Vad hände egentligen med de feminina kvinnorna? Vad är det för fel med att vara en kvinnlig kvinna? När upphör vi att diskuterar orättvisor mellan män och kvinnor – och börjar prata om vad som är positivt med att vara man respektive kvinna? Varför premieras tex kvinnor uteslutande när de efterliknar män i ett hårt och kallt system som kräver underkastelse för styrda och kontrollerade tankar?
En kvinnas strävan av att skaffa barn och gifta sig framför strävan att skaffa sig en karriär borde inte anses som ett förtryck, utan att som kvinna sträva efter att ge de bästa förutsättningar till sina barn och sin man, till sin familj. Att betrakta familjen som en kvinnofälla borde därför anses förlegad, då det är kvinnan som ger och skänker oss liv. Om kvinnans främsta mål i hennes liv är att bilda familj, om det är hennes val, har vi inte rätt att ifrågasätta henne.
Många kvinnor idag känner sig isolerade, pressade och även attackerade för deras naturliga feminina beteenden, medan man samtidigt hyllar kvinnor som anammar maskulina personlighetsdrag och som blir alfakvinnor, som förlorat sin femininet, för att bli mer manliga, som män. Här någonstans förirrar jag mig i tanken om vikten av att kalla sig feminist.
Varför vill feminister krossa det feminina, det vackra, och göra kvinnan mer manlig? Den sanna feministen borde istället hylla den feminina, känsliga, omhändertagande kvinnan, med stark integritet för sin person, sin ärbarhet som naturlig kvinna, utan politisk påtryckning som kräver eller förväntar sig att hon ska vara än det ena eller än det andra. Då hon bara är, stöpt i en kvinnas form, och finner sin personliga trygghet och stolthet i det, av att vara kvinna.
Den moderna feminismen hyllar kvinnor när de har en lyckosam karriär med en man som tjänstgör i hemmet, när kvinnorna tar för sig och leder, det vill säga när de anammar typiska maskulina beteenden. Men visst, idag hyllar vi kvinnorna mer mot vad vi kanske gjorde förr, men vi hyllar bara den kvinna som vill vara fristående från män och familj, och som satsar helhjärtat på sin karriär. Vi hyllar inte det feminina alls. Det är som om den naturligt feminina och stolta kvinnan inte får finnas till och ta plats för den hon är, av det som naturen har gett henne.
Vi brukade hylla självständiga och drivna män, och nu hyllar vi samma typ av kvinnor som anammat samma typ av maskulinitet. Den moderna feminina kvinnan passar inte in i narrativet för feminism eller för dess ideal. Kvinnor borde vara fria att främja sina naturliga kvinnliga egenskaper, att sträva efter att vara en kärleksfull och omhändertagande fru, som ser efter både sina barn och sin man. Det är berömvärt att sträva efter att vara en god fru och en god mor.
Det är inte lätt att få ett äktenskap att fungera. Det krävs mycket jobb, uppoffringar och disciplin, och för kvinnan som prioriterar detta som något av hennes största prioriteringar, kan inte ses som något dåligt och kvinnor borde som sagt ha den friheten att välja att främja familj och äktenskap framför en karriär. Det finns inget att kritisera henne för så länge det är hennes val.
När vi pressar kvinnan till oberoende och karriär framför barn och äktenskap, och om det inte är vad hon vill, är det rent förtryck. Kvinnor ska få leva det liv de vill, och det finns ingen anledning att säga åt en kvinna vad som är rätt och fel, så länge det är hennes val. Samhället ska inte pressa kvinnan att välja det ena framför det andra. Kvinnan vet själv vad som är bäst för henne och vad som skänker henne störst lycka och sinnesfrid.
Maskulinitet och femininet står i motsats till varandra och anledningen är att kvinnor och män är olika, ty könet sitter i hjärnan. När vi pressar kvinnor att bli män, att bli mer maskulina, säger vi samtidigt att det är fel att vara kvinna, och att kvinnan ska sträva efter att bli en man. Detta är en tankevurpa som inte behöver debatteras eller ens ifrågasättas, då man ska lämna kvinnorna ifred och låta dom få vara just kvinnor. Tillåta dom att vara sanna mot sig själva och sin natur.
Vi borde hylla det naturligt manliga och det naturligt kvinnliga, som något som främjar båda könen i sin strävan att bilda starka, kärleksfulla och trygga familjer.
Vi behöver ingen propaganda som tvingar kvinnor att vara något som dom inte är. Många kvinnliga själar har istället blivit krossade, då man lär kvinnor att inte fokusera på män, att dom ska vara självständiga och egocentriska och bara tänka på sig själva och deras egen karriär.
Den sanna lyckan för en kvinna borde vara att hon känner sig naturligt feminin, att hon kan ge uttryck för den hon är, naturligt, utan att känna att hon behöver vara manlig för att passa in, för att vara något hon inte är. Drömmen att få vara man kan knappast göra kvinnan mer lycklig, utan snarare det motsatta. Det är ett rent förtryck. Många kvinnor idag känner skuld och skam för att vilja skaffa barn och gifta sig. Många kvinnor känner sig skamfyllda av att vilja vara hemmafru – när karriären betyder allt.
Men i ett samhälle som uteslutande ger stöd åt ett korrupt system – där pengar utgörs av räntebelastade skulder – som alltså saknar reella värden; vad är det då karriär att eftersträva – på en planet som inte kommer vara för evigt?
Kärleken till kvinnan kommer av att kvinnan är kvinnlig och feminin, av det som naturen har gett henne. I den hon är som individ. Det vill säga stark, självsäker, vacker, feminin, omhändertagande, känslosam, kärleksfull och med sin integritet för sin egen person, är hon värd att älska och att älskas, att ges trygghet och en stöttande hand från en man vid hennes sida, som ser att bejaka och bekräfta hela henne, för allt det vackra hon är, av att hon är kvinna.
ANDREAS SWEDBERG
Relaterat
Skillnaden på manlig och kvinnlig sexualitet – av naturen olika
Leave a Reply
You must be logged in to post a comment.