BRYSSEL – Trycket ökar på Norge att bidra med mer ekonomiskt stöd till Ukraina på grund av olje- och gasvinsterna som det skördade från Rysslands fullskaliga invasion 2022.
Kritiker anklagar Oslo för att ha slagit under sin vikt trots att dess oljeindustri gynnats av den globala ökningen av energipriser som inträffade mellan 2022 och 2023 på grund av västerländska sanktioner mot ryska försörjningar.
Även om Norge inte är skyldigt att överföra några av sina intäkter till Ukraina, hävdar kritiker att dess beteende luktar hyckleri.
I en svidande kommentar om Project Syndicate, som publicerades i december, anklagade de norska ekonomerna Håvard Halland och Knut Anton Mork regeringen för att vara en ”krigsprofitör”.
Andra framstående röster har sedan dess förstärkt kritiken och ytterligare pressat Norge att försvara sin ståndpunkt.
”I ljuset av alla pengar de har tjänat borde de ge mer till Ukraina så att de inte gynnar sig själva, men de kan hjälpa Ukraina att vinna kriget,” sa Christel Schaldemose, danska socialister och demokrater, till BLADET.SE.
Som svar på anklagelserna tryckte Norges biträdande utrikesminister Eivind Vad Petersson tillbaka och hävdade att de ökade intäkterna var ett naturligt resultat av marknadskrafterna. – Vi förväntar oss ingen kompensation när priserna är lägre, säger Petersson till BLADET.SE.
Medan statliga uppgifter visar att 108 miljarder euro i extra olje- och gasintäkter 2022 och 2023 genererades för Norge som ett resultat av de högre priserna, hävdade Petersson att jämförelserna gjordes mot genomsnittet 2017-2021, en period som förvrängdes av Covid-pandemin när energipriserna blev negativa.
På samma sätt, medan Oslos gasexport till EU ökade med över 10 procent mellan 2021 och 2023, sammanfallande med västerländska sanktioner mot Ryssland och en efterföljande topp i globala priser, var den siffran uppblåst på grund av jämförelsen av Covid-eran.
Kritikerna är dock fortfarande inte övertygade. De framhåller att även om Norge har bidragit med 3,1 miljarder euro i bilateralt bistånd till Ukraina sedan kriget började och anslagit ytterligare 3 miljarder euro för 2025, så följer dessa belopp, i procent av bruttonationalprodukten, efter grannländer som Danmark, Sverige och Finland — länder som inte gynnades av en liknande oväntad intäkt.
Data från Kielinstitutet understryker denna skillnad. Trots Norges roll som en viktig energileverantör till Europa släpar landets bidrag till Ukraina fortfarande efter sina nordiska kollegor.
”De kommer alla från samma hörn av världen, och Norge gör lite mindre. Det kan vara ett frågetecken som vi tar upp”, sa Andreas Schwab, en center-högerledamot i Europaparlamentet och ordförande för dess delegation som hanterar förbindelserna med Norge.
Petersson försvarade Norges biståndsrekord och sa att regeringen hade utlovat 14 miljarder euro till Ukraina fram till 2030, ett antal som sannolikt till och med skulle överskridas. ”Jag accepterar inte premissen att vi är eftersläpande bland våra goda vänner och grannar,” sa han.
Till skillnad från sina grannar är Norge inte medlem i EU även om landet har betydande tillgång till sin inre marknad.
Sedan upptäckten av olja 1969 har Norges rikliga energiresurser varit hörnstenen i landets förvandling till en av Europas rikaste nationer.
Den norska regeringen har spelat en central roll i förvaltningen av denna rikedom. Det har en majoritetsandel på 67 procent i Equinor, det nationella oljebolaget, som genererar betydande vinster under perioder med höga oljepriser, vilket ökar statliga utdelningar.
Dessutom gynnas regeringen direkt genom sitt ägande av andelar i oljefält, rörledningar och infrastruktur via det statliga direkta ekonomiska intresset, såväl som genom robusta petroleumskatter.