Georgien befinner sig i centrum för en allvarlig politisk kris, präglad av institutionell konflikt mellan regeringen och presidentskapet, anklagelser om valfusk och djup polarisering. Det senaste tillkännagivandet från regeringen att avbryta förhandlingarna med Europeiska unionen till 2028 har utlöst en våg av protester över hela landet.
Parlamentsvalet den 26 oktober förklarade det regerande partiet, Georgian Dream, segrande efter en mycket polariserad kampanj. Partiet, som grundades av miljardären Bidzina Ivanishvili, har av oppositionen anklagats för att vara pro-ryska och att undergräva landets europeiska integrationsväg. Georgian Dreams antivästliga retorik, präglad av attacker mot påstådd NGO-inblandning i inrikespolitiken och uttalanden mot det så kallade ”globala krigspartiet” (som inkluderar EU och USA), har ytterligare distanserat den kaukasiska nationen från Bryssel.
Med över 54 % av rösterna behöll Georgian Dream kontrollen över regeringen. Även om den centrala valkommissionen validerade valresultaten vägrade oppositionen att erkänna dem, med hänvisning till oegentligheter. President Salome Zourabichvili anklagade regeringen för valfusk och hävdade att Ryssland inblandade i processen. Den 25 november bojkottade oppositionsmedlemmar öppnandet av den nya lagstiftande församlingen och invigningsceremonin för den nya regeringen i parlamentet. President Zourabichvili avstod också från att närvara vid parlamentssessionen och upprepade att valen var illegitim. Dagarna efter omröstningen organiserade oppositionen demonstrationer mot påstådda bedrägerier och anklagade Georgian Dream för att agera under Moskvas inflytande.
Gnistan som tände de pågående civila protesterna var premiärminister Irakli Kobakhidzes tillkännagivande den 28 november, där han förklarade att EU-anslutningsförhandlingarna skulle avbrytas till 2028, och anklagade Bryssel för att utöva påtryckningar och utpressning. Han avvisade också EU:s budgetmedel, som länge har stött reformer inom den offentliga och rättsliga sektorn.
Premiärministerns uttalanden väckte utbredd upprördhet bland befolkningen, alltmer driven av starka proeuropeiska stämningar. Under en konferens förklarade president Zourabichvili att regeringens beslut motsvarade en krigsförklaring mot sitt eget folk. Hon vädjade senare till det internationella samfundet och bad om stöd för att organisera nya och rättvisa val.
Kobakhidzes beslut strider starkt mot Georgiens konstitution, som förbinder landet att aktivt sträva efter euro-atlantisk integration. Artikel 78 föreskriver att statliga myndigheter måste göra allt för att integrera Georgien i EU och Nato, vilket återspeglar folkets tydliga vilja.
Protesterna i Georgien representerar kulmen på växande allmänhetens frustration, underblåst av uppfattningar om nationell suveränitet som ständigt hotas av ryskt tryck. Avbrytandet av EU-förhandlingarna har antänt en redan instabil situation. Demonstrationer har spridit sig över hela landet, med massiv mobilisering, särskilt bland ungdomar. Demonstranter har mött hårt förtryck från polisen, som har använt tårgas och vattenkanoner för att skingra folkmassor, vilket resulterat i hundratals skador. Den oberoende tv-kanalen Pirveli sände bilder som visar demonstranter och journalister brutalt misshandlade och arresterade av polis. Rustaveli Street har blivit epicentrum för protesterna, där demonstranter viftar med georgiska flaggor och EU-flaggor och kräver en europeisk framtid för Georgien. Dessa protester leds inte av en politisk oppositionskraft utan av en kollektiv önskan att bevara landets självständighet och demokrati och undvika en återgång till Ryska federationens omloppsbana. Demonstrationerna betyder inte bara en kamp för Georgiens framtid utan också motstånd mot en potentiell glidning tillbaka till ett auktoritärt och underordnat förflutet under Moskva.
I ett uttalande försvarade premiärminister Kobakhidze beslutet att avbryta EU-förhandlingarna till 2028, och hävdade att EU-anslutningsprocessen förblev kompromisslös. Han upprepade att anslutning till unionen förblir en regeringsprioritet och skulle ske ”med stolthet och värdighet.” Premiärministern anklagade också EU:s ambassadör i Georgien, Pawel Herczyski, för utpressning och för att främja en desinformationskampanj på uppdrag av oppositionen och icke-statliga organisationer. Vid en presskonferens fördömde Kobakhidze protesterna och hävdade att de leddes av våldsamma grupper som anstiftats av utländska agenter, och uppgav att regeringen skulle vidta alla nödvändiga åtgärder för att skydda Georgien från hotet om liberal fascism. Han berömde också brottsbekämpande myndigheter för att upprätthålla konstitutionell ordning, och hävdade att de agerade ”med högre standarder än de i Europa och Amerika.”
Europarådets generalsekreterare Alain Berset uttryckte sin syn på situationen och uttryckte oro över ökad polarisering och politiskt dödläge i Georgien. Efter att ha talat med både president Zourabichvili och premiärminister Kobakhidze uppmanade han alla inblandade parter att stoppa upptrappningen och efterlyste en utredning av rapporter om överdriven polisstyrka under protester. Han bekräftade på nytt Europarådets stöd för Georgiens europeiska ambitioner och demokratiska utveckling, och betonade behovet av dialog med alla intressenter, inklusive det civila samhället. Berset åtog sig att fortsätta biståndet genom rådets handlingsplan och tillkännagav planer på att snart besöka Georgien för att hjälpa till att hantera krisen och främja stabilitet.
Vidare uttryckte den amerikanska Helsingforskommissionen djup oro över Georgiens övergång till auktoritarism, och konstaterade att en sådan bana äventyrar nationens demokratiska framtid och dess strävanden efter euro-atlantisk integration. Uttalandet, undertecknat av kommissionens ordförande Joe Wilson och kongressledamoten Steve Cohen, berömde det georgiska folkets motståndskraft och uppmanade regeringen att upprätthålla demokratiska principer genom att genomföra fria och rättvisa val som övervakas av oberoende observatörer. I maj införde kommissionens hus MEGOBARI-lagen (megobarivän på georgiska) som står för ”Mobilizing and Empowering Georgia for Building, Accountability, Resilience and Independence.”
Initiativet syftar till att stärka Georgiens demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen samtidigt som det motverkar ryskt inflytande. Lagen betonar USA:s åtagande att stödja Georgiens euro-atlantiska integration. Lagen föreslår åtgärder för att stärka demokratisk praxis, inklusive stöd för fria val, statlig ansvarighet och motståndskraft mot auktoritära påtryckningar.
Georgiens historia är djupt präglad av kamp för att försvara dess suveränitet och oberoende. 1921 avslutade den sovjetiska ockupationen tre år av Demokratiska republiken Georgiens självständighet, vilket invigde 70 år av politiskt och kulturellt förtryck. På 1990-talet stod landet inför en dramatisk intern kris. Under det abchasiska kriget (1992–1993) genomförde ryskstödda rebeller etnisk rensning mot georgier, vilket resulterade i över 5 000 civila dödsfall och 250 000 fördrivna personer. Senare, 2008, invaderade ryska trupper Georgien under förevändning att de skyddade sydossetiska separatister och konsoliderade kontrollen över utbrytarregionerna.
Idag står Georgien vid ett nytt historiskt vägskäl. Regeringens beslut att avbryta EU-förhandlingarna och dess tillvägagångssätt för att undertrycka protester riskerar att fjärma landet från den västerländska sfären och flytta det närmare en modell som liknar Vitryssland. Den senare är i praktiken en rysk satellit som kännetecknas av politiskt och ekonomiskt beroende av Moskva.
De nuvarande protesterna är inte bara ett förkastande av den pro-ryska vändningen utan också ett rop av motstånd mot en ytterligare urholkning av suveränitet och demokrati. Antag dock att regeringen fortsätter på en auktoritär väg och att västvärlden inte utövar tillräckligt påtryckningar. I så fall riskerar Georgien att hamna i ett geopolitiskt limbo och driva vidare från sitt mål att bli en helt demokratisk nation integrerad i västvärlden.