En stor del av Europa är orolig över Donald Trumps återkomst till Vita huset, men det finns lite som tyder på att kontinentens vapentillverkare förväntar sig en kris.
Europa ser en dramatisk ökning av försvarsbudgetarna, driven av både långvariga påtryckningar från Washington och kontinentens egen reaktion på Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Det lovar en uppsjö av militära kontrakt för vapentillverkare i Europa såväl som i USA, Sydkorea och på andra håll.
Det förklarar också varför branschen är relativt avslappnad när det gäller Trump.
Om han drar USA ut ur Nato och lämnar Europa för att klara det ensamt, kommer kontinenten att behöva förlita sig på sina egna vapenföretag, vilket ger dem en mängd kontrakt.
Men även om den nya presidenten inte gör något så radikalt, betyder den enorma omfattningen av nya försvarsutgifter – Europeiska kommissionen uppskattar att blockets medlemmar kommer att behöva spendera 500 miljarder euro på försvar under det kommande decenniet – fortfarande att det kommer att finnas en mycket pengar tillgängliga för europeiska försvarsföretag.
Som sagt, den tidiga vinnaren av Europas försvarsuppbyggnad kommer sannolikt att vara USA
”(D)den europeiska försvarsindustrin kan inte täcka allt, särskilt efter decennier av underinvesteringar som allvarligt har undergrävt Europas försvarsindustriella kapacitet”, säger Jan Pie, generalsekreterare för den Brysselbaserade försvarsindustrilobbyn ASD. ”Den här trenden måste vändas. Att köpa utomeuropeiskt innebär i slutändan att den europeiska industrin kommer att fortsätta kämpa för att få avkastning på sina investeringar kommer med tiden att förlora sitt tekniska kunnande och relaterade färdigheter.”
Ungefär 55 procent av Europas vapenimport från 2019 till 2023 kom från Amerika, en kraftig ökning från 35 procent under de föregående fem åren, enligt Stockholm International Peace Research Institute (SIPRI).
”När det gäller leveranser är den faktiska volymen vapen som överförs från USA till europeiska stater … planerad att öka avsevärt under de kommande åren”, säger Pieter Wezeman, seniorforskare vid SIPRI, och tillade att dessa affärer inte hade ”ingenting att göra med”. göra med Trump” utan snarare med väpnat efter utrustningen efter Rysslands invasion av Ukraina.
Den trenden skulle kunna skifta ännu mer till USA:s fördel om länder försöker vända sig till Trump genom att lägga fler kontrakt med amerikanska företag.
”Vi vet inte mycket om Trumps avsikter, men jag skulle inte bli förvånad om länder, särskilt i öst, kommer att köpa mer och mer amerikanska grejer”, sa en europeisk diplomat.
Tvivel kvarstår dock – mest om hur Trump kommer att agera.
”Avskräckning är ett tankespel, det är inte ett vapenspel”, säger Christian Mölling, som spårar försvarsupphandlingar för Bertelsmann Foundation. ”Jag ifrågasätter det understrykande antagandet att du kan köpa dig själv amerikanskt ledarskap genom vapenaffärer.”
För nu går det bra för amerikanska företag och säljer Lockheed Martin F-35A Lightning II-jaktplan, AH-64 Apache-helikoptrar, Patriot-luftförsvarssystem, Abrams-stridsvagnar och mer till länder över hela kontinenten.
Men EU-nationer som moderniserar sina militärer, som Polen och Rumänien, köper också från europeiska vapentillverkare, och det kommer sannolikt inte att ta slut snart, oavsett vad Trump gör.
Polen spenderade förra året 1,5 miljarder euro på tusentals Carl Gustaf M4 rekylfria gevär och hundratusentals patroner med ammunition från Sverige, medan man 2023 köpte Saab 340 tidig varnings- och kontrollflygplan.
Warszawa funderar också på att köpa Eurofighter Typhoons, tillverkade av ett konsortium av Airbus, BAE Systems och Leonardo, inom ramen för sin fortsatta modernisering av flygvapnet.
Rumänien köper Mistral 3 luftvärnsmissiler från Frankrike.
Andra europeiska länder visar liknande mönster. Ett 15-tal europeiska länder är på väg att köpa F-35A, men Eurofighter Typhoon tittar på nyförsäljning till Tyskland, Italien och Spanien. Saab fortsätter också att driva sin JAS 39 Gripen-jaktplan, förra året sålde fyra till Ungern.
Den tidiga signalen från Trump är att han vill att försvarsutgifterna ska öka kraftigt.
Av Natos 32 medlemmar uppfyller nu 24 alliansmålet att spendera minst 2 procent av BNP på försvar, och Trump driver på för att det ska öka till 5 procent – en siffra som bara Polen är nära att uppfylla för tillfället, där Litauen har lovade att slå det i framtiden.
Även om Nato inte når det målet är det klart att försvarsbudgetar och försvarskontrakt kommer att fortsätta att öka.
”Det tryck som Trump skapar för tillfället är bra för Europa”, sa Rheinmetalls vd Armin Papperger till Bloomberg denna månad.
Även om europeiska företag kommer att gå bra, finns det gränser för hur mycket av de ökade utgifterna de kommer att kunna absorbera.
Försvarstjänstemän insisterar på att Europa behöver USA:s försvarsindustri mer än någonsin, ett erkännande av att USA:s militärindustriella komplex tillhandahåller en hel del utrustning som Europa inte kan matcha tack vare storleken på dess vapenföretag.
När Natos generalsekreterare Mark Rutte talade till EU-parlamentet tidigare denna månad slog han på trumman för snabbare import av amerikanska vapen.
”Detta var mitt argument med Trump, öppna upp den amerikanska försvarsmarknaden,” sa Rutte till lagstiftare om sina diskussioner med den tillträdande presidenten. ”För att om du vill köpa något i USA måste du gå igenom kongressen, Vita huset, försvarsdepartementet, Pentagon, etc., innan du kan lägga vantarna på Patriot-systemet.”
Men europeiska huvudstäder vill också se till att en del av de extra pengarna går till inhemska företag.
För att stärka den europeiska produktionen uppmanade den tidigare italienska premiärministern Mario Draghi i sin rapport förra året om läget för EU:s ekonomiska konkurrenskraft EU-medlemmarna att samla efterfrågan och öka andelen gemensamma försvarsupphandlingar.
”När EU:s försvarsutgifter ökar, bör försvarsindustriell konsolidering, integration och teknisk innovation stödjas av förstärkta europeiska preferensprinciper vid upphandling, vilket säkerställer att en minimiandel av denna ökande efterfrågan koncentreras till europeiska företag snarare än att strömma utomlands”, skrev Draghi.
Det är en idé som stöds av Sveriges premiärminister Ulf Kristersson.
”Ju mer vi bygger ett gemensamt Europa med gemensamma upphandlingar med gemensamma standarder, desto lättare blir det att uppnå storskalighet”, sa han till BLADET.SE.
Trots omfattningen av vissa amerikanska företag har Europa fortfarande tungviktare. Från två rivaliserande program för att utveckla sjätte generationens stridsflygplan, till ett fransk-tyskt projekt för att undersöka en ny stridsvagn, ett program för att utveckla nya marinkorvetter, det fransk-italienska luftförsvarssystemet SAMP/T och miljarder som strömmar in i utvecklingen av drönare, Europeiska företag förväntar sig att fortsätta få stora kontrakt när kontinenten rustar upp sig.
”Det går så mycket pengar”, sa Rutte i Europaparlamentet. ”Var bra affärsmän … Förlora inte mot sydkoreanerna.”