USA och styrkorna för ”Taiwanesisk självständighet” måste hållas ansvariga för spänningarna i Taiwansundet

Kinas ambassadör i Sverige publiceras härmed i Bladet med sin artikel om att USA måste hållas ansvariga för spänningarna i Taiwansundet. 

Nyligen besökte talmannen i USA:s representanthus Nancy Pelosi, ledamot av USA:s senat Markey samt Indianas guvernör Holcomb Kinas Taiwanregion utan hänsyn till Kinas starka motstånd och allvarliga protester, och skapade därmed de nuvarande spänningarna i Taiwansundet. Den amerikanska sidan påstår felaktigt att det var Kina som överreagerade mot Pelosis besök och på egen hand provocerade och skapade de nuvarande spänningarna i Taiwansundet. De ville undvika ansvar och smutskasta Kina, vilket missledde delar av svenska folket. För att ta reda på orsakerna till spänningen i Taiwansundet borde man svara på tre frågor. Vad innebär status quo i Taiwansundet? Vem ändrar rådande status quo i Taiwansundet? Varför vidtar Kina motåtgärder?

Vad innebär status quo i Taiwansundet?
Taiwan har aldrig varit ett land, det finns bara ett Kina i världen, och de båda sidorna över Taiwansundet tillhör ett och samma Kina. Detta har utgjort den rådande status quo kring Taiwan sedan urminnes tider, vilket är ett tydligt historiskt och juridiskt faktum. Sedan 1335 har Kinas statsregering utövat effektiv jurisdiktion över Taiwan. Trots att Japan tvingade Qing-regeringen att avstå Taiwan, slår Cairodeklarationen 1943 och Potsdamproklamationen 1945 tydligt fast att alla territorier som Japan hade stulit från Kina, bland annat Taiwan, måste återbördas till Kina. Efter att Kinas inbördeskrig avslutades 1949 retirerade Nationalisterna till Taiwan. Trots att det finns en politisk motsättning mellan de två sidorna över Taiwansundet, har faktumet att de två sidorna tillhör ett och samma Kina aldrig ändrats, och Kinas suveränitet och territoriala integritet har aldrig splittrats. FN:s generalförsamlings resolution 2758 antagen 1971 gjorde det klart att det bara finns ett Kina i världen, Taiwan utgör en oförytterlig del av Kinas territorium, och Folkrepubliken Kinas regering är den enda legitima regeringen som representerar hela Kina. 181 länder har upprättat diplomatiska förbindelser med Kina på grundval av ett-Kina-principen. 1992 kom de två sidorna över Taiwansundet överens på 1992 års konsensus som återspeglade ett-Kina-principen. Man kan säga att ett-Kina-principen är grunden för Taiwansundets fred och stabilitet.

Vem bryter status quo i Taiwansundet?
Ett-Kina-principen är lösningen för stabilitet i Taiwan-sundet. I senaste år har fred och stabilitet av Taiwan-sundet gång på gång förstörts, och status quo-principen att två sidor över Taiwan-sundet hör till ett Kina urholkades. Den grundläggande orsaken är Taiwans separatistiska grupper och USA. Det styrande partiet i Taiwan är det demokratiska progressiva partiet, som skriver ”att eftersträva Taiwans självständighet” i sitt partiprogram. De vägrade erkänna 1992 års konsensus och har genomfört ”desinicisering” och främjat ”succesiv Taiwanesisk självständighet”. Den amerikanska sidan förvränger och urholkar ständigt ett-Kina-principen genom att t.ex. stifta och utnyttja ”Taiwan Relations Act” och ”Six Assurances to Taiwan”, vilket innebär en grov inblandning i Kinas inre angelägenheter och allvarligt kränker Kinas suveränitet och territoriella integritet. USA har förstärkt det officiella utbytet mellan USA och Taiwan och har backat och stött separatistiska aktiviteter för ”Taiwans självständighet”, vars mål är att utnyttja Taiwan för att kontra Kinas utveckling. Det här är beteendet som bryter status quo i Taiwansundet.

De nuvarande spänningarna i Taiwansundet orsakas av talmannen i USA:s representanthus Pelosis besök i Taiwan. USA har avlagt tydliga löften i kommunikén om upprättandet av den diplomatiska förbindelsen med Kina enligt följande: USA erkänner att Folkrepubliken Kinas regering är den enda legitima regeringen som representerar hela Kina, och det amerikanska folket kommer att upprätthålla kulturella, kommersiella och andra inofficiella relationer med folket i Taiwan. Enligt den amerikanska lagen utgör kongressen en del av den amerikanska staten. Pelosi är en ledare av USA:s kongress, hon rankas också som nummer två i den presidientiella successionsordningen. Oavsett under vilken förevändning hon reste till Taiwan så utgjorde det ett viktigt officiellt besök, och därmed förblev detta en allvarlig politisk provokation gentemot den kinesiska sidan, och detta har allvarligt överträtt ett-Kina-principen och den amerikanska statens politiska löfte, och därmed allvarligt kränkt kinas suveränitet och territoriella integritet.

Under flera månader har Kina gång på gång och via olika kanaler försökt övertala och varna amerikanska myndigheter. Man kan säga att den kinesiska sidan har gjort sina största möjliga diplomatiska ansträngningar, men den amerikanska sidan slog dövörat till och insisterade på att genomföra denna resa. Pelosi förstod tydligt de allvarliga konsekvenserna och visste om att resan skulle komma att orsaka instabilitet i Taiwansundet, men hon insisterade fortfarande på att besöka Taiwan. USA måste därför bära det totala ansvaret som krismakare och aktiv provokatör. Många länder i världen ser detta väldigt tydligt, och mer än 170 länder har upprepat att de håller fast vid ett-Kina-politiken, och de har visat sin förståelse och sitt stöd gentemot Kinas rättfärdiga ståndpunkt, och skapade ett överväldigande momentum mot USA:s provokationer.

Varför vidtar Kina nuvarande motåtgärder?
Pelosi struntade i Kinas allvarliga förhandlingsförsök och starka motstånd och flög flagrant till Taiwan-regionen för besök, vilket allvarligt kränkt ett-Kina-principen och allvarligt kränkt kinesisk suveränitet och territoriell integritet. Dessutom har freden och stabiliteten i Taiwansundet skadats allvarligt, och det har väckt stark ilska hos kinesiska folket och resulterat i ett universellt motstånd från det internationella samfundet – därför måste den kinesiska sidan reagera resolut. De motåtgärder som Kina vidtar är resoluta, kraftfulla och adekvata. De ligger i linje med den kinesiska inhemska lagen och den internationella konventionen. Om Kina inte motsätter sig USA:s oansvariga och oförnuftiga handlingar, och inte lär krismakaren en läxa, kommer respekt för suveränitet och territoriell integritet att stå på spel som ett tomt papper, och den svåranskaffade freden och stabiliteten i Taiwan-regionen till och med Asien-Stillahavsområdet kommer att skadas allvarligt. USA kommer att mobba andra länder, speciellt utvecklingsländer.

Att inte vara inblandad i andra länders inre angelägenheter är den gyllene regeln för internationella utbyten. Idag förekommer ensidig mobbning då och då, därför vädjar vi om att länder i världen inklusive Sverige skulle kunna nå en tydlig konsensus och motsätta sig alla provokationer gentemot länders suveränitet och territoriella integritet, och skydda den internationella rättvisan och rättfärdigheten tillsammans.

 

 

Cui Aimin
Kinas Ambassadör i Sverige