Banksystemet har tvingat kvinnor ut i arbete

Arbete och pengar – är det verkligen vad som ligger till grund för att en kvinna ska bli självständig – när pengar består av räntebelastade skulder som saknar reellt värde då dagens pengar består av digital konfetti? Kan det finnas en anledning till att man har skapat kvinnorörelser, vill få ner barnafödandet och skapat feminism för att vända kvinnor mot män och för att knäcka kärnfamiljen – där materialism är den bärande drivkraften i samhället, som uppbärs av egennytta?

Det är snarare så att det är banksystemet som har tvingat kvinnor ut i arbete – eftersom systemet behöver flera användare av systemet för att systemet ska kunna fortleva. Under 1950-talet kom ett genombrott för kvinnor på arbetsmarknaden. Från att 30 procent av dem då lönearbetade steg denna siffra till 75 procent 1990. Närmare en halv miljon kvinnor gick ut i arbetslivet under 1960- och 1970-talen.

I den statens offentliga utredning, Makt att forma samhället och sitt eget liv (2001:64), står att läsa:

Kvinnors rätt till arbete och möjlighet att försörja sig på samma sätt som män har utgjort ryggraden i den svenska jämställdhetspolitiken sedan 1970-talet. Delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor som utsågs av regeringen 1972, den första formella organiseringen av jämställdhetsfrågor i Regeringskansliet, var huvudsakligen inriktad på att öka andelen kvinnor på arbetsmarknaden och därmed stärka deras ekonomiska ställning.1

Jämställdhetslagen är en del av arbetsrätten. Att arbetsmarknadsfrågor varit viktiga har naturligtvis inte hindrat att även andra frågor har hanterats inom jämställdhetspolitiken sedan 1970-talet, men arbetsmarknadsfrågorna har onekligen innehaft en central position. 
Historiskt sett har kvinnor på olika sätt varit förhindrade att försörja sig på sitt arbete. De jämställdhetsproblem som är behäftade med arbetsmarknaden kan ses i ljuset av att en aktiv utestängning av kvinnor från arbetsmarknaden och delar av utbildningssystemet
skedde under framväxten av den moderna arbetsmarknaden i början av 1900-talet.2

Segregering och diskriminering byggdes in i arbetsmarknadens och arbetslivets strukturer genom att kvinnors arbete var föremål för lagstiftning och normer som kringskar deras möjligheter att försörja sig på lika villkor som män. Först i och med 1939 års arbetsrättsliga lagstiftning försvann de formella hindren för kvinnors tillgång till den avlönade arbetsmarknaden genom att arbetsgivarna förbjöds avskeda kvinnor som gifte sig eller blev gravida. Kvinnors inbrytning på arbetsmarknaden ökade på 1960- och 70-talen, då kvinnor gick ut i avlönat arbete. År 1970 var kvinnors förvärvsfrekvens 60 procent, mäns var 90 procent.

Konjunkturmässiga faktorer, utbyggnaden av den offentliga sektorn och
barnomsorgen liksom däribland särbeskattningen och föräldraförsäkringen understödde kvinnors möjligheter att tillhöra den avlönade arbetsmarknaden och därmed ha en egen inkomst.
En vanligt förekommande missuppfattning är att kvinnor förvärvsarbetade i väldigt liten utsträckning före 1970-talet. På grund av brister i den offentliga statistiken i början av seklet, definierades
inte jordbrukarhustrur och de som arbetade deltid som förvärvsarbetande. Men om dessa grupper inkluderas låg andelen kvinnor i förvärvsarbete i början av 1900-talet i nivå med dagens arbetskraftsdeltagande bland kvinnor. Andelen kvinnor i förvärvsarbete var emellertid lägre mellan tjugotalet och femtiotalet för att därefter öka.3

Att öka antalet kvinnor på arbetsmarknaden har varit ett viktigt mål för jämställdhetspolitiken. I propositionen Jämställdhetspolitiken inför 90-talet (prop. 1987/88:105) som presenterades 1988 konstaterades att andelen kvinnor i förvärvsarbete hade blivit nästan lika stor som andelen män. Därmed ansågs kvinnor ha befäst sin position på arbetsmarknaden och man ansåg inte att det fanns tecken på att t.ex. konjunkturnedgångar skulle hota utvecklingen.

REDAKTIONEN

Relaterat
Därför har Sverige haft massinvandring – handlar om pengar och skulder