Islamabad, Pakistan – Den pakistanska regeringen kommer att presentera sin årliga budget på onsdag, i syfte att balansera inhemska åtaganden till landets 240 miljoner människor och krav på finanspolitisk försiktighet från Internationella valutafonden (IMF) – en nyckelkälla till lån.
Med målet att öka tillväxten i bruttonationalprodukten (BNP) till mer än 3,5 procent från 2,38 procent under det utgående räkenskapsåret, är landet ute efter att återuppliva sin ekonomi, som har stått inför en nästan tvåårig nedgång efter politisk volatilitet.
Pakistanska myndigheter har haft flera möten med IMF den senaste tiden. Premiärminister Shehbaz Sharif, som kom till makten som chef för en lapptäckeskoalition efter valet i februari, har stått i spetsen för dessa ansträngningar.
Sharif reste nyligen till Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Kina – länder som anses vara Pakistans närmaste allierade och nyckeln till att stödja dess ekonomi – för att diskutera möjligheter att driva utländska direktinvesteringar i Pakistan.
Men visar Pakistans ekonomi tecken på återupplivning? Hjälper regeringens åtgärder vardagsmänniskor? Och vad tycker analytiker att nästa budget ska prioritera?
Visar Pakistans ekonomi verkligen tecken på återupplivning?
De senaste siffrorna från landets centralbank och internationella organ som IMF målar upp en försiktigt optimistisk ekonomisk prognos.
Pakistans inflation, som hade skjutit i höjden till 38 procent för ett år sedan i maj 2023, har saktat ner till 11,8 procent under de senaste 12 månaderna, som rapporterats av Pakistans statistikbyrå. Ett kilo (2,2 pund) vete, som skulle kosta mer än 130 rupier (0,47 dollar) förra året i maj, är nere på 102 rupier (0,37 dollar) i år.
Bränslepriserna har också visat en sjunkande trend, ned från 288 rupier (1,03 dollar) per liter (0,26 gallon) i maj 2023, till 268 rupier (0,96 dollar) per liter för närvarande.
Landets valutareserver med centralbanken, som hade fallit så lågt som 2,9 miljarder dollar i februari 2023 – tillräckligt för att täcka bara tre veckors import – har nu förbättrats till mer än 9 miljarder dollar, ungefär det genomsnittliga beloppet under de senaste sex åren.
På liknande sätt har den pakistanska rupien, som tappat mer än 60 procent av sitt värde mot den amerikanska dollarn under de senaste två åren, nu något stabiliserat sig på 280 rupier mot en dollar.
Aktiemarknaden har också visat en hausseartad trend och nådde sin högsta nivå på 75 000 poäng förra månaden innan den saktade av.
IMF, som avslutade ett nio månader långt stand-by-avtal med Pakistan i maj värt 3 miljarder dollar, har också erkänt förbättringar i landets makroekonomiska förhållanden.
”Den måttliga tillväxten har återvänt; yttre tryck har lättat; och medan den fortfarande är hög, har inflationen börjat sjunka”, sa den globala långivaren förra månaden.
Även om ekonomer är överens om att det finns tecken på stabilitet, manar de också till försiktighet och noterar att förbättringen beror på restriktiva politiska beslut – inklusive importbegränsningar. Och elpriserna är fortsatt höga.
”Det finns stabilisering men ingen betydande tillväxt, vilket sannolikt kommer att manifesteras i långsam tillväxt eftersom industrin är så beroende av import,” sa Safiya Aftab, en Islamabad-baserad ekonom, till Bladet. ”Sysselsättningen ökar inte och räkningarna blir oöverkomliga.”
Ammar Habib Khan, en Karachi-baserad ekonom, är mer optimistisk om möjligheten till en ekonomisk återupplivning.
– Ekonomin är i en anpassningsprocess. Allt eftersom detta fortsätter, och allt eftersom reformerna fortskrider, kommer trickle-down-effekten att börja. Om detta fortsätter kommer inflationen att avta och företag kommer att börja återinvestera för att skapa fler jobb, säger han till Bladet.
Speglar förbättrade ekonomiska indikatorer vinster för allmänheten?
Sajid Amin Javed, en senior ekonom vid Sustainable Development Policy Institute i Islamabad (SDPI), säger att denna ”ad-hoc-stabilisering” har uppnåtts tidigare men aldrig upprätthölls. ”Det försvinner så snart ekonomin går mot högre tillväxt”, sa Javed till Bladet.
IMF-ledd stabilisering i Pakistan har alltid kostat folket, sa han. Javed sa att stabiliseringsansträngningar inklusive importbegränsningar och ökade energipriser för att nå intäktsmålen har bromsat den ekonomiska aktiviteten.
Rapporter före budgeten tyder på att regeringen kan komma att höja skatterna och ta bort vissa subventioner – till exempel på konstgödsel – som kan höja priserna.
”Människor fortsätter att lida av högre energiinflation, bostadshyror och högre priser på varor. Den kommande budgeten kan komma att medföra ytterligare en inflationsvåg, vilket gör livet ännu svårare för gemene man”, varnade Javed.
Hina Shaikh, ekonom vid det Storbritannien-baserade International Growth Centre, är också skeptisk till fortsättningen av denna stabilisering, som hon sa var mottaglig för den globala oljeprisvolatiliteten.
”Växelkursen förblir också mycket känslig för inflation,” sa den Lahore-baserade ekonomen. Och en deprecierande valuta kan göra det dyrare för Pakistan att betala tillbaka sina skulder.
![Pakistans jordbrukssektor bidrar till mindre än en procent av landets skatteintäkter. [Bilawal Arbab/EPA]](https://bladet.se/wp-content/uploads/2024/06/1718659521_169_Ar-Pakistans-krisdrabbade-ekonomi-antligen-pa-vag-att-aterhamta-sig.jpg)
Pakistans offentliga skuld är fortfarande en betydande börda för landets statskassor, med externa skulder och skulder som överstiger 130 miljarder dollar i år, en ökning med 27 procent från förra året.
Data från State Bank of Pakistan tidigare i år visar att Pakistan måste betala tillbaka nästan 29 miljarder dollar i utlandsskuld under de kommande 12 månaderna.
Vad ska Pakistan göra?
Experter betonar vikten av att utöka skattenettot snarare än att bara lägga på ytterligare skatter på dem som redan är i det, till exempel löneklassen.
Pakistans skatt i förhållande till BNP ligger för närvarande runt 10 procent, bland de lägsta i världen, förvärrat av underbeskattningen av olika sektorer som jordbruk, detaljhandel och fastigheter.
Till exempel står jordbruket, som bidrar med nästan en femtedel av Pakistans BNP, för mindre än 1 procent av de nationella skatteintäkterna. Det är ett mönster som upprepas i fastigheter också.
En rapport från International Growth Centre, ett globalt forskningsorgan, underströk förra året att trots en befolkning på mer än 100 miljoner så tar Pakistans mest välmående provins Punjab in mindre urban fastighetsskatt än staden Chennai i Indien, som har en befolkning på cirka 10 miljoner.
”Skattenettot måste utökas, och de i den formella sektorn behöver lättnader så att de kan återinvestera i ekonomin”, sa Khan. ”Att fördjupa skattenettot kommer inte att vara till hjälp, eftersom den formella sektorn redan är överbeskattad och saknar incitament att återinvestera i ekonomin.”
Javed från SDPI föreslår att regeringen bör lägga fram en budget som stöder ekonomisk aktivitet snarare än att fokusera snävt på att uppfylla intäktsmålen genom att beskatta de som redan finns i skattenätet. Vissa rapporter under de senaste dagarna har föreslagit att solpaneler och annan infrastruktur för ren energi kan bli föremål för beskattning, även om regeringen har förnekat att den har några sådana planer.
”Skatter på solpaneler och andra gröna energilösningar för att nå intäktsmålen kommer att skada ekonomin på medellång till lång sikt”, sa han.