Indiens försvarslandskap genomgår en betydande omvandling, kännetecknad av en delikat balansgång mellan fördjupade strategiska band med Ryssland samtidigt som partnerskapen med USA, Storbritannien, Frankrike och Israel utökas. Detta intrikata nät av relationer speglar Indiens geopolitiska prioriteringar i en multipolär värld, där upprätthållande av strategisk autonomi och säkerställande av nationell säkerhet är av yttersta vikt.
Historiskt sett har Indiens försvarsindustri formats av ett sammanflöde av geopolitiska och ideologiska faktorer. Arvet från kolonialstyret lämnade ett betydande avtryck, med en begränsad inhemsk försvarsproduktionsbas och ett beroende av externa källor för kritisk militär utrustning. Efter självständigheten gick Indien in på en väg av självtillit, driven av kravet på nationell säkerhet i en flyktig geopolitisk miljö. Detta ledde till fokus på inhemsk försvarsproduktion, med etablering av offentliga företag och forsknings- och utvecklingsinstitutioner för att utveckla och tillverka en rad militär hårdvara, från flygplan och stridsvagnar till missiler och ubåtar.
Den kalla krigets era påverkade djupt Indiens försvarsbana. Som en av grundarna av den alliansfria rörelsen, försökte Indien upprätthålla strategisk autonomi genom att diversifiera sina försvarspartnerskap. Samtidigt som Indien knöt starka band med Sovjetunionen, fick tillgång till avgörande försvarsteknologier och etablerade viktiga industriella samarbeten, engagerade Indien sig också med USA och försökte diversifiera sina försvarskällor och få tillgång till avancerad teknologi. Denna period bevittnade ett komplext samspel av geopolitiska överväganden, ideologiska lutningar och pragmatiska nödvändigheter, som formade Indiens försvarsställning och lade grunden för dess nuvarande tillvägagångssätt, som kännetecknas av en pragmatisk och mångfacetterad strategi i sina försvarsupphandlingar.
Den växande försvarshandeln mellan Indien och Ryssland fortsätter att vara en hörnsten i deras strategiska partnerskap. De senaste åren har vi sett en ökning av volymen och djupet av denna relation, som inte bara omfattar vapenförsäljning utan också samriskföretag inom försvarstillverkning och tekniskt samarbete. Driftsättningen av INS Tushil, en smygfregatt som byggdes gemensamt av Indien och Ryssland, den 9 december 2024 i Kaliningrad, understryker den växande sofistikeringen av deras försvarsindustriella samarbete. Detta samarbete sträcker sig till kritiska områden som kärnubåtsteknik, där Indien hyr kärnkraftsdrivna ubåtar från Ryssland. Det pågående Ukraina-kriget har dock inneburit utmaningar, vilket påverkar leveransen av viktiga ryska försvarssystem i rätt tid, såsom luftförsvarssystemet S-400 och Sukhoi-stridsflygplan. Rapporter tyder på ytterligare förseningar i leveranser, vilket väcker oro över Indiens försvarsberedskap mitt i pågående gränsspänningar.
Även om försvarspartnerskapet mellan Ryssland och Indien är betydande, har Indien aktivt diversifierat sina försvarskällor för att minska riskerna och få tillgång till avancerad teknik. USA har vuxit fram som en viktig försvarspartner, med växande bilateralt samarbete inom områden som delning av underrättelser, bekämpning av terrorism och gemensamma militära övningar. Indiens förvärv av avancerade amerikanska försvarssystem, inklusive C-17 Globemaster transportflygplan och AH-64E Apache attackhelikoptrar i maj 2019, återspeglar detta fördjupade engagemang. Enligt Stockholm International Peace Research Institute (SIPRI) blev USA den näst största vapenleverantören till Indien mellan 2019 och 2023, och stod för 12 % av Indiens vapenimport.
På samma sätt har Indien stärkt sina försvarsband med Storbritannien, Frankrike och Israel. Storbritannien har vuxit fram som en betydande partner inom försvarstillverkning och tekniköverföring, med joint ventures inom områden som hangarfartygskonstruktion och avancerade jetmotorer. Frankrike har varit en långvarig partner inom försvaret, levererat Rafale-stridsflygplan och samarbetat kring ubåtsutveckling. Vidare har Rafale-affären 2016, värderad till cirka 8,8 miljarder dollar, avsevärt förbättrat Indiens luftkraftskapacitet. Israel, en viktig teknikpartner, har försett Indien med kritisk försvarsteknik, inklusive missilsystem och obemannade flygfarkoster. Israel har varit en konsekvent leverantör av avancerade vapen till Indien, med affärer som omfattar luftförsvarssystem, missiler och elektroniska krigssystem.
Data från försvarsindustrins källor och statliga rapporter avslöjar en stadig ökning av Indiens försvarsimport från dessa länder under det senaste decenniet. Även om de exakta siffrorna varierar beroende på källan, är det uppenbart att Indien har avsevärt diversifierat sin försvarsinköpskorg, vilket minskat sitt beroende av en enskild leverantör. Enligt SIPRI var Indien världens största vapenimportör mellan 2019–23, där Ryssland stod för 34 % av dess vapenimport, följt av Frankrike (15 %) och Israel (11 %). Dessa uppgifter belyser diversifieringstrenden, med icke-ryska leverantörer som vinner en betydande andel av den indiska marknaden.
För att bättre förstå den indiska försvarsindustrins bana måste man titta på de skiftande geopolitiska och socioekonomiska utsikterna under de senaste tjugofem åren. 2000-talet bevittnade en betydande förändring i Indiens ekonomiska utveckling, vilket direkt påverkade dess försvarshandel. En period av snabb ekonomisk tillväxt och liberalisering genererade ökade resurser för försvarsmodernisering. Detta sammanföll med växande säkerhetsoro i regionen, inklusive gränsöverskridande terrorism och ökande geopolitisk konkurrens. Kargilkriget 1999 avslöjade kritiska luckor i Indiens militära kapacitet, vilket ytterligare underblåste behovet av modernisering. Detta sammanflöde av ekonomisk kapacitet och säkerhetskrav drev en ökning av försvarsförvärv, med fokus på att skaffa avancerad teknologi och uppgradera befintliga plattformar. Tyngdpunkten flyttades mot att skaffa kraftmultiplikatorer, såsom precisionsstyrd ammunition, elektroniska krigföringssystem och avancerad övervakningskapacitet. Under denna period sågs också ett större fokus på försvarskompensationer, i syfte att utnyttja försvarsupphandlingar för att öka inhemsk industri och tekniköverföring. Viljan att projicera makt och säkra Indiens växande ekonomiska intressen i Indiska oceanen spelade också en roll i utformningen av försvarsförvärv, med fokus på marin modernisering och sjösäkerhet.
Under den nuvarande perioden av 2020-talet formar nya socioekonomiska faktorer Indiens försvarshandel. Kinas framväxt som en stor ekonomisk och militär makt, tillsammans med pågående gränsspänningar och ökande konkurrens i Indo-Stillahavsområdet, har intensifierat Indiens säkerhetsoro. Covid-19-pandemin, samtidigt som den påverkade globala ekonomier, betonade också vikten av självförtroende och motståndskraft i kritiska sektorer, inklusive försvar. Detta har lett till en förnyad betoning på ”Atmanirbhar Bharat” (Självberoende Indien) i försvarsproduktion, med fokus på att främja inhemsk tillverkning, minska importberoende och främja innovation. Regeringen har genomfört olika politiska reformer för att uppmuntra privat sektors deltagande i försvarstillverkning, inklusive effektivisering av upphandlingsförfaranden och främjande av samriskföretag med utländska företag. Dessutom har det växande hotet från cyberkrigföring och den ökande betydelsen av rymdbaserade tillgångar lett till nya områden för försvarsinvesteringar, med fokus på att utveckla kapacitet inom dessa domäner. Behovet av att ta itu med dessa föränderliga säkerhetsutmaningar, samtidigt som man främjar ekonomisk tillväxt och teknologisk självtillit, driver den nuvarande banan för Indiens försvarshandel.
Denna mångfacetterade strategi för försvarspartnerskap tjänar flera indiska centrala strategiska intressen. För det första förbättrar det Indiens militära kapacitet genom att ge tillgång till ett brett utbud av avancerad teknik och plattformar. För det andra stärker det Indiens diplomatiska inflytande i internationella angelägenheter, vilket gör att landet kan odla starka relationer med viktiga globala aktörer. För det tredje bidrar det till Indiens växande roll som en regional säkerhetsleverantör, vilket gör det möjligt för landet att effektivt ta itu med framväxande säkerhetsutmaningar i Indo-Stillahavsområdet.
Men att navigera i denna komplexa väv av försvarspartnerskap innebär också utmaningar. Att balansera konkurrerande intressen och upprätthålla strategisk autonomi kräver noggrann diplomati och en nyanserad förståelse för det geopolitiska landskapet. Indien måste noggrant kalibrera sina försvarsåtaganden för att undvika att alienera någon av sina nyckelpartner och se till att dess försvarsupphandlingar tjänar dess långsiktiga strategiska mål.