BRYSSEL — På pappret har EU:s ledande kandidat för att vägleda grön politik för de kommande fem åren allt: årtionden av erfarenhet, oändliga högprofilerade kontakter och ett lysande rykte.
Det finns bara ett problem: Teresa Ribera är en förhärdad kärnvapenskeptiker.
FN:s tidigare klimatförhandlare, som tills nyligen fungerade som Spaniens vice premiärminister, skötte stängningen av sitt lands atomreaktorer, rasade mot kostnaden för kärnkraft och kallade EU:s beslut att stämpla den som en hållbar investering för ett ”stort misstag”.
Det ger upphov till oro bland proatomiska ledamöter i Europaparlamentet och EU-länder för att Spaniens högsta klimattjänsteman skulle kunna avskaffa planerna på att utöka utbyggnaden av kärnkraft över hela blocket precis när industrin rider på en ny våg av politiskt momentum. Frankrike, där en hegemonisk kärnkraftsindustri tillhandahåller ungefär 70 procent av landets elektricitet, kommer sannolikt att orsaka uppståndelse.
Dessa farhågor kommer sannolikt att utspela sig på den offentliga scenen i höst, när Ribera förväntas möta parlamentet vid sin utfrågning av EU-kommissionären. Hon kommer oundvikligen att få spetsiga frågor om huruvida hon skulle begränsa en kärnvapenuppståndelse. Och hennes svar kan göra eller bryta hennes kandidatur, eftersom kärnkraftsstöd förenar politiker från många politiska familjer.
”I varje politisk grupp finns det de som inte kommer att rösta på någon som skulle vara en högljudd motståndare till den nukleära saken”, säger den kärnkraftsvänliga franske parlamentsledamoten Christophe Grudler, en medlem av den centristiska gruppen Renew Europe som så småningom kan bli en av lagstiftarna som bestämmer Riberas öde.
”En kommissionär … är här för att genomföra kommissionens program – det finns ingen plats för personliga känslor,” tillade han. ”Hon måste bara gå ombord … och jag kan försäkra er att vi kommer att se till att hon kommer ombord.”
En fransk regeringsminister medgav till och med för BLADET.SE att hans land – EU:s mest högprofilerade och högljudda kärnkraftsförespråkare – ”försöker se till att energin inte går till någon som är anti-kärnkraft.”
Kapplöpet om att bli EU:s nästa energichef kommer mitt i en ny våg av spänning kring kärnkraft, och i ett kritiskt ögonblick för en industri som hävdar att den länge har glömts bort i Bryssel.
Det ögonblicket kom 2022, när Rysslands brutala invasion av Ukraina skickade EU på jakt efter nya energikällor. Många har sedan dess bestämt sig för kärnkraft som ett användbart alternativ.
”Det finns definitivt fart för kärnkraft i Europa”, säger Coralie Laurencin, senior direktör på S&P Global, med beslutsfattare som i allt högre grad hävdar att tidigare ”rabatterade” tekniker kommer att behövas för att nollställa koldioxidutsläppen.
Kärnkraften står för omkring en femtedel av EU:s el, även om reaktorer bara är i drift i 13 av blockets 27 länder. Genom att dra nytta av det nyfunna intresset för atomenergi sa en franskstödd koalition av pro-kärnkraftsländer förra året att den vill öka EU:s kärnkraftskapacitet med 50 procent till 2050.
Även om det målet inte är realistiskt, sa Laurencin, kan mer EU-pengar ”påverka” länders kärnkraftsbeslut, särskilt i Central- och Östeuropa där de statliga budgetarna är knappa.
Det är där Ribera kommer in. Den som tar över som EU:s nästa energikommissionär kommer att ha makten att forma Bryssels kärnkraftsagenda. Det sträcker sig från lobbyverksamhet för EU för att öppna sin spargris för atomenergi, till att utarbeta strategier som ger potenta politiska signaler till investerare.
Ribera skulle också bli drivkraften bakom en föreslagen ”Nuclear Act”, som syftar till att stärka kärnreaktorer om kommissionen går vidare med idén.
”Vi är lite oroliga”, sa en EU-diplomat från ett kärnkraftsstödjande land, som liksom andra för den här historien fick anonymitet för att tala fritt.
”Vi kan inte ha avkarbonisering utan kärnkraft”, sade en andra EU-diplomat och hävdade att Ribera kan vara ”utmanande” för kärnkraftssektorn.
För personer inom atomindustrin är de kommande fem åren en möjlighet för EU att ställa sin sektor på likvärdig fot med förnybar energi som vind och sol i Bryssels gröna lagstiftning, enligt Yves Desbazeille, generalsekreterare för lobbygruppen nucleareurope.
Att minska koldioxidutsläppen från EU:s kraftsystem kommer att vara en ”absolut massiv” utmaning, sa Desbazeille, vilket betyder att mer stöd från Bryssel ”kommer att vara avgörande för att Europa ska kunna nå sina allmänna mål.”
Om den franska kärnkraftsindustrin kunde välja, sa en lobbyist, skulle den sannolikt föredra någon som Jozef Síkela, Tjeckiens val till EU-kommissionär som för närvarande är landets industri- (och energiminister).
Spaniens ekologiska ministerium avböjde att kommentera.
Kampen skulle sannolikt komma till sin spets i höst, när Ribera skulle möta en parlamentsledamot som grillade för att säkra sitt jobb.
Beroende på Riberas specifika portfölj kan hon hamna inför parlamentets mäktiga industri- och energiutskott eller dess miljöutskott – eller båda.
Om kommittéledarna är oense om huruvida Ribera är väl lämpad för jobbet kan det gå till en kommittéomröstning. Ibland avvisar lagstiftare kommissionärkandidater, vilket diskvalificerar dem från rollen.
Det finns naturligtvis ingen garanti för att Ribera kommer att få en bred grön policyportfölj under de kommande fem åren.
Medan Ribera upprepade gånger har uttryckt intresse för rollen, vilar det sista samtalet på EU-kommissionens chef Ursula von der Leyen. EU-chefen har ännu inte sagt hur hon kommer att dela upp de otaliga gröna politiska frågorna – allt från att minska koldioxidutsläppen till att hålla Europas tillverkare konkurrenskraftiga.
Så Ribera kan till exempel få en klimatspecifik roll medan någon annan får energipolitik.
Även om Ribera får ett övergripande grönt jobb, måste hon balansera sina personliga åsikter mot Bryssels företagslinje, som har blivit allt mer kärnkraftsvänlig. Det är en balans som tidigare Green Deal-chefen Frans Timmermans kunde göra, även om han av vissa pro-atomära länder sågs som alltför skeptisk till kärnkraft.
Von der Leyen, å sin sida, sa nyligen att hon vill att Green Deal ska fortsätta med ”teknikneutralitet” – en eufemism för att ge liknande fokus på kärnkraft och förnybar energi i lagstiftningen.
Kärnkraftsförespråkare hänger inte på dessa varningar.
”Jag ser inte den här potentiella nomineringen som positiv för oss, om jag ska vara ärlig,” när det kommer till Ribera, sa Desbazeille, kärnkraftslobbyisten.