Bangladeshs längst sittande premiärminister, Sheikh Hasina, avgick och flydde landet mitt i en mäktig studentrörelse. Hasinas styre, som ursprungligen valdes demokratiskt i januari 2009, förvandlades snabbt till ett auktoritär regim kännetecknas av manipulation, förtryck och kränkningar av mänskliga rättigheter. Hennes regering genomförde tre val 2014, 2018 och 2024, vart och ett plågat av anklagelser om bedrägeri och manipulation. Oppositionen marginaliserades systematiskt, med oliktänkande som stod inför utomrättsliga mord, påtvingade försvinnanden och rättsliga trakasserier, vilket skapade en atmosfär av rädsla.
Studentrörelsen som i slutändan ledde till att Hasina avsattes började som en protest mot regeringens försök att revidera arbetskvotsystemet, som tilldelade 56 procent av de statliga jobben genom en kvotering. Regeringen försökte skjuta frågan till domstol, men studenter krävde policyändringar. När regeringen avfärdade demonstranternas krav och stämplade dem som ”Razakarer”, en nedsättande term för kollaboratörer under frihetskriget 1971, ungdomarna var upprörda. Massiva protester utbröt, och trots regeringens kraftfulla svar, vilket resulterade i dödsfall av över 1 000 studenter, rörelsen fortsatte. Rättsväsendet reformerade så småningom kvotsystemet, men studenternas krav hade utökats till att omfatta en offentlig ursäkt från Hasina.
När protesterna intensifierades drev Hasinas försök att undertrycka dem bara rörelsen ytterligare. Eleverna krävde så småningom hennes avgång. Hasina kunde inte kontrollera situationen och flydde landet och skapade ett politiskt vakuum. I efterdyningarna ingrep militären men avstod från att ta makten och underlättade istället planerna på en interimsregering. Nobelpristagaren Dr. Muhammad Yunus framstod som elevernas föredragna val att leda interimsregeringen.
Med detta skifte har Hasinas Awami League (AL) fördrivits från den vanliga politiken eftersom de inte bjöds in av interimsregeringen för att diskutera reformagendor. Det har också blivit en ledarelöst politiskt partieftersom AL-ledare antingen flydde landet eller arresterades. AL, ett politiskt parti med djupa historiska rötter i Bangladesh, står inför en potentiell förändring mot att bli en radikal politisk paria.
En radikal politisk paria är en grupp som existerar i utkanten av det politiska systemet, som kombinerar extrem ideologi med strategisk marginalisering. Den använder både symboliskt och våldsamt motstånd för att förbli relevant och tilltalar de röstbefriade segmenten av befolkningen samtidigt som den utestängs av vanliga politiska aktörer och det internationella samfundet. Följande punkter beskriver varför AL kan utvecklas i denna riktning.
AL har en betydande och lojal stödbas, främst på grund av sin roll i befrielsen av Bangladesh från Pakistan 1971. Partiets ledning under självständighetsrörelsen cementerade sin status som en nationell symbol för frihet och suveränitet. Under åren har detta historiska arv översatts till bestående politiskt inflytande, vilket gör att AL har kvar vid makten under de senaste 15 åren.
Under denna långa period odlade partiet ett stort nätverk av förmånstagare – individer och grupper som har tjänat på sin koppling till AL. Denna förmånstagargrupp, motiverad av sina ekonomiska och politiska band till partiet, kommer sannolikt att förbli starkt lojal. Även i scenarier med eskalerande konflikter eller opposition kan dessa anhängare driva AL att vidta mer extrema åtgärder, vilket kan leda till en radikal hållning. Denna lojalitet bevisades i de senaste incidenterna där AL-anhängare attackerade militärfordon i Gopalganj, som visar upp sin villighet att konfrontera statliga styrkor till försvar av partiet.
Under AL:s styrning har medlemmar av Bangladeshs säkerhetsstyrkor och AL-medlemmar varit inblandade i många kränkningar av mänskliga rättigheter, inklusive BDR-myteri år 2009, den Shapla-mord 2013, och Juli massaker år 2024, tillsammans med utomrättsliga mord, påtvingade försvinnanden och andra former av statligt sponsrat våld. När det politiska landskapet förändras, finns det en stor sannolikhet att dessa individer kommer att stå inför ansvar, med tanke på det växande kravet på rättvisa. Med utsikten till rättegångar kan vissa av dessa individer välja att ta till vapen för att skydda sig själva, och eventuellt anpassa sig till AL för att destabilisera staten.
Om regeringen går för att åtala de som är ansvariga för dessa brott, skulle AL:s allmänna acceptans sannolikt sjunka. Ledare och aktivister inom partiet kan få långa fängelsestraff, vilket ytterligare urholkar deras inflytande och trovärdighet. Förlusten av förtroende för partiet, förvärrat av att Sheikh Hasina blev den första premiärministern i Bangladesh att fly landet mitt i en massrörelse, skulle kunna driva AL mot extremism för att behålla makten och undvika juridiska konsekvenser.
Hasina-regimen har kantats av omfattande anklagelser om korruption. Partiledare och deras medlemsförbund ska ha gjort det samlat in miljarder dollarbåde inrikes och utomlands. När Bangladesh brottas med pågående ekonomiska utmaningar finns det en växande rädsla för att AL kan utnyttja dessa kriser till sin fördel. Med tillgång till stora finansiella resurser kan partiet potentiellt finansiera ansträngningar för att störta den nuvarande regeringen med våld. Kombinationen av ekonomisk makt och politisk desperation skulle kunna driva AL mot en radikal agenda, särskilt om de tror att deras överlevnad som politisk enhet står på spel.
Indien har varit en stabil allierad till AL och gett konsekvent stöd under de senaste 15 åren. Indien har skyddat Hasina och indiska medier porträtterade anti-Hasina-rörelsen som en attack mot minoritetshinduer och den islamismens uppkomstsom indiska ledare anser vara ett hot mot deras nationella säkerhet. I händelse av en politisk kris, om den nuvarande regeringen visar anti-Indien sentiment, är det möjligt att AL skulle kunna säkra vapen och andra former av hjälp från andra sidan gränsen. Indiens engagemang kan uppmuntra AL att driva en radikal agenda, särskilt om AL tror att de har externt stöd.
Dessutom kan geopolitiska spänningar i grannlandet Myanmar förvärra den interna krisen i Bangladesh, skapa en flyktig miljö som ytterligare kan driva AL mot radikalism.
Således är Awami-ligans potentiella förvandling till en radikal politisk paria rotad i dess djupa stödbas, band med säkerhetsstyrkor som är inblandade i kränkningar av mänskliga rättigheter, omfattande korruption, potentiell förlust av allmänhetens förtroende och externa allianser. När det politiska och ekonomiska trycket ökar kan partiet ta till extrema åtgärder för att behålla sitt inflytande, vilket leder till en förskjutning mot radikalism. Konsekvenserna av en sådan förändring kan bli djupgående och potentiellt destabilisera Bangladesh och regionen i stort.
Alternativt kan AL vidta fredliga åtgärder genom att införa en ny generation av obefläckade ledare för att leda partiet. Detta tillvägagångssätt kan bidra till att förhindra att partiet övergår till en radikal organisation.