Europeiska unionens palmoljeförbud är på god väg, och Indonesien och Malaysia vidtar åtgärder för att skydda sin globala palmoljeexport och lämnar in klagomål till Världshandelsorganisationen (WTO). Även om de vänder sig mot en hållbar framtid, kan Indonesien och Malaysia inte fasa ut produktionen av palmolja förrän de utvecklar sina ekonomiska framsteg och klimatplaner. När de överväger alternativa handelsalternativ för att skydda sin palmoljeexport bör EU omstrukturera dialogerna med båda nationerna för att skapa lösningar som uppmuntrar hållbar palmoljeproduktion, mildrar framtida spänningar med regionen samtidigt som de behåller sin styrka som en global klimatledare.
I juni 2023 började EU verkställa EU:s avskogningsfri förordning (EUDR), ett förbud mot produkter kopplade till avskogning. EU kräver att alla som importerar eller exporterar råvaror kopplade till skogsförstöring till eller ut från EU-marknaden måste bevisa att produkterna inte kommer från nyligen avskogad mark och inte har bidragit till skogsförstöring. Råvaror som är starkt kopplade till avskogning inkluderar boskap, koka, kaffe, palmolja, gummi, soja och trä. Påföljder enligt detta förbud inkluderar förverkande och nekande till EU-marknaden av produkter som inte uppfyller kraven, samt böter på upp till 4 procent av den totala årliga omsättningen i EU.
Indonesien och Malaysia, som tillsammans står för 85 procent av världens palmoljeproduktion, där Indonesien är ledande inom produktion av både palmolja och biodiesel, påverkas direkt av EUDR, vilket har lett till spänningar i deras relationer med EU. Den indonesiska regeringen beskrev EUDR som diskriminerande mot småbönder, som kan få svårigheter att följa de nya reglerna. Indonesiens samordnande minister för ekonomiska frågor har gått så långt som att kritisera EUDR som ”reglerande imperialism”, och uttryckt frustration mot EU för att ”(bygga) murar” medan Indonesien försöker underlätta handeln och utveckla sin ekonomi. Malaysia har anklagat EU för att sätta en dubbelmoral på rikare nationer och hävdar att när ekonomiskt mäktiga regioners intressen prövas, mildras reglerna.
Malaysia och Indonesien har lämnat in separata klagomål mot EU till WTO som svar på EUDR och hävdar att förbudet är diskriminerande. Malaysias klagomål, som lämnades in i januari 2021, avgjordes till förmån för EU i mars 2024. Samtidigt som WTO noterade ”oförsvarlig diskriminering” mot Malaysia i utformningen av EU:s politik, vidhöll det att EU hade rätt att stifta regler mot import av växtbaserade bränslen av miljöskäl. Som ett resultat, även om EU inte behöver dra tillbaka sina förordningar, måste det anpassa dem för att vara mindre diskriminerande. Samtidigt begärde Indonesien att deras klagomål, som lämnades in i augusti 2023 angående biodiesel specifikt, skulle skjutas upp en dag innan resultatet av Malaysias fall publicerades. Indonesiens klagomål avgjordes av samma WTO-panel som Malaysias, och dess dom förväntas avslöjas samma dag.
Trots det ogynnsamma WTO-beslutet såg Malaysia domen som en seger. Minister för plantager och råvaror Johari Abdul Ghani förklarade att WTO:s beslut ”visar att Malaysias påståenden om diskriminering verkligen är berättigade”, och att Malaysia avser att fortsätta försvara sin palmoljemarknad mot handelshinder. Malaysia har gjort försök att skydda denna industri sedan EUDR trädde i kraft, och tillkännagav ett avtal med Kina i september 2023 för att fördubbla sin palmoljeexport. Affären på 533 miljoner dollar följde på undertecknandet av ett samförståndsavtal i april 2023, som lovade att öka handeln med palmolja och stabilisera den globala leveranskedjan för palmolja. Denna utveckling framhäver den fortsatta förekomsten av palmolja på den globala marknaden – medan EU kan lägga betydande förbud mot palmolja, söker andra länder fortfarande råvaran, vilket omdirigerar handelsflöden mot andra globala importörer.
Malaysia gör också ansträngningar för att visa framsteg mot hållbar palmolja. I april 2024 uppmanade Johari EU att agera rättvist för att upprätthålla sådana ”stränga” miljölagar, och betonade att Malaysia arbetar mot sina ambitiösa klimatmål. Malaysia vidtar alternativa åtgärder för att bevisa att palmoljeskörd är hållbar, och landet arbetar för närvarande med Japan för att förvandla fällda palmer till biomassa för förnybar energi. Palmer fälls vanligtvis när de minskar sin avkastning och lämnas för att sönderdelas, avger metangaser och blir grogrund för termiter. Men även om projektet är hållbart, är den största frågan om återvinning av dessa palmer kommer att bli lönsamt.
Medan Malaysia har hittat sätt att exportera palmolja någon annanstans, fokuserade Indonesien på att skydda palmolja på hemmaplan mitt i landsomfattande brist på matolja. I april 2022 lade Indonesien ett totalt förbud mot export av palmolja, inklusive rå och raffinerad palmolja. Samtidigt som Indonesien erkände att förbudet skulle skada dess position på den internationella marknaden, betonade Indonesien behovet av att prioritera att ta itu med rikstäckande brister. Indonesien kritiserades för detta beslut, med vissa analytiker som betonade att förbudet ytterligare skulle öka priset på palmolja runt om i världen. Och bara en månad senare hävde Indonesien förbudet för att underlätta den globala marknaden och återupptog sin status som den främsta palmoljeexportören i världen.
Men med EUDR på plats och främsta palmoljeimportörer som Kina upplever en långsammare ekonomisk tillväxt, står Indonesien inför en ökad belastning på palmoljeexporten. Som ett resultat står Indonesien inför en ny situation: med ökad produktion av palmolja och lägre export, hur kan landet behålla sitt rykte som ett kraftpaket för palmolja?
Indonesien har vänt sig till biodiesel inte bara för att skydda sin palmoljeexportmarknad utan också för att visa upp sina hållbara palmoljeinnovationer. I augusti 2023 utökade Indonesien sitt obligatoriska B35-biodieselprogram, som nu blandar konventionellt bränsle med 35 procent biodiesel för att öka förnybar energiförbrukning i regionen. Genom att öka användningen av biodiesel minskar Indonesien oljeimporten, vilket skapar en exportmarknad med mer överkomliga bränslen. Indonesiens tillträdande president Prabowo Subianto avser att utöka detta obligatoriska program till B50, och den nuvarande indonesiska regeringen överväger att implementera B40 senare i år.
Indonesien har också applicerat biodiesel till den hållbara flygbränsleindustrin och flög sin första kommersiella flygning med ett palmoljeblandat jetbränsle i oktober 2023. USA har stött Indonesiens hållbara palmoljesatsningar, med United States Agency for International Development (USAID) ) och Roundtable on Sustainable Palm Oils Memorandum of Understanding som uppmuntrar landets hållbara palmoljeproduktion. Promemorian betonar samarbete mellan viktiga intressenter, vilket inkluderar att arbeta med lokala myndigheter och den privata sektorn för att förbättra miljöstyrning och markanvändningsplanering.
Medan EUDR kan ha stängt vissa exportdörrar för både Indonesien och Malaysia, har båda nationerna hittat andra marknader att söka efter, och betonar att palmolja inte kommer att utrotas globalt inom kort. Istället för att försöka utrota ohållbar palmolja via handelshinder bör EU omstrukturera sina dialoger med både Indonesien och Malaysia för att diskutera möjligheter till hållbara palmoljelösningar. Belvinder Kaur Sron från Malaysian Palm Oil Council går så långt och hävdar att ”man inte kan införa lagstiftning och sedan komma efter och säga: ”Kom och ha en dialog.” Dialoger måste omarbetas för att inträffa innan framtida regleringar, för att säkerställa öppenhet mellan EU och Indonesien och Malaysia. Dessa dialoger bör också omfatta de mest påverkade grupperna i rummet, som är palmoljesmåbrukare och bönder, för att skapa fler möjligheter till innovativa projekt och lösningar.
EU bör också ta del av samarbetsprojekt mellan andra länder när man överväger potentiella hållbarhetsprogram med Indonesien och Malaysia. USAID:s Smallholders Oil Palm Project Support strävar särskilt efter att öka den ekonomiska tillväxten i Liberia genom att öka inkomsterna för småbrukare oljepalmproducenter i utbyte mot att minska palmoljerelaterad avskogning. Ytterligare bidrag till projektet inkluderar att förse liberianska bönder med moderna jordbruksmetoder och bevattningsteknik, samt att ge tillgång till krediter för lågpristillverkare av palmolja. Genom att arbeta med Indonesien och Malaysia för att skapa liknande lösningar kan EU inte bara upprätthålla starka handelsrelationer med globala palmoljekraftverk, utan också hjälpa båda nationerna i deras klimatomställningar.
Den här artikeln publicerades ursprungligen på New Perspectives on Asia från Center for Strategic and International Studies och är omtryckt med tillstånd.