Under sin första mandatperiod uppmanades dåvarande president Donald Trump att försöka förhandla med Pyongyang i ett försök att lösa den nordkoreanska kärnvapenmissilfrågan. Samtalen hade kommit efter spänningar som delvis uppstod på grund av att Nordkoreas ledare Kim Jong Un fram till 2017 hade hänvisat till Trump i nedsättande ordalag, till exempel kallat honom en ”oberäknelig gammal man”, medan han genomförde en rad kärnvapenmissiltest.
Även efter att toppmötet i Hanoi avslutades utan en överenskommelse har nordkoreanska medier sedan dess avstått från att kritisera Trump. Nu när Trump har blivit omvald kan denna självbehärskning öppna upp för nya möjligheter för Kim-administrationen. Trump har varit kritisk till förre presidenten Barack Obamas åtgärd att normalisera diplomatiska förbindelser med Kuba, men han kan se en historisk förbättring av relationerna mellan Nordkorea och USA som sitt arv. Om så är fallet kan ett toppmöte mellan USA och Nordkorea vara i horisonten.
Faktum är att Trump den 18 juli, under sitt tal och accepterade presidentnomineringen vid den republikanska nationella kongressen, skröt: ”Jag kom väldigt bra överens, Nordkorea, Kim Jung Un.” ”(…) det är trevligt att komma överens med någon som har många kärnvapen eller annat.” Det råder ingen tvekan om att han är intresserad av den nordkoreanska frågan.
Den koreanska centrala nyhetsbyrån (KCNA) utfärdade dock en kommentar fem dagar senare med titeln ”Om andrahandskonfrontationen mellan Nordkorea och USA stoppas eller inte beror på USA:s lagar.” Stycket lät självsäkert i kölvattnet av Trumps optimistiska retorik, och hävdade att USA ”stödde en kvardröjande önskan om utsikterna för relationerna mellan Nordkorea och USA.” Den förklarade också, ”DPRK (…) är helt redo för total konfrontation med USA.” Kommentaren sökte eftergifter och varnade att ”USA borde göra ett korrekt val i frågan om hur man ska hantera Nordkorea i framtiden, samtidigt som man uppriktigt plågar vinsterna och förlusterna i konfrontationen mellan Nordkorea och USA.” Den betonade vidare, ”en stats utrikespolitik och personliga känslor måste särskiljas strikt”, vilket gör Nordkoreas vägran att eftergifter tydlig.
En ledtråd till framtida förbindelser mellan USA och Nordkorea finns i de 27 (minst) brev som växlats mellan ledarna i båda länderna från 2018 till 2019. I det sista brevet från Kim till Trump talar den förstnämnde om sina frustrationer och skriver, ”I den här andan har jag gjort mer än jag kan i det här skedet, mycket lyhört och praktiskt, för att behålla det förtroende vi har. Men vad har Ers excellens gjort, och vad ska jag förklara för mitt folk om vad som har förändrats sedan vi träffades?” Medan toppmötena mellan Nordkorea och USA hölls avbröt Nordkorea sina kärnvapenmissilprovningar och släppte fängslade amerikanska medborgare. Kim försökte dock inte dölja sin förbittring över bristen på faktiska vinster för sitt land, såsom ett partiellt hävande av ekonomiska sanktioner eller avbrytande av gemensamma militärövningar mellan USA och Sydkorea.
Under sitt administrativa politiska tal i april 2019 sa Kim, ”Vi kommer att vänta med tålamod till slutet av året för att USA ska komma med ett modigt beslut”, men Trump gjorde inga eftergifter till Nordkorea. 2020 var båda länderna alltför upptagna av covid-pandemin för att hålla diplomatiska toppmöten, och i januari 2021 invigdes Biden-administrationen. Nordkorea betraktade president Joe Bidens starka fördömande av dess inblandning i människorättsfrågor i landets inrikes angelägenheter. Därefter förde den fram sina planer på att stärka sin militära makt samtidigt som den stängde den diplomatiska dialogen ute.
Kim-administrationens grundläggande hållning är att bygga upp försvarsförmåga mot USA genom utveckling av kärnvapen. Detta kan dock inte ensamt skingra landets säkerhetsproblem eller leda till att de ekonomiska sanktioner som införts av FN:s säkerhetsråd hävs. Att återuppta förhandlingarna med USA någon gång skulle hjälpa Kim att utöka och stärka sin administration. Även om det inte råder någon tvekan om att Pyongyang håller ett öga på Trumps återkomst till makten, är det omöjligt att avgöra när förhandlingarna kan återupptas för närvarande, eftersom båda ledarna är svåra att förutse.
Dessutom har det gått fem år sedan det senaste toppmötet. Under den tiden har Nordkorea inte bara gjort betydande framsteg i sitt kärnvapenprogram, det har också bildat en strategisk militär allians med Ryssland. Varje återupptagande av förhandlingarna mellan Nordkorea och USA skulle bli de facto vapenkontrollförhandlingar.
Kim lyckades ändra Nordkoreas konstitution för att definiera Sydkorea som en ”fientlig stat”, och han har avfärdat nord-syd-återförening. Detta har troligen tagit bort Seoul som spelare i den nordkoreanska frågan.
Japan är också i en känslig situation. Premiärminister Ishiba Shigeru har tidigare efterlyst inrättandet av ”förbindelsekontor” i både Japan och Nordkorea, men detta skulle kräva offentligt stöd för att bli verklighet. Ishibas administration kommer sannolikt inte att motsätta sig ett återupptagande av förhandlingarna mellan Nordkorea och USA, men den kan utöva påtryckningar för att stoppa vissa amerikanska eftergifter. Medan den andra Trump-administrationen förväntas ha ett starkare fokus på sina allianser med Japan och Sydkorea än den första administrationen, är det inte svårt att föreställa sig att diplomatin över Nordkorea bland dessa tre länder kan spricka igen.
ISOZAKI Atsuhito är professor vid Keio University.