Indokinas fall till kommunismen 1975 förändrade kraftigt den politiska dynamiken i Sydostasien inom ramen för det kalla kriget. Nordvietnam annekterade södern, vilket avslutade ett decennium av konflikt, men i Kambodja resulterade Röda Khmerernas ankomst i katastrof.
Pol Pot och hans hantlangare tillfogade ett aldrig tidigare skådat blodbad, folkmord, tvångsarbetsläger och sjukdomar och krävde cirka 2 miljoner liv, eller cirka en tredjedel av landets befolkning, efter att ha tagit Phnom Penh den 17 april och evakuerat huvudstaden. Sydvietnam föll den 30 april.
Den vietnamesiska invasionen av Kambodja i slutet av 1978 gjorde slut på Pol Pots tyranniska styre, men inbördeskriget fortsatte i ytterligare två decennier, trots Parisfredsavtalen och FN:s fredsbevarande operation 1992-93 som möjliggjorde Kambodjas första demokratiska val.
Vid 85 års ålder rankas den franske historikern Henri Locard bland de bästa akademiker som har gjort Kambodja till sitt livsverk. Han kom hit första gången 1964 och levde genom några tumultartade år och skrev många böcker, inklusive ”Pol Pots lilla röda bok.”
När 50-årsdagen av röda khmerernas övertagande närmar sig talade Locard med The Diplomat’s Luke Hunt om skillnaderna som skilde de vietnamesiska och kambodjanska kommunisterna åt, inklusive betydelsen av Nuon Chea som var ”bror nummer två” för Pol Pot.
Han pratar länge om den roll som före detta monarken Norodom Sihanouk spelade under hela konflikten, hans relationer med grannländerna och USA, och vikten av katolicism inom ramen för den vietnamesiska kommunismen.
Också viktigt var Sihanouks förhållande till vänner som Nhiek Tioulong, den kambodjanska politiker som medverkade i många av hans filmer, och – liksom många av Sihanouks förtrogna – inte stödde kommunismen.
Sedan 2000, efter att ha gått i pension från Université Lumière – Lyon 2, har Locard bott i Phnom Penh och arbetat som konsult vid Röda Khmer-tribunalen. Han är nu gästprofessor vid Royal University of Phnom Penh och föreläser i historia.