Thailands val av senator, en unik process som skiljer sig från traditionella val, har avslutats med betydande politiska konsekvenser. Till skillnad från andra typiska val, röstar inte allmänheten. Istället väljer kandidater, som ska vara oberoende av politiska partier, varandra i en process i tre omgångar.
Men allteftersom processen utvecklades blev det snabbt klart vilken kandidat som var knuten till ett politiskt parti.
Till exempel är general Kriangkrai Srirak en nära vän av det konservativa Bhumjaithai-partiets ledare, Anutin Charnvirakul. Han utsågs till ordförande för inrikesministeriets rådgivande kommitté, där Anutin är minister. General Kraingkrai vann sin senatorstol och är en trolig kandidat till senatens president.
Kandidater anslutna till Bhumjaithai-partiet säkrade 123 av 200 senatorsplatser. Kandidater knutna till det populistiska Pheu Thai-partiet föll långt under 100. Kandidater knutna till det reformistiska Move Forward Party säkrade färre än 30 platser, och oberoende kandidater vann de återstående platserna.
Senatorvalsprocessen är invecklad och odemokratisk, ett arv från militärkuppen 2014.
Årets officiella slutresultat har blivit uppskjuten på obestämd tid medan valkommissionen (EC) utreder klagomål om bedrägeri. Det är oklart när resultatet blir känt.
Hur fungerar det
Urvalsprocessen var utformad för att förhindra röstköp och för att upprätthålla senatens oberoende från politiska partier.
Det har varit ett fullständigt misslyckande.
Efter att ha betalat en avgift på 2 500 thailändska baht (68 USD) genomgår kandidaterna en distrikts-, provinsiell och nationell urvalsprocess. Tusentals tävlar över hela kungariket, bildar block och förhandlar om röster. Det finns anklagelser om att köpa röster, att sälja röster från tiotusentals till hundratusentals baht på distrikts- respektive provinsnivå till miljontals baht på nationell nivå.
Tvåhundra senatorer (förra senaten hade 250 platser) valdes ut, med 100 i reserv om EG skulle avskeda någon på grund av otillräckliga dokument eller andra oegentligheter.
Den 1 juli, när de officiella resultaten förväntades tillkännages följande dag, en före detta senatorskandidat lämnat in en framställning ber domstolen att skjuta upp tillkännagivandet av resultaten tills EG hade granskat kandidaternas kvalifikationer.
Senatorer valdes ut utifrån expertis inom 20 områden, såsom rättvisa, utbildning, nyhetsmedia och sjukvård, inte politisk tillhörighet. Framställarna hävdade dock att vinnarna inkluderade en arrangör av evenemang som registrerade sig i kategorin nyhetsmedier och vinnare som de ansåg ”okvalificerade”, såsom en chaufför, en gatuförsäljare, en sömmerska och de med en grundskoleutbildning i fjärde klass.
Färgkodat urval
De thailändska medierna kategoriserade senatorskandidaterna i fyra grupper:
- Blå: Påstås vara ansluten till Bhumjaithai-partiet, en regeringskoalitionspartner.
- Röd: Påstås ha anknytning till Pheu Thai Party, regeringskoalitionsledaren.
- Orange: Påstås ha anknytning till Move Forward Party, oppositionsledaren.
- Oberoende: Kandidater som inte är anslutna till något politiskt parti.
Varför senaten är viktig
Urvalsresultatet innebär att de konservativa kontrollerar senaten, det organ som utser och kontrollerar och balanserar tre mäktiga institutioner: författningsdomstolen, som har makten att förbjuda politiska partier; National Anti-Corruption Commission (NACC), som kan väcka mål mot politiska partier; och EG, som övervakar valen.
Det är värt att notera att förbud av politiska partier och/eller politiker är en vanlig praxis i Thailand, nämligen Thai Rak Thai Party, People’s Power Party och Future Forward Party. Dessutom är senaten inblandad i att skriva om konstitutionen.
Maktdynamiken för Thailands regering är som följer: Pheu Thais koalition, inklusive Bhumjaithai, kontrollerar parlamentet. Blue, som påstås ha anknytning till Bhumjaithai, kontrollerar senaten. Move Forward Party är oppositionen i parlamentet och Orange är en liten minoritet i senaten.
Att förhindra Move Forward från makten är hjärtat i Thailands politiska kamp.
Med Pheu Thai som kontrollerar parlamentet skulle Move Forwards kontroversiella politik, som att ändra artikel 112, Thailands drakoniska majestätslag, avsluta militär värnplikt, avveckla ekonomiskt oligopol eller upprätta välfärdsstaten, inte se dagens ljus.
Blå kontroll över senaten innebär att de konservativa kommer att behålla makten att utse författningsdomstolens domare och cheferna för NACC och EG. Enligt konstitutionens omskrivning vill Move Forward att konstitutionsutskottet ska komma från ett nationellt val; de konservativa gör det inte. Move Forward vill också Avsnitt 1 och 2 angående monarkins makt reviderad; de konservativa gör det inte. Den blå senaten kommer att säkerställa den konservativa agendan.
Parlamentet och senaten kan direkt påverka förändringar i Thailands politik. De konservativa som kontrollerar båda husen betyder dock att förändringar inte kommer när som helst snart, vilket är arvet från militärkuppen 2014.
Hur vi kom hit
2017 års konstitution utformade det senatoriska urvalssystemet. Den skrevs under överinseende av general Prayut Chan-o-Chas juntaregering, som tog makten vid militärkuppen 2014.
Syftet var att reservera senatorisk makt åt de konservativa. Till exempel, ursprungligen hade de 250 senatorerna makten att välja premiärministern, tillsammans med de 500 nationellt valda ledamöterna av parlamentet.
I det nationella valet 2019 underlättade detta system general Prayuts återkomst till premiärposten, eftersom senaten inte stödde några andra partier, och inget parti kunde få fler än 375 röster från parlamentsledamöterna.
Ett liknande scenario inträffade i det nationella valet 2023 när Move Forward Partys ledare, Pita Limjaroenrat, inte kunde bli premiärminister på grund av otillräckligt parlamentariskt stöd. Pheu Thai-partiet, med senatens stöd, bildade en regering med konservativa partier, inklusive Bhumjaithai.
Även om makten att välja premiärminister beviljades för fem år och inte kommer att gälla i nästa val, behåller senaten ett betydande inflytande och kan destabilisera vilket politiskt parti som helst.
Medan Thailand inte längre är under en juntaregering och general Prayut inte längre är aktivt involverad i politiken, fortsätter arvet från militärkuppen 2014 och 2017 års konstitution att dominera kungarikets politik, vilket påverkar både parlamentet och senaten.
Ursprungligen publicerad under Creative Commons förbi 360 info™.