När 2025 börjar sågs i slutet av förra året två betydande resultat i Georgien och Moldavien, som visar både styrkorna och begränsningarna hos ryska inblandningsoperationer. Båda före detta sovjetrepublikerna är högt upp på Vladimir Putins prioriteringslista, så mycket att efter Rysslands invasion av Ukraina, identifierades paret, tillsammans med Bosnien och Hercegovina, som ”riskpartners” av NATO-alliansen. Förväntat visades Kremls besatthet av de två länderna fullt ut med anklagelser om inblandning i de båda valen.
Trots Kremls ansträngningar vann det proryska partiet bara i Georgien, med Georgian Dream som säkrade en parlamentarisk majoritet. I Moldavien, å andra sidan, vann den EU-vänliga kandidaten och sittande Maia Sandu omval som president. Trots begränsad framgång ger båda valen ett exempel på den metod som Ryssland använder för att störa demokratiska val, samt ger olycksbådande varningar om Europas framtid om Ukraina skulle besegras.
Rysslands nöje visades för fullt efter Georgian Dreams seger den 26 oktober, då chefen för den ryska statskontrollerade TV-sändaren RT, Margarita Simonyan, triumferande deklarerade att ”georgierna har vunnit.” Trots att Georgian Dream haft makten sedan 2012, förväntades det inte allmänt att vinna; protesterna mot partiet hade varit starka under hela 2024 och valdeltagandet på valdagen var högt. Förändring förväntades. Men existentiella argument om att rädda den georgiska demokratin verkade inte ge genklang när de ställdes mot Georgian Dreams påståenden att oppositionen skulle ta landet i krig med Ryssland.
Själva valet kantades av oegentligheter och anklagelser om utländsk inblandning. OSSE var snabba med att fördöma valen för deras oegentligheter, med hänvisning till bevis på ”skrämsel, tvång och tryck på väljarna”. Andra överträdelser inkluderade röstköp och fall av att en person röstade flera gånger. En ledamot av EU-parlamentet fångade till och med fall av väljarnas hot och valsedlar på video. Andra frågor var bland annat dubbelröstning, som endast kunde ha underlättats av medskyldiga valförrättare.
Det är svårt att föreställa sig att Kreml inte var med och påverkade detta val. Detta var en anklagelse från Georgiens president Salome Zourabichvili, som inte är medlem i Georgian Dream-partiet. Zourabichvili hävdade att valet var ett bevis på den ryska ”metoden och stödet från troligen ryska FSB-typer” för att påverka resultatet på ett gynnsamt sätt. Bevis på detta kommer från användningen av propagandavideor som, enligt Zourabichvili, var en ”kopiera och klistra” från de som användes inför Putins ”val” tidigare i år. Dessa inkluderade videor av förstörda ukrainska städer, som, i motsats till fredliga georgiska, användes för att skildra Georgiens framtid om den flyttade närmare väst.
Rysslands valinblandning i Georgien var resultatet av en lång och samlad strategi. Månader före valet började ryska statliga medier antyda att Georgien skulle falla offer för en annan, Ukrainsk stil, ”färgrevolution”. Genom att göra så förekom den ryska staten anklagelser om deras inblandning, genom att tillkännage USA:s preferens för en part framför en annan. När Georgian Dream väl gick ut som segrare kunde ryssarna tona ned klagomål om inblandning genom att hävda att USA hade gjort detsamma – den enda skillnaden var att de inte var lika framgångsrika.
En annan del av Rysslands inblandningsspelbok är att dra nytta av dess nätverk av autokrater för att verifiera bedrägliga val efter att de har inträffat. Detta var återigen på utställning i Georgia. Efter valet uttryckte USA, EU och en rad multilaterala företag sin oro över valprocessen; en EU-medlem drog dock inte denna lina. Ungerns Viktor Orban hyllade inte bara valet som ”fritt och demokratiskt”, han reste också till Tbilisi, tillsammans med sin utrikesminister, för att lägga ytterligare EU-legitimitet till resultatet. Genom att göra det hjälpte Orban Putin att sprida tvivel om västerländska påståenden om att resultaten hade manipulerats.
Fallet Georgien visar också Rysslands metodik för att sudda ut gränserna och polarisera debatten efter framgångsrik valinblandning. Med anklagelser som byggdes upp efter valresultatet, tog den förre ryske presidenten Dmitrij Medvedev till sociala medier för att stämpla Zourabichvili som en västerländsk ”docka”. På andra håll hävdade ryska statliga medier att ukrainska krypskyttar hade satts in för att jäsa protester, medan en talesperson för det ryska utrikesministeriet anklagade USA för nykolonialism. Sådana kommentarer är framgångsrika för att minska västerländska påståenden om valinblandning genom att skicka tillbaka skulden till väst och USA i synnerhet. För Kreml bidrar valet i båda riktningarna till att sprida osäkerhet och tillför paradoxalt nog ett element av legitimitet till det segrande partiet, som snarare än att ses som att ha ”stulit” ett val, helt enkelt anses ha ägnat sig åt liknande taktik till oppositionen.
Mycket av samma taktik visades upp i Moldavien, där presidentvalet sammanföll med en folkomröstning om anslutning till EU. EU-folkomröstningen, som hölls samma dag som den första omgången av presidentomröstningen, avgjordes med bara 10 000 röster för att gå mot anslutning. Presidentkapplöpningen, å andra sidan, var inte lika nära, med den pro-EU-kandidaten Maia Sandu som besegrade det mer Ryssland-anpassade alternativet med större marginal. Precis som i Georgien väcktes rädslan för ett krig med Ryssland, om den EU-vänliga kandidaten skulle vinna.
Många liknande anklagelser riktades mot Ryssland efter det moldaviska valet eftersom de följde Georgiens röst. Utöver att driva desinformationskampanjer ägnade sig Kreml också åt cyberattacker och liknande strategier för röstköp som de som observerats i Georgien. Med hjälp av Ryssland flögs väljare av den rysk lutande Alexandr Stoianoglo och bussas in till vallokaler, enligt moldaviska regeringstjänstemän, medan bombhot kallades in för att avskräcka diasporaväljare från att rösta i Tyskland och Storbritannien. I slutändan visade sig dock sådana försök misslyckas, men det är osannolikt att det blir sista gången som Ryssland kommer att blanda sig i EU-valet. Långt ifrån avskräckt av nederlag i Moldavien kommer Putin att ha blivit uppmuntrad av segern i Georgien, och med nyheter om rysk inblandning i rumänska val som orsakar en politisk kris, verkar det som om Kreml redan har siktet inställt på ett nytt mål. Detta är en trend som säkerligen kommer att fortsätta under det nya året.
Marcus Andreopoulos är seniorforskare vid den internationella policybedömningsgruppen, Asia-Pacific Foundation, och en ämnesexpert med Global Threats Advisory Group vid NATO:s Defense Education Enhancement Program. Marcus doktorerar för närvarande i internationell historia vid London School of Economics and Political Science (LSE).