Det ser ut att bli ett hektiskt år för val på Stillahavsöarna.
Tuvalu och Salomonöarna har redan gått till valurnorna för nationella val, och Vanuatu avslutade nyligen sin första nationella folkomröstning. Nationella val kommer att hållas senare under året i Palau och Kiribati. Samtidigt har det största landet i regionen, Papua Nya Guinea, val på lokal nivå planerade till den senare hälften av året.
Dessa tävlingar äger rum i olika sammanhang, men de har mycket gemensamt: bristande jämställdhet mellan könen bland kandidater och lägre nivåer av engagemang bland kvinnor.
Denna brist på jämställdhet avslöjar en könsskillnad i regionens politik som kan få allvarliga konsekvenser för demokratin.
Vad Stillahavsvalen har gemensamt
Alla Stillahavsöarnas länder som går till valurnorna 2024 har mycket låga nivåer av kvinnors politiska representation.
Efter valet i januari har Tuvalu nu inga kvinnliga parlamentariker alls. Regionen Stillahavsöarna har lägsta andelen kvinnliga politiker i världen. Det finns bara två kvinnliga statschefer över hela regionen: president Hilda Heine från Marshallöarna och Fiamē Naomi Mata’afa, Samoa premiärminister.
Det finns andra likheter mellan årets val på Stillahavsöarna.
Enkäter representerar betydande logistiska utmaningar och kan belasta den administrativa kapaciteten. Valet i april på Salomonöarna försenades ett år, och PNG:s lokala opinionsundersökningar har redan försenats med två år.
Dessa val äger också rum i samband med ökande geopolitiska spänningar kring Kina och Taiwan.
Salomonöarna och Kiribati bytte båda erkännandet till Peking 2019, medan Tuvalu och Palau fortsätter att erkänna Taiwan, även om bevisen är begränsade på att utrikespolitik spelar en avgörande roll i inhemska val i regionen.
Även om dessa två sista faktorer inte är tydligt kopplade till jämställdhet mellan könen, kan de överskugga kvinnors politiska deltagande som en prioritet.
Den återupplivade Pacific Leaders jämställdhetsdeklaration godkänd 2023 av Pacific Islands Forum Leaders beskriver tydligt ett mål att stärka kvinnors deltagande i ledarskap och beslutsfattande, men frågor med valadministrativ kapacitet på nationell nivå och ett överväldigande fokus på strategiska spänningar på internationell nivå kan begränsa uppmärksamheten till denna angelägna fråga.
Skillnaderna mellan könsdeltagande är tydliga
Bevis på varför Stillahavsväljare fattar de beslut de gör är begränsade. Det finns ett långvarigt antagande i Stillahavspolitisk forskning att politik är hyperlokaliserad, med personliga relationer mellan politiker och väljare som avgör valen.
Men detta antagande utmanas av framväxande dynamik i regionen. I Salomonöarna i år drev olika politiker framgångsrikt i nationella snarare än lokala frågor, om än i kampanjer som fortfarande var mycket fokuserade på enskilda kandidater snarare än partiplattformar.
Den enorma mångfalden av valsystem i regionen komplicerar också denna bild. I Kiribati, till exempel, är presidenten direktvald och prioriterar fokus på nationella frågor.
En allmän brist på politiska attityder i regionen hindrar vår förståelse av vad kvinnliga väljare faktiskt vill. Vi kan inte dra slutsatser här, och länder i Stillahavsöarna är exkluderade från globala datauppsättningar om populära attityder.
Men Pacific Attitudes Survey projektet försöker ändra på detta, och resultaten från de två första undersökningarna i Samoa (2021) och Vanuatu (2023) ger oss en viss inblick i genus och politiskt deltagande. Undersökningarna visar att centrala politiska frågor inte nödvändigtvis är könsuppdelade. På frågan om de viktigaste frågorna som deras länder står inför lyfte män och kvinnliga svarande fram ekonomiska farhågor, där hälsan i Samoa och klimatförändringarna i Vanuatu också sågs som kritiska.
Men könsskillnader var tydliga i enkätsvaren om politisk effekt och deltagande. I Samoa och Vanuatu var män mycket mer benägna att rapportera intresse för politik än kvinnor, och mycket mer benägna att delta i alla former av politisk aktivitet. I Samoa var kvinnor betydligt mer benägna än män att hålla med om att ”för människor som mig spelar det ingen roll vilken typ av regering de har.” Detta pekar på en betydande och oroande könsskillnad i politiskt deltagande som har konsekvenser för kvaliteten på demokratin i regionen.
Stillahavskvinnor engagerar sig också i politik i mycket lägre takt än män som väljare, kandidater och politiker som skapar ett mansdominerat system där kvinnors röster på alla nivåer är underrepresenterade. Vilka data vi har om politiska attityder understryker omfattningen och betydelsen av detta problem.
Med tanke på begränsningarna hos de data som forskare för närvarande har om kvinnors politiska engagemang på Stillahavsöarna, skulle vi ha stor nytta av mer omfattande och regionövergripande undersökningar om politiska attityder.
Det finns många förslag till lösningar för att öka kvinnors politiska deltagande, inklusive kvoter, som inte är vanlig praxis över hela regionen, och andra förändringar för att göra politiska kandidaturer mer lönsamma för kvinnor som att utmana Samoas styre att bara matai, eller chefer, kan vara politiska kandidater.
En solid evidensbas skulle göra en bättre och mer effektiv politisk förändring.
Under tiden är det dock tydligt att könsskillnaden i Stillahavspolitiken, som sträcker sig från väljare till kandidater och valda politiker, är en kritisk fråga.
Ursprungligen publicerad under Creative Commons förbi 360 info™.