Är banksystemet mättat på skulder

Är banksystemet på väg att haverera på grund av överskuldsättning av att pengar skapas när banker beviljar lån – och hur påverkar det vårt samhälle? Pengar skapas av privatägda banker i vinstsyfte – när de beviljar lån. Lånesumman – det vill säga pengar – skapas ur ingenting av ingenting när beloppet slås in i bankens datasystem. Detta ligger till grund för att pengar då består av digitala ettor och nollor. Vid lånet tas även en extra kostnad ut i form av ränta.

Eftersom penningmängden för räntan aldrig skapas med lånet – tvingas företag och privatpersoner ständigt ta upp nya lån som ersättning för amorteringar och räntor, vilket ger ett växande skuldeberg, med stagnerande realekonomi och miljardvinster till finanssektorn som följd. En rimlig fråga att ställa sig i och med detta är: hur påverkar det demokratin?

Alla problem vi har idag i vårt samhälle och i vår omvärld, grundar sig i samma destruktivitet, nämligen den att pengar styr ekonomin som i slutändan styr och kontrollerar politiken. Det innebär att bankerna som skapar pengarna, det vill säga det allmänna betalningsmedlet som ligger till grund för att vi kan handla varor och tjänster med varandra, också blir den part som styr politiken. Det borde man kunna betrakta som ett demokratiskt underskottsproblem, i enorma proportioner.

Vad händer om systemet blir mättat på skulder, och kan det bli det?
Banksystemet och skapandet av pengar – aggregerar räntekostnadstillväxt – vilket innebär att om bankerna får vinstmaximera hur mycket de vill, så äger bankerna till slut allting på nolltid. Men för att bromsa denna utveckling så kom en amerikansk president, vid namn Roosevelt, på den fina idén att han skulle sätta en bromsfunktion på kreditexpansionen.

En kreativ svensk estradör, vid namn Karl Gerhard, skrev en melodi om detta; ”Gullregn över stan”, där han beskriver händelseförloppet i en av verserna enligt nedan:
”Kära dollar kyskhetsbälte
har du fått av Roosevelte
när du faller
blir det ta mig fan
lite gullregn över stan”.

I versen som Karl Gerhard sjunger om, refererar kyskhetsbältet till ”oskulden”. Kort betyder det, för att det inte skulle bli så mycket skuldsättning, satte man på det ett kyskhetsbälte, för att bevara oskulden. Och bromsklossen byggde på att investmentbankerna inte fick blanda spekulationsdelen, det vill säga aktietrading, derivattrading och optionshandel med traditionell bankverksamhet, som alltså är in- och utlåning.

Att det allmänna betalningsmedlet skapas av privatägda företag, som har som motiv att vinstmaximera sina företag, på bekostnad av alla oss andra, ger direkt ett gigantiskt demokratiproblem. Frågan är då om inte pengar, det allmänna betalningsmedlet, bör skapas av samhället och av en allmän aktör, med ett allmänt syfte att skapa pengar. Borde egentligen inte systemet ha utformats på så vis istället?

Banksystemet kan bli mättat på skuld – det har blivit det förr
Det banksystem vi har idag har funnits i större omfattning två gånger tidigare i historien. Det ena tillfället är nu, och det andra tillfället var före år 1345.

År 1345 fick man i Europa ett gigantiskt bankhaveri som grundar sig på överskuldsättning. Systemet då var inte alls lika utvecklat som det är idag eftersom banksystemet idag är globalt. I Europa under denna tid innebar det att det blev stopp i handeln och i samband med detta blev det svält, och sjukdomar fick fäste och spreds.

Greklands kredithaveri kommer drabba även Sverige på motsvarande sätt
Vi kommer få se samma problem i Sverige som vi har sett tidigare i till exempel Grekland, på grund av att det är samma system, samma bankregleringar och att bankerna är internationella. Bankernas fordringar i balansräkningarna finns fördelade över hela världen. Vi fick ett kredithaveri i Grekland på grekiska statsobligationer. Kreditförlusterna eller tillgångshaverierna, rör sig över gränserna, och att då säga att vi i Sverige sitter i en bättre situation eftersom vi har krona istället för euro spelar ingen roll. Funktionen av en kredit är inte beroende på vilket namn man sätter på den, utan man kan kalla den för dollar, krona eller vad som helst. Det är fortfarande en kostnad som löper över tiden, rent mekaniskt.

Om det till exempel uppstår ett kredithaveri i Baltikum, i och med kreditexponeringen av de svenska bankerna Nordea och Swedbank i de länderna, kommer det givetvis i högsta grad påverka oss.

Inget politiskt parti lyfter frågan
Det är skrämmande att inget politiskt parti lyfter denna oerhört viktiga och angelägna fråga. Beror det på okunnighet, eller vill våra politiker helt enkelt bevara systemet?
McKinsey kom med en rapport i oktober 2019, om att världens banker inte är stabila eftersom deras avkastning på eget kapital inte står sig i takt med dess kostnadsökningar. Mer än hälften av världens banker är alltså alltför svaga för att överleva en lågkonjunktur – banksystemet har, som sagt, havererat förr.

Men inte heller det att dagens banksystem bygger på ett gigantiskt demokratiunderskott, av att privatägda banker skapar det allmänna betalningsmedlet och vars vinstmaximering styr politiken, ifrågasätts inte av våra politiker. Det gör att svenska folket inte bara sitter i knät på oengagerade politiker, utan även på banker, vars överskuldsättning skenat i takt med att de har skapat för mycket pengar genom utlåning.

Banksystemet bygger på förtroende – trots det tvättar bankerna tusentals miljarder kronor
Hela banksystemet bygger på förtroende. I en banläcka som uppdagades i september 2020, finns uppgifter om suspekta transaktioner för ett sammanlagt värde på närmare 1 800 miljarder euro (17 000 miljarder SEK). De kopplas ihop med misstankar om internationell korruption och annan brottslighet.

Hösten år 2019 utreddes SEB och Swedbank för penningtvätt, och penningtvättshärvan i Swedbank bedöms vara världens största enligt journalisten Birgitta Forsberg.

Andreas Swedberg