Den omröstning som Europa bryr sig mest om är nästan över oss.
Nej, inte EU-valet — det intresserar bara cirka 60 procent av medborgarna, enligt Eurobarometers senaste undersökning*. Vi menar Eurovision.
* Vi bör vid det här laget nämna alla seriösa, respektabla berättelser om EU-valet som producerats av vårt nyhetsrum som du kan hitta i vårt valcentrum här. Det här är inte en av dem.
Beväpnade med data skickligt tolkad och presenterad i de övertygande diagrammen nedan, frågade vi oss själva: Tänk om Eurovision-omröstningarna hade större politisk makt? Tänk om, istället för (ibland flyktig) musikalisk ära, vinnarna fick slå ut i EU?
Kort sagt: Kan Eurovision fixa demokrati?
Först måste vi börja med lite sammanhang och titta på vem som har deltagit i flest Eurovision Song Contests.
Hela 27 olika länder har vunnit tävlingen hittills, där Sverige och Irland leder gruppen med sju vinster vardera. De är de riktiga Super Troupers.
Trots många klagomål om floppar och anti-brittisk partiskhet, har Storbritannien varit anmärkningsvärt framgångsrikt, med fem segrar bakom sig. Men britter röstade för Brexit, så de har ingen plats i den här rankingen.
Och för varje vinnare måste det finnas en förlorare: 18 länder har kommit ifrån finalen med de fruktade nollpoäng. Norge och Österrike leder med fyra poänglösa finaler vardera, följt av Tyskland med tre.
Så, vad har Eurovision att säga om vem som ska vara ansvarig för Europeiska unionen?
Vi tittade på antalet Eurovision-poäng som varje EU27-land har vunnit under de senaste 10 åren och lärde oss att, i en chock för alla, borde Sverige, årets värdar, köra showen, med lite hjälp från en sydländsk vän: Italien.
Siffrorna visar också att lilla Malta och Cypern bör röra sig mot centrum. Men Tyskland måste ta ett baksäte.
Spara en tanke också för Luxemburg och Slovakien, som ligger längst ner i rankingen på grund av att de inte har deltagit i tävlingen under det senaste decenniet. Luxemburg deltar i årets tävling, så det kan stiga upp i rankingen, men Slovakien är inte och har inte varit deltagare sedan 2012.
Det finns förstås många likheter mellan Eurovision och EU. Båda är relativt exklusiva klubbar som många vill gå med i, genom vad vi kan definiera som en utvidgningsprocess.
Eurovision startade 1956 med sju deltagande länder: Belgien, Frankrike, Tyskland, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Schweiz (det är de sex grundande medlemmarna av Europeiska kol- och stålgemenskapen plus platsen som gav oss Toblerone).
Som ett tidigt tecken på EU:s betydelse vann Schweiz den första upplagan, även om omröstningen aldrig offentliggjordes (precis som i Europeiska rådet).
Men till skillnad från EU går anslutningsförhandlingarna till Eurovision snabbt och tävlingen har innehållit låtar från 52 länder genom åren – de flesta, men inte alla, i Europa (hej, Australien).
Och medan Sverige (som gick med i EU 1995) har lyckats hålla sina rivaler på avstånd, har det inte varit utan kontroverser. Förra året gick till exempel folkomröstningen till förmån för Finland men Sveriges Loreen vann på grund av juryns röst.
Sverige har gjort det så bra genom åren eftersom det får gott om stöd från ett brett röstningsblock av mestadels nordeuropeiska allierade. Men den vänskapen kanske inte återgäldas: svenskar ger nästan alla sina röster till grannlandet Norge.
Siffrorna visar också stort stöd för Ukraina, med vänner som Litauen, Polen och Italien som har sin rygg i Eurovision, såväl som de traditionella Eurovision-förälskelserna mellan Grekland och Cypern, och Spanien och Portugal.
Nu är det dags att ta tag i allvar och svara på allas frågor… Vem kommer att vinna Eurovision i år?
Bookies arbetar dygnet runt för allmänhetens bästa, och deras odds förutspår en tät tävling mellan Schweiz och Kroatien.
Till Frans Timmermans stora besvikelse är det nederländska bidraget ”Europapa” inte i topp två, även om det mycket väl skulle kunna få ett betydande uppsving från allmänhetens omröstning.
Vad vi dock alla kan vara överens om är att Eurovision kommer att bli betydligt mer underhållande än EU-valet.