Politisk oro utbröt i Sydkorea efter tillkännagivande om införande av krigslagar av president Yoon Suk-yeol den 3 december, med hänvisning till påstådda antistatliga aktiviteter och sympati mot Nordkorea av landets främsta oppositionsparti. Flytten väckte omfattande uppståndelse och motreaktioner från både lagstiftare och medborgare, eftersom rädslan för Sydkoreas auktoritära förflutna och fientligheterna under den tidigare krigslagsperioden 1979-1981 gav eko i människors hjärtan.
Förslaget ändrades av regeringen efter bara sex timmar, efter en omröstning i nationalförsamlingen som krävde att krigslagar skulle avskaffas. Yoon accepterade omröstningen och återkallade det kortlivade dekretet. Efter detta, stora oppositionspartier föreslagit en riksrättsmotion mot presidenten och hans bästa medhjälpare och partimedlemmar har också erbjudit sig att avgå, vilket visar sitt ogillande av Yoons beslut.
Även om denna incident kastade Sydkorea ut i politisk osäkerhet och påminde medborgarna om deras lands smärtsamma auktoritära förflutna, belyste den också den anmärkningsvärda motståndskraften hos Sydkoreas demokratiska institutioner. Denna händelse tjänar som ett bevis på robustheten hos institutionella ramar som upprätthåller demokratiska värderingar mitt i den politiska turbulensen. Denna värdefulla möjlighet att analysera institutionell respons ger insikter i hur Sydkoreas demokrati har utvecklats för att motstå auktoritarism i motsats till det svagare historiska svaret från dessa institutioner under de tidigare krigslagar.
Yoon’s People’s Power Party (PPP) hade hoppats på att vinna majoritet i nationalförsamlingen i parlamentsvalet i april. Istället, efter ett jordskrednederlag för PPP, fick oppositionspartier, ledda av det demokratiska partiet, kontroll över nästan två tredjedelar av församlingsplatserna. Resultatet ledde till dödläge då Yoon misslyckades med att godkänna ett budgetförslag medan oppositionen, med sin överdimensionerade majoritet i parlamentet, upprepade gånger antog motioner för att ställa toppåklagare i åtal. Yoon har också varit under press från oppositionen att utreda hans fru för att ha fått en dyr Dior-väska i gåva från en pastor, vilket skulle bryta mot Sydkoreas strikta lagar om att ta emot gåvor. Å ena sidan var han omgiven av anklagelser om korruptionsskandaler medan hans regering å andra sidan verkade förlamad utan majoritet i parlamentet. Det verkar vara anledningen till att Yoon tog till det drastiska alternativet att förklara krigslagar – ett drag utan motstycke sedan Sydkoreas övergång till en demokrati.
Detta var första gången på 45 år som krigslagstiftning utropades i Sydkorea, vilket utlöste allvarlig offentlig uppståndelse i en stark demokrati som ligger på 22:a plats i Economist Intelligence Units 2023 demokratiindex. Minnena från den tidigare krigslagsperioden 1979-1981, efter mordet på president Park Chung-hee, och diktatorn Chun Doo-hwans brutala hantering av offentliga protester, vilket ledde till hundratals dödsfall, gav eko i medvetandet hos koreanska medborgare. , som förtjänade sin demokrati genom enorm kamp och uppoffringar.
Men den här gången har Sydkoreas regeringsinstitutioner visat robust motståndskraft när det gäller att kontrollera presidentens övergrepp och återkalla dekretet inom sex timmar. Inom några timmar efter Yoons förklaring om krigslagar röstade alla 190 nationalförsamlingsmedlemmar som var närvarande vid akutsessionen mitt i natten enhälligt för att återkalla den. Omröstningen var en uppvisning av institutionella kontroller och balanser mitt i politisk turbulens, vilket säkerställer att ingen enskild ledare kan undergräva konstitutionella principer. Rättsväsendet förstärkte rättsstatsprincipen och stod som en potentiell barrikad mot godtyckliga konstitutionella handlingar. Offentliga protester visade ytterligare det civila samhällets roll i att hålla de politiska ledarna ansvariga, vilket länge har varit kännetecknet för Sydkoreas demokratiska anda.
Denna motståndskraft tjänar som en påminnelse om hur Sydkoreas demokratiska institutioner, formade genom historiska kamper, förblir vaksamma mot auktoritära tendenser. Även i krisögonblick är landets engagemang för demokrati orubbligt. I en värld där demokratiskt tillbakafall alltmer blir en trend visar Sydkoreas erfarenhet att starka, oberoende institutioner är hörnstenen i att värna demokratin och säkerställa dess motståndskraft även i tider av politisk oro.