheter för andra gången för mandatperioden 2023-2025. För Guneet Kaur – Environmental Defender Campaign Coordinator för International Rivers, en ideell, icke-statlig människorättsorganisation med huvudkontor i Kalifornien – återspeglar den senaste strömmen av förföljelse mot miljöförsvarare, klimatledare och energiexperter i Vietnam ett tillslag mot transparens, ansvarsskyldighet och allmänhetens deltagande i processen för partnerskapet för rättvis energiomställning.
”Istället för att använda JETP som en möjlighet att bygga ett deltagande, samarbetsramverk för att bekämpa klimatkrisen, möjliggör givarregeringar och institutionella intressenter i JETP allvarliga skador på mänskliga rättigheter av Vietnams regering”, säger Kaur.
Begreppet rättvisa i Vietnams Just Energy Transition Plan verkar selektivt. I hennes 2023 forskningsartikel, ”Vietnams JETP-avtal: Accelerating the Energy Transition in a Just Way?” Dr Julia Behrens betonade rättvisans top-down selektivitet i partistatens inramning.
Den ”rättvisa” aspekten av JETP kan uppnås genom insatser för att säkerställa omskolning av arbetstagare och skapandet av mer anständiga jobb. Men sann rättvisa vacklar när det gäller att involvera halvoberoende icke-statliga organisationer och oberoende medier i utformningen av energipolitiken. Det förtryckande politiska klimatet i Vietnam hindrar det civila samhällets aktörer från att på ett meningsfullt sätt delta i denna process.
”Det finns också en risk att JETP som tecknats med Vietnam, med dess begränsade inställning till rättvisa, kan sätta en lägre standard för IPG:s (International Partnership Groups) förhandlingar med andra länder”, skrev Behrens i artikeln.
Gå tillbaka Progressiva lagar
Vietnams konstitution från 2013 sägs tydligt i dess artikel 43: ”Alla har rätt att leva i en ren miljö och har skyldigheten att skydda miljön.”
Artikel 5 i den ändrade lagen om miljöskydd från 2020 säger att staten uppmuntrar och underlättar involvering av myndigheter, organisationer, bostadssamhällen, hushåll och individer i utförandet, inspektionen och övervakningen av miljöskyddsaktiviteter.
Trots anmärkningsvärda lagstiftningsframsteg när det gäller skydd av miljörättigheter, som de som ses i 2020 års lag, har Vietnam gått tillbaka i vissa aspekter.
Medan den uppdaterade lagen om miljöskydd erkänner icke-statliga aktörers roll i miljökonsekvensbedömningen (MKB)-processen, brister det praktiska genomförandet. Ännu, Dekret nr 8/2022/NĐCP, ett vägledande dokument och utarbetande av 2020 års lag, begränsar MKB-samråd till specifika statliga myndigheter, exklusive ett bredare engagemang från det civila samhället. Denna begränsade räckvidd undergräver den avsedda inkluderingen av MKB-processen.
Ideella organisationer i Vietnam – inklusive miljöskyddsgrupper – har länge tillgripit självcensur för att överleva och upprätthålla.
En människorättstjänsteman vid en regional organisation säger att hennes kollegor på Vietnamkontoret alltmer har tvekat att organisera evenemang som regeringen kan bedöma som politiskt känsliga. ”Det är väldigt svårt att arbeta med Vietnam just nu”, sa officeren, som bad att få vara anonym.
”Den politiska förklaringen som åtföljer JETP angav uttryckligen nödvändigheten av regelbundna samråd med intressenter, inklusive media och icke-statliga organisationer, för att säkerställa bred social konsensus och en rättvis övergång”, säger Dr. Gvantsa Gverdtsiteli, forskare vid Roskilde Universitet, Danmark. ”Detta indikerar att givargemenskapen har ansträngt sig för att införliva intressenters deltagande som en garanti i avtalet. Andra internationella givare och finansiella institutioner, som Asian Development Bank och Världsbanken, har också policyer rörande miljömässiga och sociala skyddsåtgärder, som inkluderar åtaganden om allmänhetens deltagande och samråd med civilsamhället.
Givarnas begränsade stöd
Det har blivit allt svårare för givare att stödja civilsamhällets aktörer i Vietnam med tanke på det krympande medborgerliga utrymmet och den minskade toleransen för till och med halvoberoende icke-statliga organisationer.
Enligt Dr. Gverdtsiteli kan givare ha vissa begränsade befogenheter att förändra spelet.
”Åtminstone kan givare utfärda offentliga uttalanden som uttrycker oro över de pågående arresteringarna och interneringarna av klimatförsvarare i Vietnam”, säger Gverdtsiteli. ”Ändå har sådana uttalanden relaterade till JETP ännu inte lett till några förändringar i samarbetet med den vietnamesiska regeringen. Givare kräver ofta förhandsgodkännande från regeringen för att bjuda in intressenter till policyrelaterade diskussioner och rundabordssamtal, vilket kan begränsa i vilken utsträckning deltagarna kan kritisera regeringens politik. I intervjuer med experter – inklusive informella internationella grupper, akademiker, oberoende vietnamesiska aktivister – ligger fokus på vad internationella givare bör observera i Vietnams JETP-resa, inte hur Vietnams tillvägagångssätt kan göras mer rättvist.”
Som ett ytterligare steg, säger hon, ”Finansiellt stöd för initiativ som JETP kan göras beroende av strikt efterlevnad av givarnas skyddspolicy. Därför bör givare införliva minimistandarder för det civila samhällets engagemang i sina avtal och investeringsplaner, samt göra mer för att stärka den institutionella kapaciteten hos de nationella styrelseorgan som ansvarar för beslutsfattande.”
Gverdtsiteli noterade att givarorganisationer kan vara tveksamma till att ställa rigorösa villkor för sitt utvecklingsbistånd, och frågan om villkorlighet kan vara splittrad inom akademiska kretsar.
”I slutändan kommer potentialen för dessa åtgärder att åstadkomma förändringar i regeringens politik gentemot miljöexperter och -aktivister bero på en bredare intern och extern politisk dynamik”, sa hon.
Fortsatt internationell opinionsbildning är dock fortfarande avgörande för långsiktig förändring.
Enligt professor Daniela Sicurellim professor i statsvetenskap vid institutionen för sociologi och social forskning vid universitetet i Trento, Italien, medan EU:s handelsavtal inkluderar mänskliga rättigheter, motsätter sig EU:s medlemsländer ofta att sätta press eller påtvinga normer på partner, eftersom direkta debatter om känsliga frågor kan äventyra handelspartnerskap.
I synnerhet kunde EU främja en klausul om mänskliga rättigheter i ramavtalet mellan EU och Vietnam från 1995, trots dess motparts initiala motstånd. Sedan 2016 har mänskliga rättigheter varit ett måste i frihandelsavtal med alla EU-partner.
”Handel är det första steget till samarbete, medan mänskliga rättigheter är sekundära. Handelsförhandlingar ger utrymme för rättighetsdialoger”, sa Sicurelli. ”På lång sikt kan handelsförbindelser bringa partners i linje med internationella normer.”