Den filippinska valkommissionen (Comelec) säger att den har tagit emot 43 033 ansökningar till mellanårsvalet som är planerat till maj 2025. Varje väljare kommer att välja 12 senatorer, en distriktsrepresentant, en partirepresentant och lokala tjänstemän i varje provins, stad och kommun. Totalt 18 280 valbara tjänster kommer att vara tillgängliga för tävling. Enkätorganet sa att det finns 183 kandidater till senator och 190 partigrupper.
Registreringen av kandidater slutade enligt uppgift fredligt, men den första listan över nästa uppsättning lokala och lagstiftande ledare återspeglade dominansen av politiska klaner med stöd av storföretagsintressen. Trots strävan efter mer inkludering och jämställdhet var endast 9 381 individer, eller 21,8 procent, av det totala antalet kandidater kvinnor.
Som väntat fortsatte politiska dynastier att ställa upp kandidater över hela landet. Byggande av dynasti är förbjudet enligt 1987 års konstitution men frånvaron av en bemyndigande lag har gjort denna förment demokratiserande bestämmelse irrelevant. Det har gjorts försök att anta en lag mot dynastier men de lyckades inte få stöd från båda kamrarna i kongressen.
Anmälan av kandidaturer bekräftade spridningen av gamla och nya politiska dynastier. När gamla familjer behåller sitt inflytande växer nya dynastier fram, ledda av sportmästare, kändisar och vloggare. Den traditionella eliten representeras av familjen till president Ferdinand ”Bongbong” Marcos Jr., som har släktingar som siktar på att bli omvalda i lokala och nationella positioner. Hans syster är en sittande senator, hans son är kongressledamot, hans brorson är guvernör i Ilocos Norte-provinsen och hans kusin är talman i representanthuset. Talarens fru är också partipartist.
Till och med partilistsystemets ursprungliga avsikt att representera marginaliserade sektorer har förvrängts av inträdet av politiska klaner och grupper som förespråkar stora företags agenda. Aktivistgrupper vars valkretsar kommer från samhällets grundläggande sektorer som arbetare, bönder och de fattiga i städerna tvingas nu konkurrera med resursrika grupper etablerade av politiska dynastier och tycoons.
Samtidigt gick förre presidenten Rodrigo Duterte ut i pension och anmälde sin kandidatur till borgmästare i Davao City, en position som han innehade i nästan tre decennier innan han blev landets statschef 2016. Hans son kommer att kandidera som vice borgmästare, hans andra son är en kongressledamot, och hans två barnbarn siktar också på att bli stadsfullmäktige och lagstiftare. Hans dotter är landets vicepresident. Hans beslut att kandidera till borgmästarposten kan vara ett försök att konsolidera den familjepolitiska basen när han avvärjer försök från Internationella brottmålsdomstolen att utreda honom om hans roll i det blodiga ”kriget mot droger” som ägde rum under hans presidentskap.
Det Duterte-ledda partiet har också nominerat senatkandidater men de ingår inte i den uppställning som stöds av den styrande koalitionen. Det är ingen överraskning i denna upplösning av det en gång så formidabla ”enhetsteamet” som leds av Marcos och Duterte eftersom både ledare och deras familjer har drabbat samman under det senaste året. Det finns också förmodligen ”oberoende” kandidater men som är kända för att vara allierade till Duterte, som den kontroversiella kyrkoledaren som för närvarande är fängslad på grund av anklagelser om människohandel.
Mitt i bråket mellan dessa mäktiga familjer har oppositionen också presenterat kandidater i både senats- och partival. Vänsterkoalitionen Makabayan (Patriot) har 11 kandidater i senaten när de tävlar om att utmana styret av politiska dynastier och traditionella partier. De hoppas också få stöd från vanliga medborgare som i allt högre grad uttrycker sin frustration mot makthavarnas korruption och inkompetens. Senast en vänstersenat tävlade i valet var 1987 men den kampanjen fick utstå våldsamma motreaktioner från staten.
En annan stor uppgradering (eller potentiellt debacle) i landets valsystem är Comelecs beslut att samarbeta med ett företag som har lovat att rulla ut nya röstningsmaskiner och effektivare automatiserad överföring av resultat. Detta kräver mer ansträngning för att lära allmänheten om röstningsmaskinerna och övertyga de skeptiska intressenterna om att det nya systemet kommer att eliminera möjligheter till bedrägeri eller hacking.
Den veckolånga anmälan av kandidaturer har avslöjat flera gamla och nya drag i det filippinska politiska och valsystemet. Sammantaget bekräftade de den ihärdiga kritiken att gamla familjer fortsätter att dominera och hämma det lokala politiska landskapet. Det har gjorts ansträngningar för att införa reformer men än så länge har de ännu inte haft någon betydande inverkan på att göra politiken mer jämlik och demokratisk. Dessa frågor förväntas tas upp igen under de kommande månaderna som leder till starten av kampanjperioden i februari.