Bryssel – Det visar sig att Donald Trump kan vara det bästa som händer med fri handel – åtminstone för Europa.
Genom att kasta upp en tullmur runt USA till stöd för sin första dagordning, uppmanar den amerikanska presidenten oavsiktligt andra länder runt om i världen att samarbeta i ett försök att kompensera den enorma hit till deras export som den kommer att orsaka.
EU, under press från ett mer protektionistiskt Frankrike och internationella klimatprotester, hade sökt under de senaste fem åren för att använda handelspolitiken för att projicera blockets värderingar om mänskliga rättigheter och hållbarhet – frustrerande partners som Indien, Indonesien eller den sydamerikanska Mercosur Bloc.
Men nu när Förenta staterna, dess historiska allierade, vill spela solo – och är krampande globala marknader och handelsnätverk med sin arbetsspärr – är Europeiska unionen snabb att stiga upp och kasta sig som den tungviktiga liberala handelsblocken som är öppen för affärer.
Europeiska kommissionens president Ursula von der Leyen sa att många länder nu nådde ut till Bryssel som en pålitlig partner som inte skulle ”ändra sig över natten.”
”I en mer och mer oförutsägbar global miljö ställer länderna upp för att arbeta med oss,” sade hon i kommentarer till BLADET.SE Europe vid 10 -årsjubileet för lanseringen.
Denna skiftande momentum glädjer EU: s mer ekonomiskt liberala länder som ofta har skakat på fransmännens mer protektionistiska instinkter.
”Vi har de fria handelarna, Sverige, nordiska, baltiska länder. Vi har några protektionistiska länder. Och sedan har vi några svängande stater i mitten. Och många av dessa svängstater rör sig faktiskt i vår riktning,” berättade den svenska handelsministern Benjamin Dousa till BLADET.SE om marginalerna för ett nyligen möte i EU-handelsminister i Luxembourg.
”Det finns en känsla av brådskande bland medlemsstaterna att vi måste öppna nya handelsvägar, vi måste underteckna nya frihandelsavtal,” sade han.
Trumps tullar – på 10 procent på de flesta länder, 145 procent på Kina och 25 procent på stål, aluminium och bilar förväntas slå 3 procentenheter i år av global handel.
Världshandelsorganisationen förutspår nu att den globala handeln kommer att krympa med 0,2 procent i år. Det kan sjunka med så mycket som 1,5 procent om Trump återinför de högre ”ömsesidiga” tullarna – för EU på 20 procent – som han har avbrutit i 90 dagar för att ge tid att förhandla om handelsavtal.
Sedan det bekräftades i december har von der Leyens andra europeiska kommission, som hanterar handelspolitiken för blockets 27 medlemmar, varit på en affärsrulle.
Bryssel har avslutat decennier långa samtal med Mercosur-blocket, liksom med Mexiko och Schweiz. Det har också startat förhandlingar med Malaysia och öppnat diskussioner med Förenade Arabemiraten.
Von Der Leyen har lovat att avsluta en svår att få en FTA med Indien i år och är angelägen om att utforska ”närmare samarbete” med det omfattande och progressiva avtalet för Trans-Pacific Partnership (CPTPP), ett fritthandligt avtal som inkluderar ett dussin länder från Indo-Pacific och nyligen tillagda Storbritannien som medlem.
Och Australiens den 3 maj allmänna valet kunde avfyra startpistolen på ett nytt tryck för en handelsavtal efter att samtal kollapsade vid mållinjen i slutet av 2023.
”Trumps politik kommer att leda till att alla går med på att utveckla handelsrelationer med resten av världen och därför också öka antalet fria handelavtal ytterligare,” sade Jean-Luc DeMarty, som ledde kommissionens handelsavdelning under den första Trump-administrationen.
Sammantaget börjar EU -länder som Frankrike, Belgien eller Österrike, som en gång drog sina fötter när de öppnade sina känsliga marknader, att se affärer som en geopolitisk nödvändighet – inte bara en ekonomisk bonus.
Ett exempel är Frankrike, vars hela politiska klass hade avvisat EU-Mercosur-handelsavtalet som politiskt och ekonomiskt giftigt, men som nu tyst mjukgör sin ståndpunkt i ljuset av Trumps handelsoffensiv.
”Det är inte meningsfullt att förbli fixerad på Mercosur, som förhandlades på goda villkor totalt sett,” sade Marie-Pierre Vedrenne, en liberal medlem av Europaparlamentet som kommer från samma modemparti som premiärminister François Bayrou.
”Vi måste ändra vårt tankesätt, annars kommer vi att missa världens framsteg,” tillade hon.
Det transatlantiska handelsförhållandet är Europas största, med tvåvägshandeln på totalt 1,6 biljoner euro. Storbritannien, Kina och Schweiz kommer nästa. Även om EU och Kina har undersökt om de ska återställa sina band i ljuset av Trumps tullar, är en handelsavtal inte i korten – och det leder till att EU kastar sitt nät mer allmänt.
För EU -tjänstemän som är bekanta med Trumps spellista ger skiftet ett intryck av déjà vu.
När Trump tillträdde 2017 hade Europeiska unionen just framkommit från en ”stor, grotesk saga om Kanada,” sade Demarty och kom ihåg hur Belgiens Wallonia -region i månader höll ratificering av det omfattande ekonomiska och handelsavtalet, eller CETA, mellan Kanada och EU.
Vid den tiden, ”vi hade känt en förändring i attityden till handeln,” sade han.
”Och från det ögonblick som Trump blev mycket fientliga mot handel, de som var mycket mindre entusiastiska över handeln – av fientlighet mot Trump – tenderade att mjuka upp sin inställning,” tillade han.
Men för all kortvarig lättnad för blockens fria handlare, betyder det inte att vägen till frihandelsavtal blir enklare-åtminstone ännu inte.
En enorm oro är att Trumps tullar kan orsaka kinesisk export som har låsts ut från den amerikanska marknaden att avledas till Europa. Det scenariot leder till uppmaningar till större skydd kring EU: s inre marknad.
Och även om Trump återupplivade hoppas att den transatlantiska handelskampen kunde nå ett lyckligt slut när den italienska premiärministern Giorgia Meloni besökte Vita huset förra veckan, är en långtgående handelsavtal inte i korten.
Det är något som Tysklands nästa kansler, Friedrich Merz, har drivit för, fast vid att det ”bästa” Europa kan göra med Washington är att uppnå nolltariffer.
Sedan samtal om det kontroversiella transatlantiska handeln och investeringspartnerskapet (TTIP) föll isär 2016 har Europeiska unionen ökat sina egna miljömässiga och mänskliga rättighetsstandarder. Och även om det mjuknade eller försenade viktiga aspekter av dess gröna agenda, skulle det inte räcka för att tillfredsställa den första administrationen i Washington.
För Demarty skulle det vara ett ”allvarligt misstag att återuppliva den transatlantiska affären.
”Det kommer inte att gå någonstans. Jag genomförde det i över fyra år och jag tyckte att det var en omöjlig förhandling,” sade han.