När en högt uppsatt kommunikationschef i Baidu förhärligande av Kinas ansträngande arbetskultur ledde till offentliga protester och i slutändan hennes avgång tidigare i år, väckte det upp en debatt om den svåra situation som Kinas ungdomar står inför. Med sämre jobbutsikter och mer osäkerhet har känslan av att framgång är ouppnåelig för de flesta och ohållbar för dem som gör det, stadigt vuxit.
Detta har lett till en rad märkliga trender. Till exempel, den brett omskrivna idén om att ”ligga platt” dök upp 2021 för att förkroppsliga en filosofi om att kliva ut ur detta system genom att göra det absoluta minimum eller sluta och leva ett långsammare liv borta från storstaden. Dessutom frasen ”köp inte egendom; köp inte en bil; gift dig inte; har inte barn; och konsumera inte” har också blivit populärt. På senare tid har unga tagit till härmar fåglar på sociala medier som en symbolisk gest av deras önskan att bli fri från bekymmer (”kan inte hitta ett jobb efter examen, kan lika gärna vara en fågel”).
Men orsakerna bakom dessa trender går långt utöver utbrändhet, förkastande av arbetsmiljön eller ren lathet.
Att börja förstå dagens urbana ungdomar – och hitta de rätta lösningarna – kräver att man tar ett steg tillbaka och tittar på Kinas större socioekonomiska sammanhang. Under de senaste decennierna växte Kinas ekonomi blixtsnabbt med reformer efter 1978 omvandla ekonomin. 2010, strax innan dagens yngre generationer gick in på universitetet eller arbetsmarknaden, den årliga BNP-tillväxten var fortfarande 10,6 procent. Allt verkade vara möjligt eftersom miljontals kineser såg dem som arbetade hårt blomstra, oavsett om det var en arbetare som skickade hem pengar eller entreprenörskap som blomstrade.
Med detta ekonomiska mirakel uppstod en mycket strukturerad syn på framgång, en som var lätt att ordinera och följa. Den ideala vägen för dem som ville ha ett bättre liv än sina föräldrars spårades tydligt: år av brutala förberedelser för ”gaokao” (Kinas sista gymnasieprov som definierar universitetsplacering), inträde på ett toppuniversitet, följt av ett tjänstemannajobb, en lägenhet och en romantisk partner i en av Kinas första städer. Tron var att hårt arbete och ”kamp” gav den säkra vägen till stabilitet, framgång och lycka.
Detta är den verklighet som en generation föräldrar växte upp med och det dominerande diktum dagens ungdom har fortsatt att fostras under – även om sammanhanget har förändrats dramatiskt. BNP-tillväxten har ökat normaliserats sedan 2010 (2023 var det bara över 5 procent), och senaste händelser som global instabilitet och en pandemi, tillsammans med inhemska faktorer som bredare statlig kontroll över ekonomin och en nedgång i fastighetssektorn (en gång en stor drivkraft för ekonomisk tillväxt) har ytterligare påverkat dessa ekonomiska förhållanden.
Med så många högutbildade universitetsutbildade har konkurrensen om toppjobben blivit otroligt hård. Samtidigt har arbetsmarknaderna blivit mindre flexibla, med högre andelar ungdomsarbetslöshet och uppsägningar i historiskt populära sektorer, som inom tech och ett antal utländska företag och banker. Sammantaget har inkomstskillnaderna ökat och är det på sin högsta nivå sedan början av officiella rekord 1985.
Denna dynamik har lett till en växande spänning med insikten att i dagens sammanhang garanterar kamp inte längre framgång – men det är omöjligt att fly. År av den officiella berättelsen som uppmanar människor att sträva efter välstånd har lämnat kinesiska ungdomar med ett orubbligt tänkesätt att alltid sträva efter att ”nivå upp.” Samtidigt börjar ungdomar inse att denna ”nivå upp” inte riktigt leder till framsteg.
Det är en situation som bäst fångas av den populära termen ”neijuan” (内卷, involution), en term lånad från antropologin, som i detta sammanhang uttrycker en känsla av upptagenhet utan framsteg, ”en oändlig cykel av självpandeling, det känns som om du springer på plats.” Termen har använts för att beskriva allt från ekonomi till moderskap, och har blivit slagordet för allt lidande. Rankad som ett av de 10 mest populära internetslangorden 2020, gör ”neijuan” återigen en comeback, då användningen ökade under andra kvartalet 2024.
Diskussionen kring ”neijuan” avslöjar att Kinas ungdomar inte har blivit passiva eller gett upp; snarare försöker de göra sitt bästa i en stel och ofta oförlåtande struktur. En ungdomspanel nyligen genomförd av marknadsundersökningsföretaget Inner Chapter i Shanghai, till exempel, visade att självutveckling förblir top-of-mind för ungdomar. Studien, som genomfördes i flera städer och över generationer, visade att Gen Z spenderar mer tid på personliga intressen (33 procent) och självutveckling (31 procent) än tid med vänner (22 procent) och partners (15 procent) . Självutveckling är också det främsta området för framtida fokus (35 procent) för Gen Z under de kommande sex månaderna. Men samma Gen Z-deltagare rankade också välbefinnande som sitt viktigaste värde, vilket lyfte fram en spänning mellan behoven av kontinuerliga framsteg och vilsam njutning.
Traditionellt kan någon sorts balans ha uppnåtts genom att ta ett statligt eller annat högbetalt tjänstemannajobb, där en stabil karriärtillväxt garanteras, vilket ger utrymme för andra saker. Eftersom vägen har blivit skakig måste ungdomar hitta sitt eget sätt att uppnå balans och ett livskvalitet.
Ett exempel är ungdomens utvandring från förstklassiga städer till lägre nivåer där kostnaderna för både boende och företag är mer hanterbara. Detta har orsakat a bom i företag som trendiga kaféer och restauranger när ungdomar tar tillbaka sin globala livsstil till sin hemstad.
Till exempel är ”What and three” ett kafé som öppnats av en 24-åring i Heze, en stad på tredje nivå i Shandong. Ägaren delade med sig av sin framgångssaga på sociala medier för att uppmuntra mer ungdomsföretagande. ”Inget jobb vid 24, jag öppnade en butik som tjänade 60 000 per månad”, proklamerar en video på Xiaohongshu.
På samma sätt vänder sig ungdomar till ”självmedia” (individuellt drivna sociala konton med egenproducerat innehåll som vloggar eller Douyin-korta videor) i ett försök att överbrygga sin passion, fritid och arbete/inkomst. Från och med 2021, det fanns 9,7 miljoner individer arbetar med självmedia i Kina, antingen heltid eller deltid.
Även om dessa hanteringsmekanismer tillåter kinesiska ungdomar att navigera i det nuvarande landskapet, har det negativa konsekvenser för Kina att inte lösa den underliggande motsättningen mellan den dominerande framgångsmodellen och verkligheten för många kinesiska ungdomar. Att främja en motståndskraftig, kapabel och kreativ arbetsstyrka är nyckeln till Xi Jinpings vision om att förvandla Kina till ett självständigt kraftpaket inom vetenskap och teknik.
Officiella reaktioner på dessa trender har i bästa fall varit avvisande, med en push för fortsatt ”kamp” för att uppnå välstånd. Till exempel, 2021, en partitidning noterade att ”kamp alltid är ungdomens ljusaste grundfärg” och att ”att välja att ’ligga platt’ inte bara är orättvist, utan skamligt.”
Istället för att se ner på illamåendet hos Kinas ungdomar, borde officiella strukturer hitta sätt att stödja ungdomar och utnyttja deras otroliga kreativa energi – som vissa städer som Chengdu har gjort, och utnyttja dess rykte som ett nav för kreativa och kaféer. Att inte lösa dessa motsättningar kommer bara att leda till växande spänningar och social stress, med stigande andelar psykologiska problem som ångest och depression.
Detsamma gäller för företag. Efter att ha undersökt situationen för dagens kinesiska ungdomar, är det uppenbart att ex-Baidu-chefens gung-ho-attityd är tondöv. Istället för att knäcka begåvade unga arbetstagare bör företag stödja och fostra sina team. Företagen har också möjlighet att ta steget upp där sociala strukturer har kommit till korta. De kan sponsra klubbar för lärande i samhället och hålla tävlingar (entreprenöriella, sportiga, kreativa eller på annat sätt) för att stödja ungdomars ambitioner, ge briljanta unga hjärnor en plattform snarare än att bara främja viktiga opinionsbildare.
Kinas ungdomar är inte passiva eller lata; de vill förbättra sig själva. De behöver helt enkelt hälsosammare vägar, mentorer och förebilder, en lucka som företag kan hjälpa till att fylla för att verkligen få kontakt med nästa generation.
Sammanfattningsvis står Kinas ungdomar inför en spänd samhällelig motsättning mellan traditionella framgångsmodeller och nuvarande ekonomiska realiteter, vilket leder till en kamp för balans i en oförlåtande miljö. För att stödja sin ungdom och främja innovation måste Kina ta itu med dessa motsättningar och vårda kreativitet och motståndskraft. Städer på lägre nivå kan erbjuda nya möjligheter, men bredare strukturella förändringar behövs. Att erkänna och anpassa sig till ungas behov är avgörande för deras välbefinnande och nationens framtida tillväxt, vilket säkerställer en motståndskraftig och innovativ arbetskraft under många år framöver.