Om det inte vore för en försening av ett anslutningsflyg, skulle den brandfarliga bomben sannolikt ha brutit i lågor i magen på ett plan som flyger högt över Europeiska unionen.
Istället antändes den på marken på den tyska flygplatsen i Leipzig och satte eld på en DHL-flygfraktcontainer.
Västerländska underrättelsetjänstemän tror att attacken, som ägde rum i juli, var en rättegång som leddes av ryska agenter som planerade att placera liknande bomber på flyg till USA.
”Vi har observerat aggressiva handlingar från den ryska underrättelsetjänsten under en tid nu”, säger Thomas Haldenwang, som nyligen avgick som president för Tysklands federala inhemska underrättelsetjänst.
”Ryssland använder hela verktygslådan, från att påverka politiska diskussioner till cyberattacker på kritisk infrastruktur till sabotage i betydande skala”, sa han.
Kreml har länge genomfört så kallad hybridkrigföring mot europeiska länder, inklusive desinformationskampanjer, hacking, cyberattacker och valinblandning för att destabilisera europeiska samhällen och under de senaste åren driva dem att minska militärt stöd till Ukraina.
Förra veckan sa Tyskland att två undervattenskablar för telekommunikation i Östersjön klipptes av till följd av sabotage.
”Vi måste dra slutsatsen, utan att veta exakt vem som gjorde det, att det är en hybridhandling och vi måste också anta – utan att veta om det – att det är sabotage”, säger Tysklands försvarsminister Boris Pistorius.
Dagar tidigare eskorterades ett ryskt spionfartyg, Yantar, ut ur Irländska sjön av den irländska flottan efter att ha gått in i irländskt kontrollerat vatten och patrullerat ett område som innehöll kritisk energi och internetledningar och kablar.
Rysslands agerande har också eskalerat till rent våld.
Ryska stridsvagnar kanske inte rullar in i Polen eller Estland, men Moskvas aggression blir svårare att avfärda. En andra paketbomb liknande den i Leipzig brann i ett lager nära den brittiska staden Birmingham i juli, och tysk antiterrorpolis undersöker kopplingar till fall på andra håll i Europa.
Nils Andreas Stensønes, chef för Norges utrikes underrättelsetjänst, sa i september att han förväntade sig att Kreml skulle öka ansträngningarna för att sabotera olje- och gasinfrastruktur.
Västerländska tjänstemän misstänker att Moskva låg bakom mordbrand i Polen, Storbritannien, Tjeckien, Tyskland, Litauen och Lettland. Och tyska och amerikanska tjänstemän säger att de omintetgjorde en rysk komplott för att mörda Armin Papperger, VD för Rheinmetall, en tysk vapentillverkare och en stor leverantör av artillerigranater till den ukrainska armén.
Medan vissa regeringar – särskilt i de nordiska och baltiska länderna – har försökt slå larm, har det kollektiva svaret från EU och Nato hittills varit särskilt tamt.
”Vi är helt enkelt för artiga”, sa Danmarks premiärminister Mette Frederiksen vid ett Nato-toppmöte i juli. ”De attackerar oss varje dag nu.”
En del av orsaken till Europas passivitet kan tillskrivas rädslor i västerländska huvudstäder för att dras in i en konflikt som de inte är beredda på, säger Daniel Byman, expert på terrorism och okonventionell krigföring vid Center for Strategic and International Studies, en Washington-baserad tankesmedja.
”De flesta länder vill inte öppet konfrontera Ryssland mer än de redan är”, sa han. ”De är oroliga för eskalering, en cykel fram och tillbaka som kommer att göra saker värre.”
Till och med orden som användes för att tala om attackerna reflekterar Europas skygghet, sa Gabrielius Landsbergis, Litauens avgående utrikesminister.
”Varför kallar vi det hybrid? För i princip när du kallar det hybrid behöver du inte göra något åt det, sa Landsbergis på en säkerhetskonferens i Riga förra månaden. ”Om du kallar det terrorism, så innebär det reaktion.”
Kremls varumärke för hybridkrigföring utvecklades av den ryske generalen Valery Gerasimov, numera chefen för de ryska väpnade styrkornas generalstab, enligt den österrikiske säkerhetsexperten Gerhard Mangott.
”Det betyder aldrig bara desinformation och propaganda, utan en bred arsenal av instrument, från sabotage till infiltration och finansiering av partier i väst till kränkningar av Nato-staternas luftrum av ryska stridsflyg”, sa Mangott.
I Litauen använder Moskva desinformation för att undergräva den planerade utplaceringen av en tysk armébrigad, en del av en Nato-ansträngning för att stötta upp dess östra flank.
”Många falska nyheter sprids, till exempel att tyska soldater våldtog kvinnor och ville ockupera Litauen”, säger Darius Jauniškis, chef för den litauiska underrättelsetjänsten. ”Ryssland vill sabotera projektet. Vi tar detta på största allvar.”
I oktober avbröt Polen tillfälligt – med stöd av EU-ledarna – asylrättigheterna för migranter som kommer in i landet från Vitryssland, medan Polens premiärminister Donald Tusk skyllde på en ökning av antalet ankomster på Moskvas försök att destabilisera Warszawa.
Även när den är som farligast verkar Rysslands destabiliseringskampanj noggrant kalibrerad för att inte utlösa ett kollektivt svar från Nato under den västerländska militäralliansens ömsesidiga försvarsbestämmelse, känd som artikel 5.
Istället verkar Kreml sakta öka trycket för att se vad det kan komma undan med. ”Ryssland testar gränserna för artikel 5 för att väcka osäkerhet”, sa Roderich Kiesewetter, en tysk lagstiftare och före detta generalstabsofficer i den tyska militären, tidigare i år.
Nato-länder har diskuterat ett kollektivt svar på Rysslands hybridkrig, sa en hög Nato-tjänsteman till reportrar inför ett toppmöte i Washington i juli. Även om attackerna inte kvalificerar sig som krigshandlingar i traditionell mening, kan länder åberopa artikel 4, som kräver samråd när ett lands säkerhet är hotad.
”Jag tror inte (vi kan) utesluta det i framtiden”, sa den höga Nato-tjänstemannen. ”Särskilt om vi skulle se en fortsatt försämring och intensifiering av den typen av verksamhet.”
Men för närvarande finns det liten aptit i alliansen för konfrontation.
”NATO är en defensiv militär allians som tänker i termer av fredstid och krigstid”, sa general Thierry Burkhard, Frankrikes chef för försvarsstaben, till den franska tidningen Le Figaro tidigare denna månad. Natos verktyg är helt enkelt inte designade för gråzonen i ”världen av konkurrens och strid”.
Det ”stora problemet” med att åberopa artikel 5 i den aktuella situationen är att ”det inte finns någon tydlig definition bland allierade om vad hybridkrigföring innebär”, säger Marek Kohv, en före detta försvars- och underrättelsetjänsteman som nu är med i Estland-baserade International Center. för tankesmedjan försvar och säkerhet.
”Den andra huvudfrågan är tillskrivning,” sa Kohv. ”Det brukar komma lite senare.”
Till exempel, mer än tre månader efter att Frankrikes järnvägar saboterades inför OS i Paris, undersöker landets underrättelsetjänster fortfarande om Moskva ligger bakom attacken, enligt Le Monde.
Ett annat hinder är medlemskapet i NATO av länder som Ungern och Turkiet, ”länder som har visat sympati med Ryssland”, sade Byman från Centrum för strategiska och internationella studier, vilket gör det svårare för den konsensusbaserade militäralliansen att fatta meningsfulla beslut mot Moskva.
Icke desto mindre visar europeiska regeringar en ökande vilja att tillskriva Ryssland sabotagehandlingar.
Att göra så, enligt Estlands försvarsminister Hanno Pevkur, är det första steget i att slå tillbaka. ”När något händer, gå bara ut offentligt,” sa Pevkur. ”Gå och visa att de här killarna anlitades från ryska tjänster, och de här killarna genomförde dessa attacker och fick pengarna från Ryssland.”
Samtidigt som EU och Nato-länderna drar sig för direkt konfrontation ökar de gradvis ansträngningarna för att motverka Rysslands hybridkrig.
År 2021, som svar på ett ryskt försök att undergräva det franska presidentvalet 2017, inrättade Paris en statlig byrå vid namn Viginum för att motverka utländsk digital störning.
Sedan dess har den franska regeringen anklagat Ryssland för att ligga bakom en onlinekampanj för att skapa panik kring spridningen av vägglöss i Paris och koppla utbrottet till ankomsten av ukrainska flyktingar.
Franska underrättelsetjänster misstänker också Moskva för att ha gett bulgariska och moldaviska medborgare i uppdrag att rita antisemitisk graffiti på gatorna i Paris, för att väcka inhemska spänningar över kriget mellan Israel och Hamas.
I Sverige har regeringen inrättat en särskild ”byrå för psykologiskt försvar” för att identifiera och motverka desinformation.
Att skydda kritisk infrastruktur har också blivit en ny prioritet för Nato och EU.
I februari 2023, efter sabotaget av Nord Streams pipelines, skapade Nato en ny undervattensinfrastrukturkoordinationscell för att bedöma sårbarheter och samordna insatser mellan Natos regeringar och den privata sektorn. En ny EU-NATO-arbetsgrupp om motståndskraft hos kritisk infrastruktur skapades också i mars 2023.
Förra månaden sa försvarsministrarna i Tyskland och Norge, Boris Pistorius och Bjørn Arild Gram, vid sidan av NATO:s försvarsministrarmöte att de vill att allierade ska skapa fem regionala centra för att övervaka och skydda undervattensinfrastruktur som telekomledningar, gasledningar och elkopplingar.
Europeiska länder försöker också slå tillbaka med sanktioner. I oktober inrättade EU officiellt ett nytt ramverk som tillåter blocket att rikta in sig på individer och enheter som är involverade i Rysslands hybridkrigföring – inklusive valinblandning, sabotage, desinformation, cyberattacker och instrumentalisering av migranter.
De möjliga sanktionerna inkluderar frysning av tillgångar och reseförbud. ”EU:s svar förblir enat och beslutsamt”, säger Sveriges utrikesminister Maria Malmer Stenergard i ett mejl. ”Ryssland kommer inte att lyckas undergräva motståndskraften och stabiliteten i EU och dess medlemsländer.”
Hittills har dock EU och Nato haft liten framgång med att avskräcka Ryssland.
Sanktioner som är direkt kopplade till kriget i Ukraina har haft en begränsad effekt hittills, så det är oklart om den nya regimen kommer att vara effektiv.
”Européerna måste svara på ett mycket mer enat, kraftfullt sätt”, sa Byman från Centre for Strategic and International Studies. ”Militärt bistånd (till Ukraina) bör intensifieras för att visa att ryska ansträngningar har den omvända effekten.”
Förutom att öka försvarsutgifterna måste länder stärka den inre säkerheten, inklusive polis, inhemska underrättelsetjänster och informationsutbyte mellan allierade regeringar, säger Kohv, från International Centre for Defense and Security.
”Om vi missar den här möjligheten kommer Ryssland bara att få mer dragkraft”, sa Kohv. ”Vi måste komma ihåg att de i grunden härmar Sovjetunionens kalla krigets sabotagedoktrin.”
En av Europas mest kraftfulla reaktioner har perverst gjort det svårare att spåra brotten tillbaka till förövarna.
Sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022 har europeiska regeringar utvisat mer än 700 ryska spioner som utger sig för att vara diplomater.
Som svar har Kreml övergått till att rekrytera så kallade engångsagenter, ibland via Telegram-kanaler. De är mestadels rysktalande, IT-kunniga unga män mellan 20 och 30, ofta med kriminell bakgrund. Vissa är ideologiskt motiverade, andra gör det för pengar, betalas i kryptovalutor.
Underrättelsetjänstemän sa att paketet som fattade eld i Leipzig kan ha planterats av en engångsagent som kanske inte ens visste att han planterade en brandbomb. I april i Storbritannien åtalades en brittisk man för att ha bedrivit fientlig verksamhet till förmån för Moskva.
Det viktiga, sa Arndt Freytag von Loringhoven, en före detta tysk ambassadör som tjänstgjorde som Natos första underrättelsechef, är att Europa vaknar upp till hotet och får Ryssland att betala ett pris.
”Vi sover”, sa von Loringhoven. ”Aggressivt beteende måste ha politiska kostnader.”