I en oroande upptrappning har regeringen i Pakistans Balochistan-provins infört stränga restriktioner i kuststaden Gwadar, bara en dag innan Baloch Raji Machi, eller Baloch National Gathering, organiserad av Baloch Yakjehti Committee (BYC) – även känd som Balochs solidaritetskommitté – skulle börja den 28 juli. BYC är en framstående medborgarrättsrörelse som förespråkar skydd av medborgerliga, politiska och ekonomiska rättigheter och kräver ett slut på påtvingade försvinnanden och frihetsberövande mord av Baloch i Balochistan.
Den 27 juli öppnade Frontier Corps, en paramilitär styrka i Pakistan, eld mot bussar på väg till Gwadar för Baloch National Gathering, och skadade minst 14 personer i Mastung, cirka 60 km (35 miles) väster om Quetta. Myndigheterna satte upp blockader över hela provinsen för att begränsa rörelser, vilket ledde till ytterligare våld.
Tillslaget intensifierades den 28 juli, där säkerhetsstyrkor dödade minst tre demonstranter i Gwadar och skadade dussintals fler. Den 29 juli använde polisen tårgas för att skingra demonstranter, med rapporter om säkerhetsstyrkor som sköt mot demonstranter i utkanten av Gwadar den 30 juli.
Sedan den 27 juli har Balochistans regering blockerat vägar och motorvägar och stängt av internetåtkomst, vilket isolerat Gwadar – en stad som en gång hyllades för sin potential som en framväxande hamn som liknar Dubai. Nu står det som en stridsdel mellan etniska Baloch, Pakistans federala regering och Peking.
I denna fattiga, dammiga kuststad, som fungerar som ett nav för den mycket omdiskuterade Kina-Pakistan ekonomiska korridoren, har Kina investerat avsevärt mycket i infrastruktur och utveckling, vilket fört staden i rampljuset. Ändå klagar de inhemska invånarna i Gwadar och etniska Baloch över att deras resurser plundras med liten nytta för dem.
Balocherna har engagerat sig i fredlig politisk aktivism mot både Islamabad och Kina, medan upprorsmän också har riktat in sig på kinesiska intressen med våldsamma attacker. Den pågående oroligheten kastar en skugga över stadens framtid och väcker oro över dess stabilitet och lönsamheten för kinesiska investeringar.
Under de senaste åren har Kina ställts inför betydande säkerhetsutmaningar i Pakistan, med rebeller och islamistiska militanter som ofta attackerar kinesiska arbetare, och allmänheten verkar alltmer missnöjd med kinesiska investeringar. Sedan 2021 har Gwadar sett flera storskaliga protester, med invånare som uttryckt klagomål om att de berövats grundläggande medborgerliga rättigheter och livsnödvändigheter, trots lanseringen av CPEC för nästan ett decennium sedan.
Trots löften och stora påståenden om att Gwadar skulle förvandlas till en stad som liknar Shenzhen, Singapore eller Dubai, är verkligheten helt annorlunda. Idag är Gwadar fortfarande starkt beroende av grannlandet Iran för el, medan dess nästan 100 000 invånare är beroende av naturliga källor som regn och traditionella dammar för vatten.
Under de senaste månaderna har Baloch Yakjehti-kommittén framstått som en hård kritiker av kinesiska investeringar i Gwadar. BYC är en inflytelserik och populär grupp i Balochistan, till stor del på grund av dess fredliga kamp för Balochs rättigheter. Den tar upp människorättsfrågor som plågar Balochistan, särskilt påtvingade försvinnanden, frihetsberövande mord och exploateringen av Balochistans resurser. BYC:s agenda resonerar djupt hos Baloch-publiken, vilket är anledningen till att gruppen har fått stort förtroende för Balochistan på anmärkningsvärt kort tid.
BYC:s huvudkrav är ett slut på så kallade påtvingade försvinnanden i Balochistan, som gruppens ledning med rätta kallar olagligt och grundlagsstridigt. BYC:s ledning har upprepade gånger betonat att personer som misstänks för olaglig verksamhet bör ställas inför rätta i en domstol enligt Pakistans konstitution istället för att försvinna eller dödas.
Balochistans regerings våldsamma svar på fredliga demonstranter förra veckan bröt inte bara mot artiklarna 15 och 16 i Pakistans konstitution, som garanterar rörelsefrihet och rätten att samlas fredligt, utan representerar också ett misslyckande från regeringens sida att engagera sig med en av de mest populära fredliga rättighetsrörelserna i Balochistan.
Balochistan har drabbats hårt av ett våldsamt separatistiskt uppror under de senaste två decennierna, den längsta och mest våldsamma episoden i regionens historia jämfört med de tidigare fyra upproren. De ekonomiska och sociala reformer som genomfördes i början av 1970-talet av Pakistans tidigare premiärminister Zulfikar Ali Bhutto borde ha tjänat som en färdplan för att stoppa det nuvarande upproret i Balochistan. Istället har pakistanska härskare gett sig ut på ännu fler politiska äventyr, inklusive att kraftfullt försvinna politiska aktivister, förbjuda politiska partier och slå ner på fredliga rättighetsrörelser.
På senare tid har en populär fredlig rättighetsrörelse i form av BYC fått förtroende och uppmärksamhet från inte bara Baloch-befolkningen – från Balochistan till Karachi och Dera Ghazi Khan i södra Punjab, där en enorm befolkning av Baloch bor – utan också andra politiska intressenter i Balochistan, oavsett deras inställning till Pakistans parlamentariska politik. Både hårdföra nationalister som förkastar Pakistans parlamentariska politik och politiska partier i Balochistan respekterar BYC djupt på grund av dess betydande offentliga stöd. Men statens inställning till BYC verkar fientlig.
BYC är högt ansedd av massorna eftersom det talar om deras genuina problem, särskilt påtvingade försvinnanden som har plågat Balochistan i två decennier. Olika regeringars misslyckande att lösa dessa frågor har fördjupat misstroendet mellan centern och Balochs ungdomar. Denna urholkning av förtroendet för Balochs parlamentariska partier har fått allmänheten att stödja alternativa röster som BYC, som har avstått från att delta i val eller gå med i församlingar i Pakistan.
Trots detta har BYC försökt hitta lösningar inom ramen för Pakistans konstitution. Av denna anledning organiserade gruppen en månadslång sit-in i Islamabad från december till januari, där de också misshandlades. Misshandeln av Baloch-kvinnor och äldste av Islamabad-polisen förmedlade ett nedslående och negativt budskap och tjänade troligen som motivation för senare våldsamma attacker i Balochistan.
En annan anledning till att BYC har vunnit allmänhetens förtroende, särskilt bland unga Baloch-kvinnor, är dess indirekta kamp mot patriarkatet och ojämlikhet mellan könen, som är djupt rotade i Baloch-samhället. För första gången leds en fredlig rättighetsrörelse av unga kvinnor, som utgör majoriteten av BYC-anhängare. Dessa unga kvinnor har utmanat det kulturella status quo och föråldrade traditioner, såväl som maktkorridorerna i Pakistan. De har inspirerat vanliga Baloch genom att ta bort rädslan som länge har hållit dem tillbaka.
Rörelser som BYC är sällsynta i regionen, särskilt eftersom kvinnor är i framkant. Många av dessa unga kvinnor drivs av personligt offer; till exempel BYC-arrangör Dr Mahrang Baloch, en allmän kirurg, förlorade sin far på grund av påtvingat försvinnande. Hennes personliga erfarenhet och engagemang för saken resonerar djupt hos vanliga Baloch.
Att engagera ledare som Mahrang Baloch och ha en politisk dialog med BYC representerade en avgörande möjlighet för Pakistans politiska och militära ledarskap, som länge har drömt om att prata med Baloch-nationalister för att hitta en lösning på Balochistans gåta. Men på grund av bristen på politiskt allvar i Balochistan har denna möjlighet nästan missats.
Provinsregeringen i Balochistan missade sannolikt denna chans medvetet, eftersom de nuvarande regeringsrepresentanterna i Balochistan inte tror på politisk dialog. Chefsminister Sarfaraz Bugti, en övertygad anhängare av den mäktiga militären och Pakistans före detta inrikesminister strax före valet, fördes till makten genom vad många ser som ett kapat val. Denna process betraktades allmänt som ett brott mot demokratiska principer och Pakistans valregler. Hans och hans administrations beroende av våld för att ta itu med offentliga klagomål och behålla makten har fått vissa att beskriva dem som konstgjorda ledare, efter att ha använt tvång snarare än demokratiska processer för att säkra sina positioner.
Statens hårda behandling av BYC förra veckan har bara förstärkt berättelsen om att fredlig aktivism inte har någon plats i Balochistan. Detta kommer i slutändan att gynna separatistupprorsmännen i Baloch, som länge har sagt att fredlig aktivism är meningslöst i Pakistan. Genom att använda våld mot en fredlig rörelse med stort stöd från allmänheten riskerar den pakistanska regeringen att driva fler Balochungdomar mot ett våldsamt uppror.
Detta kommer under åren att skapa större utmaningar, inte bara för Islamabad när det gäller att tackla Balochistans två decennier långa uppror och hitta en lösning på provinsens problem utan också för Kina att investera i Balochistan, särskilt i Gwadar.