På kvällen den 1 augusti gick en #KillTheBill och #StopTheBroadcastBill tweetstorm viral på sociala medieplattform X. Med spjutspets av oberoende skapare av nyheter och digitalt innehåll, försökte den skapa medvetenhet om den drakoniska lagförslaget för Broadcasting Services Regulation 2024 som regeringen i Narendra Modi avser. att göra till lag.
Att Modi-regeringen ville införa en omfattande lagstiftning för att ersätta den daterade lagen om Cable Television Operators Regulation 1995 var uppenbart förra året. Ett utkast till lagförslag för sändningsförordning från 2023 cirkulerades i november och bad om offentlig feedback. Det kritiserades omfattande för att ”upprätta ett censursystem för onlineinnehåll” och öka regeringens makt.
Efter att Modi 3.0 svors till ämbetet den 4 juni 2024 var Broadcast Bill åter på agendan, även om den nu var höljd i hemlighet. Inom en månad diskuterades en ny avatar med titeln Broadcasting Services Regulation Bill 2024 med selektiva ”intressenter”.
Lagförslaget syftade till att reglera innehållet i alla sändningsnätverk, inklusive tv-kanaler, OTT-kanaler, radio, ljud- och videoinnehåll online. OTT-kanaler med ett specificerat tröskelvärde för abonnenter skulle till exempel behöva följa en föreskriven programkod.
Viktigt är att 2024 års lagförslag inte är allmän egendom. Intressenter som räkningen har delats med har tydligen fått vattenstämplade versioner, för att säkerställa sekretess.
Det har nu konstaterats att den nya sändningsförslaget skiljer sig drastiskt från den tidigare versionen eftersom den inkluderar en ny kategori av ”Digital News Broadcasters” under dess tillämpningsområde. En digital nyhetssändare har definierats som alla ”individer” och inte bara indiska medborgare som sänder nyheter och aktualitetsprogram via ”onlinepapper, nyhetsportal, webbplats eller sociala medier.”
Det är inte en slump att det föreslagna lagförslaget även kan omfatta utlänningar som YouTubern Dhruv Rathee, som har varit extremt kritisk mot Modis regering. Det är ett erkänt faktum att Rathees YouTube-videor som avslöjar Modi-regimens diktatoriska karaktär inför 2024 års omröstningar hade ett enormt inflytande över väljarna. I en tidigare artikel i The Diplomat lyfte jag fram hur flera innehållsskapare i sociala medier, i bakgrunden av en följsam mainstream-media, talade sanning till makten med sina skarpa politiska kommentarer. Deras inverkan, tillsammans med flera andra faktorer, bidrog till att det regerande partiet Bharatiya Janata misslyckades med att säkra en absolut majoritet i parlamentet. Regeringen var desperat att begränsa dessa populära YouTubers och innehållsskapare.
Apar Gupta, advokat och medgrundare av Internet Freedom Foundation, skrev i The Hindu att lagförslaget är ett ”digitalt auktoritärt projekt” för att upprätthålla censur och arbetar för att skapa ”en digital licens raj.”
För övrigt, som flera medieanalytiker har påpekat, lämnar den vaga terminologin i propositionen flera frågor och oklarheter om dess räckvidd. Till exempel, i de detaljerade formuleringarna av lagförslaget, förutom ljud- och videoinnehåll, har ”Nyheter och aktualiteter” beskrivits som att inbegripa ”textinnehåll”, vilket leder till farhågor om att regeringen vill utöva kontroll över vad enskilda användare twittrar eller skriva på plattformar som X.
Lagförslaget är otvetydigt ett angrepp på yttrande- och yttrandefriheten. Enligt dess bestämmelser måste programföretag inklusive skapare av innehåll på sociala medier informera regeringen och registrera sig hos myndigheterna. Underlåtenhet att göra det kommer att uppmana till straffåtgärder, inklusive rejäla böter på $60 000. Detta kan innebära en dödsstöt för oberoende nyhetsskapare, som arbetar med små budgetar och med begränsade resurser.
I vad som uppenbarligen är en återkoppling till licens-raj från den ökända nödtiden (1975-1977), måste registreringsbevisen förnyas med jämna mellanrum och man kan logiskt gissa, med förbehåll för regeringens gottfinnande. Underlåtenhet att följa de angivna villkoren kan leda till avstängning och till och med annullering av registreringen.
Förutom obligatorisk registrering föreskriver det föreslagna regelverket att programföretagen på egen bekostnad måste inrätta en innehållsutvärderingskommitté bestående av medlemmar från olika områden för att se om innehållet/programmet är lämpligt för offentlig konsumtion. De kommer också att behöva utse en klagomålshandläggare för att svara på alla klagomål och invändningar från allmänheten. Klagomål kan därefter eskaleras till det föreslagna Broadcast Advisory Council. Baserat på rekommendationerna från Broadcast Advisory Council kan staten e få program eller innehåll släppt eller från internetplattformar eller till och med stänga av programföretagens registreringar.
Förväntat har press- och journalistorgan uttalat sig mot vad de kallar godtyckliga åtgärder för att begränsa pressfriheten. Vad som också har rankats är den flagranta ogenomskinligheten i beredningsövningen eftersom den inte inkluderade intressenter som journalister och innehållsskapare i sociala medier i diskussionerna.
Indiska oppositionspartier har kritiserat lagförslaget. Kongressledaren Priyanka Gandhi tog till X för att påminna regeringen om att pressfriheten i Indien vann genom en hård kamp och var ett arv från våra frihetskämpar. I ett detaljerat inlägg på X listade kongressens kommunikationschef Pawan Khera varför lagförslaget hotar yttrandefriheten och oberoende medier. Han kritiserade lagförslaget för att ha banat väg för ”överdriven övervakning i onlinevärlden.” Khera påpekade den kyliga effekten av de drakoniska klausulerna i lagförslaget, vilket skulle leda till ”förpubliceringscensur.”
Att lagförslaget syftar till att slå ner på oberoende journalister och kritiska skapare av sociala medier framgår tydligt av de vida skönsmässiga befogenheter som den ger regeringen att utesluta vissa digitala nyhetssändare från att följa de stränga kraven i lagförslaget. Vid en närmare granskning ger propositionen regeringen det tydliga privilegiet att tillåta och reglera innehåll på nätet och därigenom kontrollera berättelsen.
Under hans andra mandatperiod vissnade Modis bild av oövervinnlighet gradvis. Därför är försöket i Modi 3.0 att tysta alla röster som lyfter fram hans auktoritära tendenser och kräver ansvarsskyldighet från regimen. Broadcast Bill med dess begränsningar av yttrandefriheten är ett angrepp på Indiens demokrati och dess medborgares grundläggande rättigheter.